Oro och rädsla

Hej vännen!

Förlåt att du fått vänta någon dag extra på svar - men en av orsakerna till att vi har så fullt upp är att vi den här gångna veckan fått så himla många frågor av tjejer som är rädda för att de ska vara gravida och tyvärr även av vissa som faktiskt ÄR gravida. Så ni är många där ute som oroar er. Och vi förstår absolut oron - om vi nu får dela med oss av våra egna erfarenheter. Fast främst håller vi nu såklart tummarna att du redan fått din mens och kunnat pusta ut! När du skrev till oss så skulle mensen inte ännu komma på flera dagar och jo, klart det är onödigt att oroa sig så långt på "förhand", men vi vet hur svårt det är att låta bli att oroa sig.

Lite "fakta" ska vi dock kunna trösta dig med: man KAN ha ömma bröst pga mensen långt före mensen ska komma, det behöver inte betyda att man är gravid fastän det är ovanligt tidigt i menscykeln för att känna av ömma bröst. Det kan ju vara så att bara för att man oroar sig för graviditet, så blir alla små krämpor och känningar plötsligt jättestora. Alltså att om du visste att du var helt trygg mot graviditet, så kanske du skulle ha kännt likadant i brösten men inte alls lagt märke till det på samma sätt. För i tonåren så utvecklas kroppen ännu, vilket betyder att hormonerna förändras, vilket leder till att allt kanske inte beter sig exakt likandant från en månad till en annan. Detsamma gäller en eventuell orsak till de bruna flytningarna, de KAN vara på grund av ägglossningen - vissa tjejer kan någon gång blöda en smula även under ägglossningen och just ha bruna flytningar då.

Du KAN nu eventuellt vara gravid, för precis som du skriver så kan man bli gravid även av försatsen, den lilla droppen som kommer någon gång mellan att han får stånd och att han får utlösning. Den innehåller tusentals spermier och tajmar det rätt så finns såklart risken. Men du kan inte ta graviditetstest innan tidigast den dag då du borde få mens. Även den dagen så kan det vara att testet inte visar korrekt svar, eftersom det är vanligt att det speciella graviditetshormonets nivå då inte ännu är så hög i urinen att testet känner av den. Därför brukar det rekommenderas att man väntar 7-10 dagar efter den dag då man borde ha fått mens innan man testar, så att det inte blir ett falskt negativt svar. Så vännen, försök att hålla ut lite ännu, okej? Snart kan du testa och då håller vi tummar och tår att du kan pusta ut av lättnad.

Men vi ska fundera lite med dig angående rädslan för att vara/bli gravid också. Blotta tanken på att bli gravid är jättestor och skrämmande för de flesta unga. Kanske beror det på att man idag planerar sitt liv så väldigt mycket och alla val är så stora och drömmarna om framtiden ännu större. Mitt i tonåren ska man välja vad man ska bli när man blir stor (utbildning, drömyrke osv) men man ska också hinna "leva", dvs göra sådant som att resa och se världen, uppleva studielivet, bli duktig på sina fritidsintressen osv osv osv. Och då skulle ett barn omkullkasta precis allt, känns det som, förstöra alla planer och göra så att någon annan skulle "bestämma" över ens liv. Klart att det skrämmer!

Även om alla unga tjejer vet om att det finns alternativ, tex abort, så är ändå tanken på att bli gravid oftast jätteskrämmande, för vi har även hört allt om hur det är ett liv som skapas och hört om hur tonårsmammor har det och förstår nog innerst inne vilken gigantisk händelse i livet en graviditet skulle vara. Samtidigt blir vi dagligen ipumpade en massa om sex från allt från TV till kompisarnas snack - "alla" ska ha sex och det är en megastor del av ungdomslivet. Så de som har en chans till sex hamnar att välja att utsätta sig för risken att bli gravid. Sex är inte "ofarligt" på det viset och den risken väger vi då mot chansen att få det riktigt skönt, vara intim med den vi gillar, få högre status bland kompisarna osv osv. Jo, det finns preventivmedel, kondomer, abort och en massa både skydd och lösningar på problemet, men djupt inom oss så vet vi vad en graviditet betyder.

Fortsättningsvis spökar alltså rädslan för att bli gravid och som med alla rädslor, så kan den växa okontrollerat. Vi kan "fastna" i rädslan på samma sätt som i tankar på att gå ner i vikt som kan leda till en ätstörning. Nu är du kanske bara i hypokondri-graviditetsnoja-stadiet, men om du inte får stopp på rädslan är det troligt att det bara blir värre. Ju mer man tänker, desto räddare blir man och ju räddare man blir desto mer tänker man - tills man är livrädd, tolkar minsta fysiskt tecken till att nu har nog det värsta hänt och rädslan börjar styra hela ens liv och uppta all ens tid och energi. Därför måste du ta tag i det här nu och försöka få kontroll över ditt liv.

För det första ska du såklart sluta ha oskyddat sex - för att han för in den och juckar lite utan kondom är faktiskt oskyddat sex. Du vet om att försatsen också är "farlig" eftersom den innehåller spermier, så varför utsätter du dig för risken? Är det spänningen och det farliga som lockar ändå, fastän du är rädd? Eller kan du inte säga nej åt honom, kräva att han inte rör dig med snoppen utan kondom? Ifall det är så att du inte riktigt vill eller kan stoppa honom, så kanske du borde fundera över ert förhållande, vad är det i er relation eller i situationen i så fall som gör att du inte hindrar honom att komma in i dig oskyddat?

Det andra du borde göra är att fundera över ifall du inte borde börja med något långsiktigare preventivmedel? Idag finns det ju massor av alternativ på marknaden, allt från p-piller till p-spruta - till och med hormonspiral kan numera användas även att de som inte fött barn. Jo, med preventivmedlen kommer andra eventuellt jobbiga saker, som biverkningar, "vad ska mamma säga" osv, men det är sådant som man får ta när man ska ha sex. Är man mogen för sex så ska man också kunna ta ansvar för sexet och se till att skydda sig.

Så, nu håller vi som sagt både tummar och tår att du både ska kunna pusta ut nu och fortsätta pusta ut, alltså känna dig trygg mot graviditet. Skriv gärna in igen om det är något mer, eller för att berätta hur det gick! Stoooooor kraaaaam, hälsar ungdomsinformatören Liselott och Sexsnackaren Ann-Sofie