Lång fråga om barndom.

Hej och tack för att du skrev till oss!

Jag vill börja med att säga att jag är hemskt ledsen att din barndom innehållit så mycket  ångest och nedstämdhet. Varje barn förtjänar en lycklig, trygg och lekfull barndom.

Jag förstår att det är lättare att skriva till oss och fråga, men jag skulle rekommendera att du tog kontakt med en psykolog för att diskutera dessa saker och dina tankar och känslor mer grundligt. En psykolog skulle också kunna ge dig den hjälp du behöver för att kunna förstå din barndom och ditt beteende bättre. 

Jag kan inte ersätta en psykolog, men jag kan "bolla lite tankar" som kanske kan "inspirera" dig framåt till att själv hitta ett svar. Du måste dock komma ihåg att de här "förklaringarna" endast baserar sig på allmänna fenomen och det du skrivit. Min mening är inte att bilda en teori om dig och din barndom och jag kan inte ge dig några definitiva svar. Jag känner inte dig och din historia, så jag har ingen möjlighet att veta. Det jag skriver behöver alltså inte alls stämma in på dig. 

Att inte minnas sin barndom är rätt vanligt om man som barn upplevt sin barndom som olycklig. Genom att sålla bort, eller blockera jobbiga minnen skyddar hjärnan oss från ytterligt lidande. Detta kan vara förklaringen till att du inte minns din barndom så bra. 

Angående din användning av vissa nättjänster/sociala media kanaler så kan det handla om att du inte var tillräckligt mogen för att verkligen förstå situationen och dina handlingar, eller så fungerade beteendet som en form av självskadning. Självskadebeteende kan se olika ut för olika människor och handlar inte alltid om att fysiskt skada sin kropp. Jag kan igen endast spekulera om orsakerna, men många som självskadar tenderar att rapportera ångest som en bakomliggande orsak. 

Det du skriver om dina träningar låter som tvångstankar. De är t.ex. inre bilder eller idéer som oönskat och ofrivilligt dyker upp i ens medvetande och som ofta väcker känslor av obehag. Med tvångstankar förekommer ofta tvångshandlingar, vars syfte är att upprätthålla kontrollen, samt lindra ångest. Tvångshandlingar kan vara såväl fysiska (t.ex. öppna och stänga skåpdörrar ett specifikt antal gånger) som mentala (t.ex. att räkna saker). Det är definitivt lättare sagt än gjort, men att acceptera sina tvångstankar, låta dem komma och sedan släppa dem hjälper oftast att lindra besväret och ångesten. Om man däremot lämnar och ältar på tanken och låter rädslan för dess betydelse ta över, är det vanligt att ångesten växer, att tvångstankarna ökar och blir mer påträngande och att behovet för kontroll tar över ens vardag. Det att du får vissa sorters tankar i huvudet betyder ingenting. Det betyder inte att du skulle agera enligt tanken, eller att det är någon du önskar att göra. De är bara tankar, inget mer. 

Jag hör att din barndom och ditt beteende väcker mycket frågor och funderingar hos dig. Jag tror du skulle ha mycket nytta av att få bolla dessa frågor och tankar med en professionell. Ta kontakt med skolhälsovården, eller om möjligt, direkt med skolpsykologen på din skola och be att få boka en tid. Hen kommer kunna hjälpa dig att förstå dig själv, ditt beteende och din barndom på ett sätt som vi på Decibel inte kan göra. Det betyder naturligtvis inte att du inte skulle få skriva till oss igen. Du får alltid skriva till oss på Decibel!

Sköt om dig och lycka till!

Kram,
Viveca