Långt meddelande

Hejsan!

Tack för din fråga, så bra att du skrev in. Det låter som att du har mycket saker som du grubblar på just nu, och tunga känslor som kan bli jobbiga att bära på ensam.

Det låter som att du kan ha ganska häftiga kast i dina känslor, och att dina känslor kanske till och med känns skrämmande stora, speciellt när du är arg. Du säger att du ibland skadar dig när det blir så. Det är faktiskt en av de vanligaste orsakerna till att någon skadar sig – när känslorna blir väldigt stora och man inte riktigt vet hur man ska ta sig an dem, och vill känna någon sorts kontroll. Problemet med att skada sig är ju att även om det kan kännas som att det lättar lite i stunden så gör det inte det i det långa loppet med den tekniken. Istället blir det lätt en dålig cirkel av det hela, där man dels mår dåligt av alla stora känslor, men dels också för att man lätt kan bli beroende av att skada sig. Så det vore bra att du försökte att trappa ner på det för att så småningom kunna sluta. Men som du ju själv också säkert vet så borde du samtidigt försöka hitta något ANNAT mindre destruktivt sätt för att hantera känslorna.

Försök tänk att tunga känslor är som moln på himlen. De gör att allt ser mörkt ut en stund – men man kan lita på att när de dragit förbi så finns himlen ändå kvar där bakom. Molnen i sig kan inte skada en.

Men när känslomolnen kommer så kan det kännas väldigt jobbigt. Ifall man inte riktigt klarar av att bara ”känna genom dem och låta tiden göra sitt” - så är det bra att aktivera sig på något vis. Ett sätt att hantera känslor så är att röra på sin kropp, exempelvis hoppa, skaka, dansa, springa, slå mot en kudde... Man kan också använda sin röst, exempelvis skrika in i en kudde, eller sjunga med en låt. Kreativa saker är också effektivt, som att måla, rita (antingen på papper eller på huden), eller sminka sig (ifall du tycker om att sminka dig kreativt så kan du ha våtservetter för sminkborttagning färdigt på ditt rum så du kan ta bort det sen, så behöver ingen annan i hushållet se det om du inte vill). Bäst är det ändå om man kan prata med någon om det man känner, så man får säga högt vad det är frågan om. Men ifall man inte kan det, så funkar det också att skriva dagbok om det.

Ifall det ändå känns som att dragelsen till att skada sig blir väldigt stor, så kan du också prova att se om det hjälper att ta en kall dusch, eller att äta något chilistarkt. HÄR har vi på Decibel också listat andra saker man kan göra.

Dina overklighetskänslor så skulle jag vilja att du gick och pratade om till en professionell på mental hälsa. Du kan exempelvis ta kontakt med kuratorn på din skola, eller be skolhälsovårdaren/en förälder hjälpa dig boka en tid till ditt lokala HVC för att få prata med exempelvis en psykiatrisk sjuksköterska. Det är rätt normalt att man i din ålder kan känna en viss mån av overklighetskänslor och ”allmän virrighet”, men en del av det du beskriver så kan också vara något som kallas för ”dissociation”. HÄR kan du se en video (tyvärr på engelska men jag tycker att animeringarna är bra i den) som förklarar mera om vad det är. Kort sagt så kan en människa börja dissociera som ett sätt att försöka försvara sig själv från svåra känslor, eller stress. Alltså ett sätt för psyket att stänga ner när det blir för mycket. Men det kan vara jobbigt, och inte speciellt hälsosamt i det långa loppet. Så gå och prata med någon om det här så att ni kan reda ut varför du får dessa overklighetskänslor, så att det blir bättre och inte värre. Det här är sånt som man kan behöva professionell hjälp med. Med om man vill göra något på egen hand, så kan meditation och liknande ”grundande övningar” hjälpa, exempelvis body scans. Du hittar sådana om du söker exempelvis på youtube.

Angående ätandet: ifall du ens lite upplever att mat är ångestframkallande och att du funderar mycket kring din vikt, så är det nog bra att prata med någon om det. Även om man har mens som vanligt så kan man ha en ätstörning. Ofta är symptomen sådana att man inte riktigt ser dem klart själv. Jag skulle rekommendera att du tog kontakt med de på Projekt Livslust. Du kan fylla i deras kontaktblankett HÄR, och välja hur du vill bli kontaktad. De är jättesnälla där, och man får fem virtuella besök gratis! Under de besöken får man berätta om sin situation (de dömer inte!!) och tillsammans fundera om man vill ha vidare vård, eller vad man vill göra. Man sätter upp en plan för framtiden helt enkelt.

Ifall du upplever problem i dina nära relationer så får du gärna skriva in hit och berätta om dem, eller så kan du chatta anonymt på Ärligt Talat. Det är lättare att ge råd när man vet mer detaljer, men jag håller med dig om att svartsjuka kan vara en svår känsla att navigera. Kom ihåg att du är värdefull precis som DU är! Och dina vänner har VALT att vara med dig för att de gillar DIG. 

Jo, dina föräldrar har delvist rätt i att tonåringar kan ha väldigt starka känslor, men jag tycker ändå att det som du beskriver låter som ”mer än bara det vanliga”, och jag tror du skulle må bra av att få hjälp med det. Vi har ju ändå ett system idag med människor som jobbar med just sånt här, så det är ju dumt då att inte använda det tänker jag! Och ju tidigare man börjar ”reda ut” varför man mår dåligt och får hjälp för det, desto bättre. Man ska inte behöva gå runt och ”lida i onödan”. Du är absolut värdig att få hjälp om du känner att alla dessa tankar och känslor påverkar din vardag, vilket du skriver att de gör. Så gå och prata med någon, och behöver du mera pepp så skriv in igen.

Jag önskar dig allt gott!

Kram, Kix