Självskadebeteende och hat mot sig själv

Hejsan!

Tack för att du skrev in, ledsen att höra att du inte mår bra just nu.

Jag är helt säker på att du är fin och bra på väldigt många vis, men att du har svårt att känna det kring dig själv just nu. Det är ledsamt, men det går att ändra på!

Jag vet inte varför du har börjat känna och tänka så här – om det är någon annan som varit elak mot dig och du med tiden tagit det till dig, eller om du känt stor press på dig att vara på ett visst sätt, om du inte känt dig tillräckligt sedd som du är, eller om det är något annat. Men du ska veta att du är precis helt tillräcklig och bra och fin!

Ibland kan dock dessa saker vara svåra att se själv. Speciellt om man har gått runt och tänkt ganska mycket negativt om sig själv en längre stund, så att man inte längre är sin egen bästa vän. Det kan ibland hjälpa lite att försöka se det så – skulle du säga de saker som du säger till dig själv, till din vän?
När du talar illa till dig själv, om du i stunden märker att du gör det – försök att korrigera dig själv genom att också tänka något positivt om dig själv. Du behöver inte ens tro på det själv till 100%, men försök sätt det som en vana, för det går att programmera om ens huvud till att börja söka de mera positiva sakerna också. För de finns där! Men det kan krävas lite övning att se. Vår hjärna har inte så bra koll på om ord om oss, både positiva och negativa, kommer inifrån eller utifrån. Så försök att sikta på att vara din egen vän så gott som det går.

En annan sak som jag gärna skulle vilja att du gör är att du pratar med någon vuxen som du litar på, om hur du mår. Det här kan vara en förälder, ett äldre syskon (eller någon kompis förälder eller äldre syskon?), kuratorn på din skola, en lärare, hälsovårdare, eller någon annan. Det är inte meningen att man ska behöva gå och bära på så här många jobbiga tankar och känslor ensam. Vi människor är flockdjur och behöver varandra! Du behöver inte veta exakt vad du ska säga, eller säga allt, men redan det att våga öppna sig lite är bra, så man får någon annans perspektiv på saken.

Ifall du inte är bekväm med att prata med någon ännu face to face så kan du först prova att skriva om det istället. Antingen skriva en dagbok bara för dig själv (det hjälper också att få ut tankarna utanför dig), texta med någon du litar på, chatta anonymt med handledare/psykolog på Ärligt Talat chatten, eller skriva in hit till oss.

Du frågar specifikt i din fråga om hur du kan minska ditt självskadebeteende. Det är helt jättebra att du vill minska på det, och förstår att det är skadligt/farligt. Det är dessutom rätt beroendeframkallande, så det är bra att sluta/minska i tid innan beteendet fäster sig för mycket.

Du kan först (i en situation när du känner dig grundad och lugn) försöka fundera ut varför det är som du skadar dig, vad är det som brukar trigga det? Ofta när någon skadar sig så är det för att man försöker hantera sina känslor, och inte riktigt ser någon annan utväg än att skada sig. Då är det bra att ha någon sorts plan som man kan följa, på saker man kan göra istället för att skada sig, för att hantera känslorna på ett bättre sätt. Och det är bra att sätta igång med den planen så fort man känner av tecknen/tankarna som brukar leda upp till situationen.

Här är lite förslag på sådant som du kan göra istället för att skada dig, som också funkar som ett sätt att reglera känslor:

-          Prata med någon. Så fort du känner av svåra känslor och tunga tankar, dela med dig av dem till någon du litar på. Och om du inte vill dela med dig av just de tankarna – sitt någonstans med en annan människa, så att du inte kan skada dig. Kanske ni kan också prata om något annat, som får dig på andra tankar? Oavsett, att prata är bra.

-          Skriv av dig. Skriv ner det som känns. Använd papper och penna helst, det finns studier på att det funkar bäst när det gäller att avreagera sig och skriva av sig. Om du känner ilska efter att ha skrivit så kan du sen riva sönder pappret, om du inte vill spara det.

-          Gör något kreativt. Exempelvis måla, rita, eller sminka dig om du tycker om att göra det. Det behöver inte bli bra. Huvudsaken är att du är kreativ. Att använda rätt hårda kritor kan vara bra, för att då får man ta i och gnugga dem mot pappret.

-          Om det känns som att du har för mycket ”pirr” i kroppen och du inte vet vad du ska göra av det, hoppa upp och ner och skaka på kroppen (du kan ha på musik samtidigt om du vill), skrik i en kudde, eller slå på en kudde. Att ta en promenad kan också hjälpa för då får du ett miljö-ombyte. Rör på kroppen så att energin inte lämnar ”fast” i kroppen.

-          Om det känns som att det är jättenära för dig att skada dig, bit i en citron eller ät riktigt sura/starka godisar. Det här kan ge liknande kemikalie-utlopp i hjärnan, så det kan räcka. En annan grej man kan göra är att hålla i en isbit, eller ta en snabb kall dusch.

-          Om inte detta heller hjälper, kan du prova snappa med ett gummiband på handleden. Det här är dock inte optimalt, eftersom du ändå då på ett sätt skadar dig själv, vilket inte är bra. Men det är ändå bättre än att skära så det går hål på huden, eftersom det kan bli infekterat och farligt.

-          Sätt undan objekten du använder för att skada dig, så att de blir svåra att nå åt.

Jag nämnde här tidigare att du kan göra upp en plan som du kan följa om du känner frestelsen att skada dig, med saker som du måste göra innan (med tanken då förstås att du INTE SKA skada dig eftersom sakerna i planen ska göra att du kan hålla emot). Du vet kanske själv bäst hur en sån här lista kunde se ut, men jag kan ge ett exempel:

1.      Andas djupt och långsamt

2.      Skriv ner vad som känns

3.      Prata med någon

4.      Rör på dig

5.      Gör något kreativt

6.      Bit i nåt surt

Du kan själv fixa till listan så att den passar dig :)

Jag önskar dig lycka till! Skriv gärna in igen om du vill <3

Kram, Kix