Vart skall jag söka mig?

Hej!

Tack för din fråga. Det är jättebra att du har fått den här insikten och att du tar tag i det, oavsett ifall du har en underliggande diagnos eller inte. Det är helt tydligt något i ditt liv som gjort att du börjat fundera på det här så det är bra att du tar det på allvar.

För att få en diagnos krävs en utredning. För att få gå en utredning krävs remiss av en läkare. Du kan börja med att ta kontakt till ditt lokala hvc, förklara i korthet vad du har funderat på och att du önskar träffa en läkare så att du kan få remiss och påbörja en utredning. Det kan hända att du först får träffa en sjukskötare innan du får träffa läkaren. Det kan även hända att de vill att du träffar sjukskötaren vid några tillfällen innan de ger dig en remiss. Det är en process som kan ta tid. Det viktigaste är att du får foten över tröskeln så att processen kan komma igång.

Du kan även ta kontakt till Ungdomsstationen Fiilis. Där du kan prata med en professionell som kan hjälpa dig att kartlägga och förstå dina känslor och din livssituation lite bättre. Ju bättre koll du har på dig själv och ditt liv desto lättare är det att sedan förklara det för en psykiater när du påbörjar en utredning. Vid Fiilis kan de även ge dig mer ingående riktlinjer kring vart du kan söka dig och hur processen kan se ut.

Båda dessa alternativ är gratis för dig eftersom det är kommunalt och inte privat. (Det kan eventuellt tillkomma en besökavgift vid hvc men det är väldigt lågt pris, du kan fråga om det här när du ringer dit)

Kom ihåg att det här kan bli en lång och eventuellt jobbig process men låt det inte skrämma dig från att påbörja den. Eftersom sommarsemestrarna närmar sig med stormsteg kan det hända att det inte händer så värst mycket här nu under sommaren men det är ändå bra att ta kontakt redan nu så att du känner att du har kommit igång och har en plan inför hösten.

Mitt slutliga tips är att du på förhand skriver ner vad som lett till att du börjat fundera på den här diagnosen så att du har mer "kött på benen". Ibland kan man komma av sig i stunden ifall man är nervös så det är bra att ha med en lista på saker man vill ta upp under besöket. Du kan även göra en tidslinje av ditt liv där du skriver ner när du börjat uppleva vissa symtom och olika händelser som du tänker att kan ha format dig som person. Om du känner att du kan får du gärna också prata med dina föräldrar/vårdnadshavare, släktingar eller vänner för att också få deras syn på saken. Under en utredning vill läkaren/psykiatern gärna också höra hur patientens närstående upplever situationen. Du måste absolut inte göra det här men det kan vara ett bra sätt att förbereda sig. Det ger dig också möjlighet att reflektera kring ditt eget liv och eventuellt få nya insikter som kan vara till nytta. 

Hoppas du känner att det här var till någon hjälp.

Kram och lycka till <3 

- Rosanna