Bättre än alla andra

Hej,

Jag tror inte att det är så ovanligt att känna som du gör, och det betyder inte att du skulle vara en dålig person. Jag tror att det är ganska naturligt att man vill känna att man är duktig på saker som betyder någonting för en, men det blir förstås ett problem om man känner att man borde vara bäst på allting eftersom ingen kan vara det.

Det du kan fundera på själv är om det alltid har varit så, eller om det är en känsla som har dykt upp på senare tid? Det är helt mänskligt att jämföra sig med andra - för det gör nästan alla och nästan hela tiden - oavsett om man är ung eller gammal. Det som är skillnaden är kanske att alla inte fäster så stor vikt vid det eftersom man oftast med tiden inser att det inte har så stor betydelse. Därför tycker t.ex. inte alla att det är viktigt att man får bra vitsord i alla ämnen i skolan eftersom man kanske inte är så intresserad av just det ämnet.

Att vilja sträva efter att vara bra på det man gör är helt hälsosamt, men om man alltid kräver att vara bäst så lägger man en väldigt stor press på sig själv. Vad händer då om man misslyckas med någonting? Betyder det isåfall att man är värd mindre än någon annan??  Om du tänker på de människor som finns i din omgivning så vet du att de alla har olika egenskaper och karaktärsdrag som är kännetecknande för just dem, och de har alla saker de är bra på och saker de är mindre bra på och det är helt okej, för du förväntar dig inte att de skall vara perfekta i alla avseenden eller på allting de gör. Så det är orimligt att du förväntar dig det av dig själv. Du är helt tillräcklig som person precis som du är, för ditt värde sitter inte i dina prestationer eller i din kunskap om saker utan i din person.

Det jag menar är förstås inte att du skall strunta i vitsord för att de inte skulle vara viktiga - utan det jag menar är att du skall tillåta dig själv att inte behöva tävla med andra eftersom det blir utmattande för dig själv. Det är helt okej att vara ledsen över att någon annan får ett högre vitsord än en själv om man vet att man jobbade jättehårt och att det är någonting som var viktigt för en, det är okej att bli besviken. Men du skall inte bygga upp hela ditt eget värde kring dina vitsord, prestationer eller vad du kan för det är bara en liten del av allting du ÄR.

Jag tror inte att det är lätt att plötsligt helt ändra inställning till allting, och om du hittills har varit väldigt inriktad på att alltid vara bäst så tar det säkert tid att slappna av. Det är okej att tycka att skolan är viktigt, och att vilja framstå som att man kan och vet saker, men det behöver inte vara en tävling. Ansträng dig för din egen skull, för att du själv lär dig och utvecklas - inte för att bevisa någonting för någon annan.

Kram,

Tessi