Kontrollbehov

Hejsan!

Först och främst, ursäkta att ditt svar har dröjt en stund. Hoppas du ändå hittar tillbaka hit för att se det.

Tack för att du delar en så ärlig beskrivning – det här låter både jobbigt och påfrestande för dig, och samtidigt förstår jag att du vill hitta ett sätt att komma vidare. Jag ska försöka ge några tankar kring vad som händer och vad som kan hjälpa:

Det du beskriver – ett starkt kontrollbehov och svårigheter att slappna av – är inte ovanligt när man har mycket oro i kroppen. Kontrollbeteenden fungerar ofta som ett sätt för hjärnan att försöka ”skapa trygghet”. När du går och kollar på din partner gång på gång, eller känner att du bara kan sova när han ligger bredvid dig, så är det din hjärnas sätt att försöka försäkra sig om att ”allt är okej”. Problemet är att detta lugn bara varar kort stund, och sen kommer oron tillbaka – och då fastnar man lätt i en ond cirkel av att försöka hitta det där lugnet om och om igen, från något som ligger utanför en själv, istället för att kunna bära lugnet med sig inuti sig själv (vilket vore det optimala).

Det positiva är att du redan ser mönstret och att du söker hjälp. Du går till psykolog, vilket är jättebra, och det här är verkligen något du kan ta upp ännu mer konkret med den psykologen. Många gånger jobbar man med exponering i sådana situationer – det vill säga att gradvis vänja hjärnan vid att ”stå ut” med osäkerhet och ändå kunna slappna av. Till exempel kan man öva på att bestämma sig för att inte gå och kolla förrän det har gått 30 minuter, sedan 1 timme, och sedan längre. På så sätt tränar du din hjärna att klara av att inte få kontroll hela tiden.

Samtidigt kan det vara bra att hitta andra sätt att lugna kroppen när oron kickar igång. Andningsövningar, meditation, skriva ner orostankar på papper, eller att ha en liten ”kvällsritual” som markerar att nu är det sovtid – allt detta kan hjälpa ditt nervsystem att varva ner. Skulle det hjälpa tror du att ha ett husdjur att sova med och hålla om, eller varför inte en nalle? Eller en skjorta som doftar av din pojkvän? Det ersätter ju förstås inte honom, men skulle kanske kunna bidra lite till att hitta lugnet medan du övar på att inte gå och checka honom.

Det är också viktigt att se på sömnen i sig. När hjärnan hela tiden är i beredskap blir sömnen lätt störd. Där kan sömnhygien vara till hjälp – samma sovtid varje kväll, undvika skärmar nära läggdags, mörkt och svalt i sovrummet, och att du försöker associera sängen med vila snarare än oro.

Att din partner blir frustrerad är förståeligt, men det betyder inte att du är ”en jobbig flickvän”. Det du kämpar med är ett ångestproblem, inte en personlighetsbrist. Om ni kan prata öppet om det här, och kanske till och med komma överens om en liten plan (t.ex. att han säger godnatt på ett visst sätt som signalerar att han ”är trygg” även om han spelar), kan det också ge dig lite avlastning.

Det viktigaste rådet är alltså: fortsätt prata om detta med din psykolog och våga vara specifik – beskriv precis som du gjort här. Det är fullt möjligt att jobba med det här, men det kräver tålamod och träning. Du är redan på god väg genom att förstå vad som händer.

Något du också kan göra, antingen för dig själv eller tillsammans med din psykolog, är att fundera på följande frågor:
- När och varifrån har kontrollbehovet startat? Har du exempelvis någon gång upplevt att du haft obehagligt lite kontroll i någon situation, så det startat därifrån? Eller har du alltid varit så?
- Vad är du rädd att ska hända om du inte har kontrollen? Vad är den upplevda faran? Vad är oddsen för att det faktiskt ska hända?
- Kontroll som koncept – har någon någonsin kontroll över något över huvud taget? Eller är det bara en illusion?

Ju mer vi lär oss om oss själva och går ner på djupet med varför vi har vissa beteenden (och vad det är med beteendena som gör att de känns "belönande" nog för oss att fortsätta med dem fast de är destruktiva) desto lättare kan det bli att se lösningar. :)

Jag önskar dig allt lycka till!

Kram, Kix