Jag har nu i hela 2 år haft en fast och kompakt knöl på vänstra sidan om halsen. Den har inte påverkat mig destomer men liksom bara finns där. Jag har under de senaste 2 åren besökt skolhälsovårdare, hvc samt privatläkare (specialist på hals området) och fått utlåtande av samtliga att det inte är något farligt, (jag har tagit olika prover i samband med besöken men det var nog över 1 år sedan det). Så jag borde ju inte längre oroa mig över den, men det går linsom inte att stoppa oron som jag har mest pga denhär knölen. Oron kommer typ i perioder, det kan gå veckor utan att jag ens tänker på den, men så kan det komma peridoer då jag konstant måste känna på den, jag börjar känna att den trycker på/gör det svårt att andas/svälja (svårt att avgöra om det är inbillning eller ej) för att sedan glömma det igen. Jag har haft hälsoångest ganska länge, alltså oroar jag mig för alla symtom jag någonsin känner, det har blivit lite bättre nu, men är fortfarande jobbigt. Främst att den här knölen är så ”fast” och ”kompakt” , den sitter liksom fast och är stenhård, den har inte växt destomera på de senaste 2 åren och det är lite svårt att avgöra hur stor den är genom att känna på den, eftersom det är ganska svårt att känna den om man inte vet exakt var man ska känna, men jag skulle gissa på 1-2cm stor, fast då andra känner på den säger dom att den är mindre än så, så jag vet inte riktigt. När jag inte tänker på den så påverkar den inte mig alls, alltså den känns inte eller så, men när jag börjar tänka på den så börjar jag tänka att den trycker och så, det är förmodligen delvis inbillning men jag oroar mig bara så mycket. Jag mår annars bra, jag känner mig pigg (förutom vanlig trötthet från skolan osv) jag kan träna som jag alltid gjort, är stabil i vikten osv. Men varje gång jag blir förkyld med t.ex. halsont, så kopplar jag det genast till knölen, även om det alltid visar sig bara en vanlig förkylning, det är bara så jobbigt att behöva gå och tänka och oroa sig för den. Jag förstår ju själv att om jag redan levt med den i 2 år utan vidare problem eller symtom så är det väldigt liten risk för att det skulle vara något, jag har ju dessutom kollat upp den flera gånger, men oron släpper liksom inte.. Det känns bara inte normalt att ha en så fast och kompakt knöl på sidan om halsen som inte försvinner, man hör ju bara om folk som haft likande och sedan blivit jätte sjuka.. Man hör liksom aldrig om folk som har ofarliga knölar på det sättet. Ursäkta att frågan blev så lång, jag vet inte ens riktigt vad jag ville få ut med texten, men kanske någon av er kan hjälpa mig på något sätt, tack i förhand. ankan
Hälsovårdare och sexualrådgivare Tessi svarar
Hej.
Jag hör att detta är jobbigt för dig och att du har svårt att släppa saken trots att flera läkare har konstaterat att knölen är ofarlig. Men om läkarna hade funnit någon anledning till oro så skulle de ju ha skickat dig vidare för ytterligare undersökningar, så vad sade läkarna att knölen var/berodde på? Om du är osäker så kan du t.ex. be din skolhälsovårdare kolla upp vad läkaren skrev i din journal, eller gå in på omakanta och kolla.
Precis som du skriver så tror jag att dtta beror mera på din hälsoångest än på knölen i sig, vilket antagligen också är anledningen till att din ångest kommer i perioder. Har du varit och talat med någon om din ångest? För just nu verkar den trots allt vara ett större problem än knölen i sig.
Jag kan givetvis inte veta hur knölen känns eftersom jag inte har undersökt dig, men jag litar på att två läkare + hälsovårdare + prover som tagits skulle ha visat någonting om det hade funnits någonting att visa. Du skriver dessutom att du lever vidare som förut och att din grundhälsa inte har försämrats.
Jag tycker att du skall boka en tid till en kurator eller psykiatrisk sjukskötare för att få diskutera hur du kan hantera din ångest utan att det slutar med att du skrämmer upp dig själv. Jag tror att en del av att vara mänsklig handlar om att man förstår hur skört livet är, och hur lyckligt lottad man är då allting fungerar som det ska. Alla människor har längre eller kortare perioder då de är rädda och oroar sig antingen för sin egen hälsa, någon annans hälsa eller någonting annat som skulle kunna förstöra deras tillvaro, men så länge det inte finns någonting konkret att oroa sig över så behöver du lära dig slappna av så att inte all din tid går åt till att sörja saker som egentligen inte händer. Snälla tala med någon för det går att komma loss från detta sätt att tänka.
Kram,
Tessi
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar