social

Hej,

Jag tror inte att det du beskriver är ovanligt.Vi blir hela tiden överösta med olika regler om hur man skall vara och hur man borde vara i sin kommunikation till andra, och om man är lite självkritisk så kan det leda till ganska mycket osäkerhet, typ; herregud tänk om alla andra går omkring och blir störda på att jag är såhär!?!

Det är nog ganska obekvämt för många att småprata med obekanta människor, kanske mest för att det känns lite meningslöst och att det kräver en viss energi att göra medan man kan uppleva att man inte direkt får ut så mycket av det. Om man annars är en ganska pratsam person så kan det kännas tungt då det uppstår tystnader, som man sedan gärna vill fylla med att samtala för att det skall bli mindre stelt - men om den andra personen då inte är lika social eller väldigt blyg så måste du axla hela ansvaret för konversationen och då blir det lätt lite ensidigt, och att man kanske börjar överanalysera situationen efteråt. Så de två alternativ du har att välja på i dessa sammanhang är antingen att du inte alls tar på dig hela ansvaret för att småprata - den andra personen är ju skyldig till pinsamma tystnader precis lika mycket som du och du måste helt enkelt inte göra "allt jobb". Det andra alternativet är att du slutar överanalysera efteråt och helt enkelt tänker att du fattade beslutet om att vara "den vuxna" i situationen och leda samtalet, och att den andra människan då får tycka vad hen vill om det men att du personligen tycker att det är ännu mer pinsamt att bara stå tyst så du valde det alternativ du är mer bekväm med. 

Då det kommer till att tala om sig själv så tror jag att det är som du skriver, att du inte stör dig på dina vänner då de gör det - och antagligen stör de inte sig på dig heller då du talar om dig själv. Jag tror sist och slutligen att de allra flesta människorna talar mest om sig själva eller saker som rör dem. Så jag tror inte att du talar mer om dig själv än någon annan gör. Jag misstänker att de personer som du stör dig på (då de talar om sig själva) är personer som du av en eller annan anledning är irriterad på redan från början, och att du därför lägger mer märke till att de talar om sig själva. Sen är det ju också väldigt stor skillnad på sättet man talar om sig själv, om man t.ex. är lite skrytig så är det ju någonting man antingen kan välja att försöka dämpa lite eller sen helt och hållet äga att man är stolt över en sak och att man vill berätta om den. Det ÄR tillåtet att tala om sig själv och att lyfta fram bra saker som händer en eller sådant som är viktigt.

Jag tror att du är är alldeles bra som du är, men att du är lite självkritisk. Så försök vara en god vän också mot dig själv i din inre dialog så tror jag att problemet är löst <3

Kram,

Tessi