...

Hej!

Hm, jo, vi förstår absolut ditt bekymmer här. Det är rätt stora saker i livet det här, att besluta när man ska börja fara på fester/dansen (speciellt längre bort än hemknutarna), om/när man själv tänker börja dricka, vilka vänner man har/kan få/kan förlora om man inte hänger med i deras svängar... Och finns det ens några rätta svar på alla de här frågorna? Det är ju tyvärr lite det livet går ut på, att göra beslut utan att veta om de är rätt eller fel, och sedan leva med konsekvenserna, oavsett om de blir bra eller dåliga. Vi kan inte heller välja åt dig, men vi kan utgående från egna liv, erfarenheter och kunskaper vi läst oss till försöka ge lite olika vinklar och funderingar åt dig som redskap sedan när du ska besluta hur du gör.

Först det här med om du ska fara på dansen/festen på skolavslutningen eller inte. Det är ju sist och slutligen så med alla sådana här situationer i livet att om man tvivlar på att man verkligen ska göra det, så brukar det inte bli så bra. Det är lätt att säga "lyssna på din inre röst, vad VILL du?", men i praktiken är livet inte så svartvitt. Inte ens fastän man skulle göra en plus-och-minus-lista över för- och nackdelar blir man så mycket klokare alla gånger, eftersom alla argument ju väger olika mycket. Vår magkänsla är nog ändå att ifall du innerst inne inte vill, men bara tycker att du borde, så ska du inte fara. Känner du dig inte redo, så ÄR du inte redo. Det är som med sex, man ska inte ha det innan man garanterat inte känner några tvivel om huruvida man gör rätt eller inte. För den känsla du har om att fara på dansen färgar såklart din inställning till dansen, och inställningen är a och o. Visst kan det bli en flopp fastän man far någonstans med en positiv attityd, men far man med osäkerhet, otrygghet, tvivel och obehag i magen så är nog sannolikheten att det faktiskt blir en dålig upplevelse.

Nå, om du ändå tycker att vissa argument till att fara väger så pass mycket att du väljer att fara på dansen, så finns det nog mycket du kan göra för att du ska må bra där. Som sagt, det hänger på inställningen. Inte så att du nödvändingtvis måste fara dit supertaggad och på festhumör och utropa "det här kommer bli skitkuuul" var femte sekund. Däremot kan du inte fara dit med tankarna "jag kommer att få en panikattack", "jag kommer att bli övergiven där", "jag passar inte in där, alla andra är så mycket mer ... än vad jag är" eller "oj om jag ändå hade stannat hemma".

När det gäller panikattackerna, så kommer de garanterat om du tjatar på dig själv om att du säkert kommer att få en sådan. Så vårt förslag är då att dels försöka upprepa som ett mantra för dig själv att hålla dig lugn och bara andas och dels ha en plan om du börjar känna dig osäker/pressad/stressad eller känner att en attack är på väg. Ett exempel på en plan är att om det börjar kännas värre, så söker du dig undan folkmassorna, tar upp telefonen och låtsas peta på den så att du ser upptagen ut (=får vara ifred) och så andas du djupt 10 gånger - eller håller andan medan du långsamt räknar till 10, whatever works for you. Du kan också ha med hörlurar och färdigt ha en låt på telefonen som du vet att lugnar dig. Du kanske också vill hålla koll på var Röda Korsets tält/ambulans/bil finns (till dem kan du alltid gå om du inte känner dig okej), vad ordningsmännen har för kläder/kännetecken (de kan du också gå till) eller var WC är. Hitta DIN plan, för då kommer du att känna mer kontroll över situationen.

Ett annat tips är att försöka se hela den här upplevelsen som mera en övning är att fara dit för att ha en skitkul kväll. Om du tänker mera att du ska observera och studera hur andra beter sig, hur de verkar må, fundera varför de gör som de gör, vad de har för drivkrafter osv, så fokuserar du inte så mycket på dig själv (alltså inte på vad folk ska tycka om dig, om de ser på dig hur du mår osv). Kika tex hur det ser ut när folk flirtar ;) Det kan också hjälpa dig att sänka de egna förväntningarna, öka känslan av kontroll över situationen och inte lika lätt dras med i den lite hysteriska stämningen som brukar uppstå på sådana här ställen.

Se, det brukar faktiskt bli lite lätt hysteriskt sådana här kvällar. Folk har ofta trissat upp sig till och med veckor i förväg, har en massa förväntningar, vill fira en massa saker, tänker att det är nu de ska skapa ungdomsminnen - och vissa känner sig liksom "upp till bevis". Det är nu de ska hitta kärleken, nu de ska bli riktiga party people, nu de ska få uppskattning och uppmärksamhet, nu de ska hitta nya coola människor att hänga med... Så den här upptrissningen går lätt överstyr, speciellt om man häller lite alkohol på, så allt folk går inte riktigt att lita på kvällar som denna när folk "pakkofestar". Som om många helt skulle ha tappat hjärnan... En del typer hånglar med bästisens kille eller med random typer, dricker för mycket, skämmer ut sig, gör idiotiska eller farliga saker i fyllan...

Men nästa dag/på måndag är det klart att de berättar hur skitkul de hade det och vilken otroligt bra fest man missade om man inte var med. För det är klart att de måste försvara sina val, få det de gjorde att verka vettigt och som "det rätta" och förneka/förminska de saker de gjorde som de är mindre stolta över. Helst glömma - så klart att de inte då berättar ifall de tex vandrade runt i 2 timmar utan att hitta någon att tala med och utan att något speciellt hände. De säger nog inte ifall de hade tråkigt. Och var de fulla så framhäver de kanske de få stunder de hade kul, men berättar inget om att de mådde dåligt i timtal, spydde, tyckte det var skitobehagligt när de förlorade kontrollen över sina kroppar, försvarade sig mot andra fullas närmande/kränkande kommentarer/tafsande... Klart att undantag finns, klart att det finns folk som haft kul hela kvällen och full koll hela tiden, men just det här rättfärdigandet är nog en stor orsak till att unga ännu idag tror att det är coolt att dricka alkohol. Hur mycket rusmedelsförebyggande undervisning de än fått om tex att alkohol är ett gift.

Det här blev ett långt svar och vi skulle kunna fundera med dig halva dagen, men ännu lite om det här med kompisarna: om du just nu känner att du inte riktigt kan lita på dem, funderar om de redan nu undviker dig, oroar dig för att du ska förlora dem om du inte hänger med i deras festliv... ja då måste du nog prata med dem om det här. Det kanske är lite obehagligt, kan kanske kännas som att du visar dig sårbar - men är de riktiga vänner eller inte? Tex om du far med dem på fest skulle det nog vara bra att på förhand bestämma er för att ni inte lämnar varandra ensamma, inte låter varandra fara illa på något vis. De tycker säkert också innerst inne att det vore skönt med en pakt om att inte lämna kompisen i sticket. De är kanke också lite oroliga och osäkra, hur taggade och "erfarna" de än låtsas vara? Som sagt, stämningen överlag är kanske lite upptrissad just nu veckorna före skolavslutningen, även i skolan osv, men det kanske ändå är läge för ett litet snack med kompisarna? Så att inte den här oron inom dig börjar gro och förgifta på allvar?

Oavsett vad du gör nästa lördag, så önskar vi dig en givande, rolig och trygg skolavslutning!

Hälsar ungdomsinformatören Liselott och praktikanten Sofia