Psykos eller inte?

Hej, och tack för att du skrev in.

Det låter som en väldigt stark upplevelse, och jag förstår att du både skäms och blir rädd efteråt.

Jag kan ju förstås inte säkerställa något gällande diagnoser och sånt så här via nätet, men det du beskriver låter i mina öron inte som en psykos. Vid en psykos tappar man oftast kontakten med verkligheten på ett mer genomgående sätt än det du beskriver, under längre tid, och man brukar ha svårt att förstå att tankarna är orimliga även efteråt. Du däremot kunde ganska snabbt se att det du trodde inte stämde, och du återgick till dig själv när du såg att personen var okej. Det är en viktig skillnad.

Det du beskriver tycker jag bättre in i det man ibland kallar panikreaktion, katastroftankar eller någon sorts ångestdriven "fight-or-flight"-reaktion. När man tror att något hemskt har hänt en person man älskar, kan nervsystemet gå i ett akut alarm-läge. Då tänker man inte logiskt – man agerar utifrån ren rädsla. Alkohol kan också förstärka både känslor och impulsivitet samt ge en lite svagare verklighetsuppfattning, vilket kan ha gjort reaktionen ännu starkare den här gången.

Att tappa kontrollen på det här viset tyder kanske på att du går och bär på mycket grundläggande oro, kanske relationell trygghetsoro, stress eller ångest som blivit för stark..? Det betyder inte nödvändigtvis att du håller på att psykotisk, utan att du behöver stöd för att förstå vad som triggar dig och hur du kan hantera de här reaktionerna innan de skenar iväg med dig såsom denna gång.

Det att andra skrattar åt situationen betyder inte att du behöver göra det. Du får tycka att det var jobbigt. Du var inte dig själv och du blev skrämd – och det är helt rimligt att ta det på allvar. Även om det är vanligt att vänner skämtar om saker de inte riktigt förstår, så är dina känslor lika viktiga ändå.

Det kan ibland hända att kraftig ångest samlas på hög tills den ”slår över” i en dramatisk reaktion. Ifall det är så att du på sistone varit under mycket stress och/eller haft mycket ångest så skulle du antagligen må bra av att få prata med någon som kan hjälpa dig reda ut dina tankar, känslor, och reaktioner!

Ifall du studerar så kan du vända dig till studerandehälsovården, exempelvis till en skolpsykolog eller till hälsovårdaren. Ifall du jobbar så kan du höra dig för om du på ditt jobb har möjlighet att träffa en psykolog via arbetshälsovården. Om du inte vill gå endera av de vägarna så kan du också boka en tid till ditt lokala HVC för att få en början där.

Det kan vara bra att följa med ditt mående för att se om du lägger märke till något mönster i katastroftankar under perioder när du är mera stressad eller har sovit dåligt etc. Du kan också fundera på om denna typ av tankar brukar röra sig om något skilt tema eller om de är spridda över ett större plan. Det vore säkert bra att försöka undvika alkohol under de ångestfyllda perioderna eftersom det har en tendens att göra saker värre i det långa loppet.

Försök att inte oroa dig så mycket över det här nu i efterhand fast det var väldigt jobbigt – du reagerade i panik när du trodde att någon du älskar var i fara. Du var överbelastad och rädd. Och det går absolut att få hjälp med hur man ska hantera den här typen av tankar, så att det inte behöver bli så här igen.

Kram, Kix