Hjälp

Hejsan!

Tack för din fråga, ursäkta att det tagit mig en liten stund att svara men jag fick i måndags en helt galen förkylning och var sjukskriven under veckan.

Det är bra att du märker av att du har såna här impulser och att du skriver/pratar av dig istället för att agera på impulsen. Eller jag vet ju inte hur det har gått under veckan, men jag hoppas ju iaf att du inte har agerat på den. Det bästa sättet att hantera såna här situationer är oftast att orda sig om dem till någon eller till en dagbok. På så vis kan man få ut känslorna man har på insidan, som är bakgrunden till att man kanske får såna här impulser som du skriver om.

Jag tycker det är bra att du själv har funderat över det här och kommit fram till att du inte vill skära dig på grund av allt det jobbiga kring det. Inte värt det + att ju mer man gör det desto mer kan det ”fastna” och bli beroendeframkallande, vilket sen gör impulser svårare att stå emot än vad de är nu. För ju fler gånger du står emot nu när dessa tankar kommer, desto mer kommer impulserna dras tillbaka i framtiden och försvinna!

Eftersom du skriver att du upplever att du är tom så får du kanske dessa impulser nu för att du ska ”känna något”, liksom att nåt ska skaka om dig så att du kan känna saker igen, för det är inte roligt att ha en sån där menlös känsla av noll. Men det finns andra sätt att göra det här på, som är mindre destruktiva! Exempelvis ett ordentligt träningspass kan ”kicka igång” systemet, eller att man lyssnar på hög musik och kanske dansar till det, kallt vatten såsom vinterbad eller kallduschar, meditation (fast det inte är en ”aggressiv” grej så kan det ändå göra att man öppnar upp ens känslor mera, speciellt om man gör så kallade body scans), att måla och lyssna på musik kan också funka för kreativa människor, smink kan vara ett utlopp (typ göra mera konstnärligt smink som man kan sen kan ta bort, man behöver inte visa det åt nån om man inte vill), att skriva dagbok... och såklart att prata om sin situation med någon :)

Det du känner så kan gå över av sig själv, men det går oftast snabbare över ifall man pratar med någon och får hjälp med det man känner. Exempelvis kuratorn på din skola! Ifall du hellre är anonym så får du också förstås när som helst skriva in hit, eller chatta på Ärligt Talat-chatten.

När det gäller din problematiska relation med mat så skulle jag rekommendera Livslust-projektet, de har en kontaktblankett som man kan fylla i HÄR, så tar de kontakt. De är jättetrevliga där, man får fem gratis besök där man tillsammans får fundera ifall man vill ha fortsatt hjälp för sina tankar kring mat. Jag lovar, det är ingen som kommer att bry sig ifall du är normalviktig eller inte, ätstörningsproblematik sitter i tankarna, inte i kroppen, och alla är lika välkomna att få hjälp <3 Bättre att göra det i tid än att låta såna där tankar fästa sig!

Ta hand om dig, skriv in igen om du vill!

Kram, Kix