Jag vet inte varför men jag beter mig som ett barn, får jag inte som jag vill så surar jag eller blir osams med personen tills jag får det jag vill ha. Och detta sitter säkert i från barndomen då jag i princip fått allt jag velat ha.
Jag har försökt att sluta med det här så länge för att det förstör så många relationer jag haft men på nå sätt så glider jag alltid tillbaka. Och det handlar om små saker till saker personen i fråga inte ens kan kontrollera över )
Hur kan jag sluta
Hälsovårdare och sexualrådgivare Tessi svarar
Hej,
Den enda som kan åstadkomma en förändring i detta är du själv, och det första steget är att inse att det ÄR ett problem, och att vara villig att göra någonting åt saken. Du har säkert rätt i att det kan ha sin grund i din barndom, ifall du alltid har fått som du vill och blivit van vid det, men anledningen till att du också själv kallar beteendet för "barnsligt" är att de flesta lär sig i något skede av sin uppväxt att hantera besvikelser och att man faktiskt inte alltid kan få som man vill.
Det är klart att besvikeleser kan vara tunga, för vem som helst. Och det är inte alls ett ovanligt beteende för vuxna heller, men precis som du skriver så är det sällan en lyckad metod att "sura till man får sin vilja igenom", eftersom det är ganska manipulativt och själviskt.
Mitt förslag är att nästa gång du ställs inför en situation då din impuls är att sura tills du får som du vill är att ställa dig själv några frågor:
- Varför är just denna fråga så viktig för mig att jag måste få min vilja igenom?
- Vad är det värsta som kan hända om jag inte får min vilja igenom?
- Om jag inte får min vilja igenom, är det någonting som kommer att påverka mig under en lång tid eller bara några minuter?
- Vad är viktigare för mig, personen jag har konflikten med eller att jag får som jag vill?
Jag tror att du är på helt rätt väg som har börjat förstå att det är ett problem som påverkar dina relationer, och det är absolut någonting man kan bli bättre på. Beroende på vilka personer som påverkas av detta så kanske du kan försöka ha en öppen och ärlig diskussion med dem om problemet, och att det är någonting du försöker jobba på. Människor brukar ha mer överseende med saker om de vet att man försöker göra bättring.
Men om det känns som att du inte kan hantera problemet på egen hand eller med hjälp av t.ex. vänner eller familj så kan du också vända dig till en psykolog eller psykistrisk sjukskötare som kanske kan ge dig verktyg i hur du kan bli bättre på att hantera besvikelser eller ge ifrån dig kontrollen.
Många kramar,
Tessi
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar