Depression?

Hej.

Jag förstår att det känns överväldigande just nu. Det skulle vara lätt om man kunde få en lista med de kriser som man skall gå igenom under sin livstid, så kunde man placera ut dem med jämna mellanrum för att det inte skall bli för mycket på en gång. Men tyvärr kan man ju inte det. Man får bara go with the flow och försöka att hålla sig ovanför ytan.

Din mormor och morfars situation kan du antagligen inte göra så mycket åt. Det du kan göra är att finnas där och ge dem ditt stöd. Antagligen kommerdu då att uppleva stöd även från deras sida. Det samma gäller din mamma.

Det är trist att betygen och skolprestationerna skall vara en så tung sak just i den ålder där du är nu, då man oftast har ganska fullt upp med allting annat som händer i en. Men ofta hjälper det att helt enkelt ta en dag i taget. Gör lite alla dagar, så klumpar det inte ihop sig till någonting oöverkomligt. Läs igenom och repetera lite alla dagar så behöver du inte råplugga allting på en kväll just innan ni har prov. (så skulle jag ju aldrig ha gjort själv, men sådär i efterhand inser jag att det skulle ha varit bra..)

Just nu finns det en väldig press på unga människor att man skall vara allting, man skall dessutom vara bra på allting. Men vet du vad, du räcker till precis som du är. DU är viktig. var snäll med dig själv.

Puberteten är trots allt övergående, som det mesta andra. Försök helt uppriktigt att tänka positiva tankar om dig själv, det gör faktiskt en enorm skillnad. Tala till dig själv som du skulle tala till din bästa vän. Ingen blir bättre av att du rackar ner på dig själv. Försök hitta tid att bara njuta och finnas till, det är minst lika viktigt som allt det andra.

Kram

Tessi