sh

Hej,

Tack för din fråga!

Livet kan kännas jobbigare och hopplöst att leva då man sörjer någons död. Om jag förstod dig rätt så är det sorgen som tynger dig just nu, samtidigt som du har annat som pågår i ditt liv, vilket säkert också påverkar ditt mående.

Det är helt förståeligt att du inte vill prata med dina vänner om det du går igenom. Ibland så kan det kännas som om ingen i ens närhet kommer att vilja lyssna på en. Kom ihåg att det inte alltid är sant, och även om det visar sig att dina vänner inte vill lyssna på dig så är det aldrig fel att prata om sitt mående med sina vänner. Fast jo, jag förstår nog vad du menar, dina vänner kanske inte har varit med om någonting liknande och då kan det vara svårt för vissa att veta vad de ska säga.

Du ska ändå inte behöva vara ensam med alla dina tankar och känslor. Jag rekommenderar att du kontaktar kuratorn som jobbar på din skola, om du inte vill prata med just kuratorn eller känner att du behöver ytterligare stöd så kan du fråga kuratorn vart du kan vända dig för att få hjälp.

Kuratorn har tystnadsplikt och du får prata om precis vad du vill då du går dit, kuratorns jobb är att lyssna på dig och se till att du får hjälp.

Att ha haft någon närstående som har dött av självmord är traumatiskt, det är svårt att processa händelsen och det kan finnas många obesvarade frågor som gör att hjärnan måste lagra den informationen på ett annat sätt. Det är vanligt att minnet påverkas efter en sådan händelse, till exempel att man börjar glömma viktiga detaljer som är relaterade till den traumatiska händelsen, det behöver ändå inte betyda att minnena inte kan komma tillbaka.

Du skriver att du vill dricka dig dyngrak oftare och testa på att röka för att dämpa ångesten. Det kan säkert kännas som om det är svårt att hitta någonting som dämpar ångesten lika snabbt eller effektivt som alkohol. Det finns också vissa risker som går hand i hand med att använda rusmedel på det sättet. Du är säkert redan medveten om att både rökning och alkohol är skadligt för kroppen, speciellt för unga människor. Rusmedelsanvändning kan påverka ungas utveckling och hälsa negativt. Det är därför det finns en åldersgräns på rusmedel.

Du skriver att alkoholen bara får dig att må bra en liten stund, så du förstår säkert också att det inte kommer att hjälpa dig i längden att hantera ångesten på det sättet. Det finns andra alternativ till att dämpa ångesten som inte är skadliga för kroppen. Att prata med någon om sina jobbiga tankar kan hjälpa en hel del, men det finns förstås ingen quick fix som tar bort ångesten genast och för alltid. Det krävs en del tålamod, men det är alltid värt att ta i tu med sin mentala hälsa.

Du är stark som kunde vara frisk i två år från det självskadebeteende som du hade förut. Kanske du kan fundera på vad som hjälpte dig att hitta en väg ut från ditt självskadande och se om det finns någonting som du kan göra i dagsläget för att hantera din ångest på ett hälsosamt sätt.

Som sagt så tycker jag att det skulle vara bra för dig att prata med någon om det du går igenom just nu, till exempel kuratorn, en skolhälsovårdare eller någon annan trygg vuxen i din närhet.

P.S.

Då jag har det jobbigt med min mentala hälsa så brukar jag söka stöd hos mina nära och kära. Jag vill förstås inte betunga dem för mycket, därför brukar jag börja med att fråga vad de har för gränser och berätta hur de kan göra för att stötta mig på bästa sätt. Jag brukar säga att det hjälper att någon sitter nära mig och är tyst och lyssnar.

Ett exempel på en gräns som en av mina vänner har, är att jag inte kan be om att bli tröstad utan att först skicka ett meddelande om hur det ligger till, då får jag veta om min vän orkar träffa en sorgsen Nina just då. Om inte, så tar jag hand om mig själv genom att sitta med mina känslor eller skriva ner tankarna tills de inte känns lika överväldigande och sedan äter jag någonting, dricker vatten och lyssnar på trevlig musik.

Jag hoppas att du hittar någon snäll människa som du kan prata om det här med. Om du funderar på någonting annat så kan du också skicka in en ny fråga hit till Decibel.

Mvh,

Praktikanten Nina