Sh

Hejsan!

Tack för din fråga, så bra att du skrev in till oss!

Ledsen att höra att du går genom en besvärlig period just nu.

Du skriver att du har börjat använda en kniv på dig själv, för att det känns som att det hjälper, men du skriver inte desto mera bakgrund till vad det är som det hjälper mot. Ibland är det lite svårt att ens veta det själv heller... De vanligaste orsakerna till varför någon väljer att skada sig själv är enligt undersökningar någon av dessa:
1. För att få ut överväldigande och jobbiga känslor.
2. För att känna något när man upplever sig ”tom”.
3. För att straffa sig själv.
Det kan också vara någon annan orsak, eller många olika orsaker samtidigt. Men oavsett detaljerna så har det alltid att göra med någon typ av känslo-bearbetning. Alltså att man söker ett sätt att jobba med känslor och tankar, för att man inte hittar något bättre sätt. Men det finns bättre sätt, och det skulle vara väldigt bra om du kunde försöka att aktivt söka andra sätt. Ifall du rätt nyligen har börjat skada dig så är det lättare att bryta det mönstret NU än sen – eftersom det kan vara rätt beroendeframkallande. Det här är inte något som du kommer vilja ha som känslohanteringssätt sen när du är vuxnare, så i något skede kommer du behöva och vilja sluta med det ändå – så bäst är det förstås om du genast nu försöker att inte göra det.

Men hur ska man hantera sina känslor då?

Här följer några tips på sånt som man kan prova göra regelbundet för att öka sin känslo-bearbetning, och hitta andra sätt att ”få ut” saker på.

-       Gör något kreativt, typ måla, rita, sjung, dansa, sminka sig... det här är bra för att kreativitet är för många ett sätt att behandla känslor. Det behöver inte alls bli ”bra” det man skapar, men skapa NÅGOT.

-       Skriv. Detta är också kreativt, men har visat sig vara extra bra för människor med självskadeproblematik. Det spelar faktiskt inte jättestor roll VAD man skriver, bara man skriver nåt, exempelvis en dagbok, låttexter eller dikter, eller någon helt påhittad historia.

-       Gå ut och gå (eller spring) i naturen

-       Meditera, eller gör så kallade ”body scans”. Man hittar ledda meditationer på youtube! I vissa fall kan man råka somna när man gör detta, så det är bra ifall man lägger på ett alarm ifall man har något som man ska göra efteråt. Annars är det ju skönt att sova också!

-       Lyssna på musik

-       Försök tala snällt till dig själv, såsom du skulle göra till en vän.

Förutom dessa listade grejer så är det förstås ALLTID också bra att prata med någon för att få ut sånt som man känner! Det är i längden det bästa. Vi människor är flockdjur, det är inte meningen att vi ska bära på allt själva.

Här är också några tips på vad man kan göra ifall man känner ett ”akut sug” efter att skada sig:

-       Ta en kall dusch. Det kalla vattnet kan få kroppen att reagera på lite liknande sätt som smärta, alltså att man tvingas fokusera på nuet och sensationen.

-       Ät någon stark mat, typ något med chilisås. Eller något riktigt surt, typ bit i en citron eller ät en riktigt sur godis.

-       Håll i en isbit

-       Lyssna på nån typ av ”hård” musik och skaka på kroppen

-       Riv papper

-       Smätta med ett gummiband på det ställe där man annars skadar sig

-       Skrik in i en kudde, eller slå i en kudde

-       Far ut och spring eller göra nåt annat ”explosivt fysiskt”, typ dansa

-       Rita bilder ovanpå stället som annars brukar bli skadat. Exempelvis fjärilar

-       ...och återigen, skriv, eller prata med någon.

Du skrev att du inte vill prata med någon vuxen, vilket jag ju på ett sätt nog fattar. Du kanske känner att inga vuxna skulle riktigt förstå, eller att de kanske skulle bli arga eller på annat sätt göra så det blir jobbigare. MEN, låt mig påminna här att du pratar redan med en vuxen = mig :) Och det var väl inte så farligt, eller..? Hoppas jag!
Det finns många vuxna som bryr sig, och som bara vill hjälpa. Det finns många som har valt att jobba med sånt här, helt enkelt för att de VILL jobba med det. Så om man tänker så så är steget kanske mindre att gå och prata med någon, förutsatt att det finns någon vuxen i ditt liv som du känner att är en trygg person; exempelvis kuratorn, skolhälsovårdaren, en förälder, en ungdomsledare, eller någon helt annan. Det är nämligen mycket lättare att bli kvitt såna här jobbiga tankar och känslor om man får bolla sina tankar med någon. Du behöver ju inte ens säga att du skadar dig vid första samtalet, du kan ju först testa att bara ta upp nåt annat, exempelvis att det finns de som ger dig kommenterar som du inte är snällt menade.

Ett annat alternativ ifall du hellre vill prova skriva av dig så är att antingen skriva in hit, eller chatta anonymt med en handledare eller psykolog på Ärligt Talat-chatten.

Hoppas du börjar må bättre snart, du är värdefull <3

Kram, Kix