Ja tror att ja e jätte självisk. Ja pratar nästan bara om mig själv om vi ha nå familjemöten, int som att de tar över alla andra men ja tror att i alla fall mamma å pappa blir störd på de. Å ja vill som hela tiden berätt allt som ja har gjort bra å lyckats me å va ja gör som e duktit å bra.
Å sen om nån int lyssnar så blir ja genast att dom int bryr sig å ja e bara dåli. De blir ju att ja fiskar efter komplimanger å att ja vill att människor ska tyck synd om mig.
Å sen skämtar ja som om saker som ja själv tycker e rolit ttp som ordvitsar å sånt men ingen annan föstår ju de å ja sitter bara där som en jävla barnsli idiot.
Så ja blir som en sån dä över som pratar å typ kritiserar andra på ett leksamt sätt men dom tar ju int de leksamt*.
Ja vet påriktit int hu ja ska bli mera tyst (e annars bland människor jätte tyst å blyg) men som att ja bara sku va normal å håll käften annars.
.
Ungdomsinformatör Viveca svarar
Hej och tack för att du skriver till oss!
Jag svarar på båda dina inlägg här.
Först och främst är det inte själviskt att vilja dela med sig om saker man gjort och är stolt över och att vilja få sina föräldrars (och andra familjemedlemmars) uppmärksamhet. Att föräldrar ger sin uppmärksamhet och aktivt tar del av sin barns framgångar (och misslyckanden) borde vara en självklarhet och inget ett barn behöver be om och/eller känna skuld över. Generellt gör alla föräldrar sitt bästa och det att föräldern inte lyckas ge sitt barn den uppmärksamhet och bekräftelse som barnet önskar/behöver betyder inte automatiskt att föräldern är dålig.
Att endast prata om sig själv betyder inte heller automatiskt att man är självisk i och med att ordet självisk betyder att man tänker på sig själv utan att ta hänsyn till andra. Känner du att du har svårt att ta andra i beaktande och bry dig om deras behov och känslor? Inget av det du skriver får mig att tycka att du är självisk.
Socialt umgänge bygger dock på ett ömsesidigt samspel där alla parter både tar och ge – berättar och lyssnar. Att kunna lyssna och förmedla känsla att man bryr sig och vill höra till de/den man umgås med är en mycket värdefull förmåga och något som vi säkert alla kunde bli bättre på. Således – oberoende om du faktiskt bara pratar om dig själv eller inte – kunde säkert även du öva på att bli en bättre lyssnare.
Med det sagt så är det även några andra saker i det du skriver som är värda att fundera på. Vet du varför du har ett sådant behov av att berätta om allt du lyckats med? Varför vill du att folk ska tycka synd om dig? Vad känner du om ingen tycker synd om dig, eller du inte får de där komplimangerna som du fiskar efter?
Att söka bekräftelse från andra och att vara rädd för att andra ska tänka illa om en själv är vanligt hos personer med dålig självkänsla. Jag får också känslan att det är vanligt för dig att prata negativt om dig själv och kalla dig själv för fula saker (så som "jävla barnsli idiot"). Jag tänker att det vore bra för dig att börja göra övningar som är avsedda för att förstärka ens självkänsla. Via den här länken hittar du ett egenvårdsprgram för just det ändamålet. Det du också behöver göra är att sluta beskriva dig själv på ett så negativt sätt. Hur du pratar om dig själv påverkar hur du ser dig själv och om du hela tiden talar illa om dig själv kommer din hjärna att "programmeras" till att endast se det dåliga hos dig. Vi alla behöver kärlek, även för oss själva.
Eftersom ditt beteende helt klart stör dig själv kunde det även göra gott att tala med någon professionell för att bättre förstå varifrån detta beteende kommer ifrån och hur du kunde ändra på det. Jag rekommenderar att du tar kontakt med ungdomsstationen Klaara. Kontaktuppgifterna och mera information hittar du här. Servicen är helt gratis och du behöver ingen remiss, utan kan ringa dit själv för att boka in en träff och få rådgivning. Om det känns jobbigt att ringa, kan du också fylla i deras kontaktformulär (hittas på samma sida), så tar de istället kontakt med dig. Alternativt kan du fylla i Terapinavigatorn för unga (Navi för ungdomar) för att komma i kontakt med den psykosociala servicen inom Österbottens välfärdsområde. Den hittar du via den här länken.
När det kommer till ordvitsar så tycker jag att du ska fortsätta om det är något du tycker är roligt. Med tiden kommer du att hitta likasinnade människor som också kommer tycka om ordvitsar.
Jag tycker inte att exemplen du gav på saker du brukar säga på ett "leksamt" sätt lät farliga, utan rätt oskyldiga. Om du upplever att personerna som du gett dessa kommentarer till tar illa upp och blir sårade, eller om dessa kommentarer stör dig själv, så måste du öva på att tänka innan du pratar. Fundera om kommentaren du tänkt säga verkligen behövs, vilket syfte kommentaren tjänar och hur den kan tas emot av andra. Om du känner att någon person blivit sårad av din kommentar ska du förstås be om ursäkt. Att ändra på sin jargong sker såklart inte "så där bara", så det är mycket sannolikt att du nu som då även i fortsättningen "kläcker ur dig" sådana kommentarer till någon. Ta ingen stress, det går att be om ursäkt och så fortsätter man med att försöka tänka före man pratar.
Till sist vill jag bara säga att det sällan brukar sluta bra eller som man vill då man försöker "för hårt" att vara något man inte är. Det att du inte är tyst och tillbakadragen när du känner dig bekväm med någon betyder att de här karaktärsdragen (tyst och tillbakadragen) inte hör ihop med din sanna personlighet (vi har alla lite olika personligheter i olika situationer). Därmed måste du alltså tvinga dig själv att vara någon du inte är, vilket är både otroligt svårt och otroligt tungt. Och även om du skulle lyckas med att vara så som du tänker att du borde vara, så skulle ju inte dina vänner känna ditt riktiga jag. Således skulle vänskapen troligen kännas mindre äkta och vara betydligt mindre pålitligt. Bättre att vara sig själv och hitta sådana vänner som tycker om en för den man är och inte den man låtsas vara. Och ja, du kommer helt säkert att hitta vänner. Det blev ett rätt långt svar, ursäkta. Hoppas du orkat läsa.
Sakerna ovan är bra att tänka på i fortsättningen och jag hoppas att du känner att du fått svar på dina funderingar. Skriv gärna till oss igen om något lämnade oklart, du har nya frågor, eller bara vill "prata" med oss igen. Kom ihåg att du är värdefull och förtjänar att må bra och tycka om dig själv – även när du är med andra människor. Hoppas du har en fin fortsättning på sommaren. Ha det bra och sköt om dig!
Kram,
Viveca
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar