Känner mig ensam

Hejsan!

Tack för din fråga. Ensamhet kan vara en knepig känsla. Det finns många olika typer av ensamhet – det som man ofta tänker på är det att man inte har vänner eller människor runt sig, men det är också vanligt att man känner sig ensam fast man HAR vänner. Att man exempelvis känner att ingen riktigt ändå förstår en på djupet. En tredje typ av ensamhet är också vad som kallas mera för en ”existentiell ensamhet” vilket kan innebära att man känner sig som ”liten och ensam i stora världen”, oavsett om man har goda vänner eller inte.

Nu vet jag inte vilken typ av ensamhet du menar, men jag gissar att du kanske mest menar den förstnämnda, eftersom det oftast är den typen av ensamhet som folk menar med ordet..?

Försök se på människorna i din omgivning. Finns det någon som verkar lite extra trevlig, som du klickar lite extra med, som du kunde försöka närma dig mera? Exempelvis genom att småprata med hen, hälsa på hen mera, kanske följa hen på sociala medier... och se om det med tiden växer fram en vänskap ur det.
Ifall det inte finns människor som du sådär direkt känner att du klickar med, så är det ändå bra att försöka ge folk en öppen chans, och vara öppen till de kontakter som kommer mot en. Le åt folk, och hjälp till när du kan. Ifall man har en sådan öppen utstrålning så tenderar folk att dras till det :) Att börja på med någon ny hobby eller intresse kan också vara ett sätt att träffa nytt folk.

Ett tips som jag själv brukar köra med när jag pratar med någon som jag vill att ska bli min vän – är att jag helt enkelt behandlar hen som att vi redan var goda vänner. Alltså berättar saker på samma sätt som jag skulle göra till en vän, slappnar av, och vågar bjuda på mig själv. När folk känner av den vänskapliga tonen så slappnar ofta de också av. Om inte, så var ni kanske inte riktigt tänka att klicka från början. Man vinner på att vara sig själv i längden!

Jag önskar dig lycka till!

Kram, Kix