stduie bli sparkad (Rosanna) har sen problem me bokstäver å fullständiga meningar

Hej!

Tack för din fråga. Jag förstår att det här är något som ger dig mycket stress och oro. Det är jättebra att du känner att du älskar livet idag och du får vara jättestolt över att du kommit så långt i din personliga utveckling och i ditt psykiska välmående. Jag hoppas verkligen att du stannar upp och verkligen berömmer dig själv för att du tagit så många steg i rätt riktning. Jag är jättestolt över dig. 

Det finns fortfarande steg du behöver ta för att hitta bättre sätt att hantera svåra känslor eftersom självskadebeteende inte är en hälsosam coping mekanism. Du behöver acceptera att det här är något du måste komma ifrån och aktivt jobba på att hitta nya och hälsosamma sätt. Det hjälper att du har ett mål att jobba mot och en orsak till varför du behöver komma ifrån det här beteendet. Utbildningen du går kan fungera som en bra motivator. 

Självskadebeteende handlar ofta om en vilja att kontrollera sina känslor. Det kan kännas skrämmande att bryta ett beteendemönster som får en att känna att man har kontroll över sig själv. Men när man slutat lita på självskada som en lösning till problem och tunga känslor kommer man i slutändan att ha en mycket bättre och starkare känsla av kontroll och tillit till sig själv. För att bryta det här mönstret behöver man byta ut självskada mot något annat mer hälsosamt som får en att känna samma typ av kontroll. Att bryta mönster kan vara svårt och det kan ta tid. Försök att inte sätta för mycket press på dig själv och se det inte som en prestation. Får man ett återfall ska man inte straffa sig själv utan istället acceptera att det hände, analysera vad som kan ha triggat beteendet och fundera ut en plan för hur man ska hantera de destruktiva tankarna nästa gång de kommer.

Som jag redan nämnde är det bra att ha en plan och ett mål. Skriv ner varför du vill sluta självskada. Hur vill du hantera tunga känslor i framtiden och varför är det viktigt för dig att det här beteendet får ett slut. Det är bra att skriva ner det här så att du alltid kan gå tillbaka och påminna dig själv om varför du gör det här och vad det är du kämpar för och jobbar mot.

Skriv ner dina mål och dela gärna upp dem i små bitar för att det inte ska kännas för stort och oöverkomligt. Även om det slutliga målet bör vara att helt sluta självskada behöver du inte genast börja med en så stor utmaning. Det första delmålet kan istället vara att pröva några andra hälsosamma metoder innan du självskadar nästa gång du får impulsen. Skjut upp självskadandet gång på gång. Om du varje gång tänker att "Den här gången ska jag inte göra det" så kommer du efter ett tag märka att du vid flertal tillfällen lyckats hålla dig från att självskada. Då inser du hur mycket styrka det finns inom dig, att du har förmågan att göra förändring och att självskadebeteendet inte definierar dig som person. Vilket kommer stärka ditt självförtroende och din självkänsla. Kom ihåg att alltid vara stolt över dig själv över minsta lilla framgång du gör. Men bestäm ett datum där du ska vara helt fri från ditt självskadebeteende, du bestämmer själv hur länge du vill gradvis minska innan du slutar helt men håll fast i ditt beslut när det är dags att sluta helt och hållet. Om du trots allt självskadar igen ska du inte ta det för hårt, det är vanligt att misslyckas några gånger innan man lyckas.

När du börjat gradvis minska ditt självskadande kan du fundera på i vilka situationer du fortfarande självskadar, kan du göra någonting för att undvika dessa situationer eller finns det något du kan göra i stället för att självskada? Fundera på hurdana jobbiga känslor du upplever innan du självskadar så att du kan hitta hälsosammare sätt att hantera dessa känslor. Jag ska ge dig lite förslag på saker du kan göra stället för att självskada, ifall det känns för svårt kan du tänka att ditt mål är att pröva några av dessa förslag innan du tar till självskada. 

• Sätt dig ner och rör dig inte när impulsen att självskada uppstår. Sitt kvar, blunda, andas djupt och tänk dig att du är fastlimmad i golvet och inte kan röra dig innan impulsen försvinner. 
• Lägg dig ner och andas djupt. Föreställ dig en plats där du känner dig trygg. Fokusera på detaljerna, var finns den här platsen? hur ser vägen dit ut? föreställ dig att du går på den. Vad finns det i din trygga plats? Tänk ut minsta lilla detalj, en spricka på väggen, en krukväxt ett djur, vad som helst. föreställ dig att du befinner dig på din trygga plats, hur luktar det? hur känns golvet mot dina fötter? Hur känns det att vara där? Kom ihåg allt det här från gång till gång. Ta tid på dig att gå igenom minsta lilla detalj och minsta lilla känsla. Kom ihåg att andas djupt och slappna av i hela kroppen. Låt dig inte självskada före du gått igenom hela den här tankeprocessen. 
• Distrahera dig själv på något sätt, t.ex. ring eller skicka med en vän eller en person du litar på. T.ex. en stödperson. 
• Ta en kalldusch, det är ett bra sätt att chocka kroppen och ge den en liknande kick som vid självskada. 
• Gå på en promenad, pröva springa en liten bit för att få ut allt ur kroppen och trötta ut den. 
• Linda in in is i en kökshandduk och lägg paketet på nacken eller på de ställen på kroppen där du brukar självskada. 
• Skrik i en kudde
• Sök på förhand upp avslappnande videon på t.ex. youtube. Där finns även guidade avslappningsövningar. Sätt på någon av dessa när du får en impuls att självskada. 
• Skriv ner alla dina tankar och låt känslorna komma. Försök att accepter dem och sitta still med dem en stund. Känslorna kan inte skada dig och du kan välja att inte skada dig själv. 
• Motionera på valfritt sätt
• Rita eller måla ut dina känslor 

Det här var några tips men du får såklart tänka ut egna hälsosamma metoder som du tror att kunde fungera för dig. Alla fungerar olika. Men skriv ner i din plan vilka av dessa metoder du bestämmer dig för att pröva istället för att självskada. Det är också jätteviktigt att du får hjälp och stöd med ditt mående och med ditt självskadebeteende. Du kan såklart alltid vända dig till oss på decibel men ifall du vill chatta anonymt med professionella kan du även ta kontakt med Ärligt talat-chatten

Angående din utbildning är det helt förståeligt att din hälsovårdare ringer hem när hen känner oro för din mentala hälsa. Det är hens skyldighet som professionell. Något du också kommer bli tvungen att göra i ditt arbete med barn och ungdomar. Dina lärare har även en skyldighet att se till att du är redo att jobba med ungdomar utan att det finns en risk för din egen eller för ungdomarnas psykiska hälsa eller välbefinnande. Eftersom du jobbar med en så känslig målgrupp kan det finnas vissa risker ifall man själv befinner sig i ett sårbart tillstånd eller ifall man har skadliga beteendemönster som eventuellt kan trigga andra. 

Jag har svårt att tro att du skulle bli "kickad" från din utbildning utan tydliga skäl. Jag tror också att din lärare/handledare först skulle ta upp det här med dig och diskutera hur ni bör gå vidare innan hen tar ett definitivt beslut. Skulle din mentala hälsa och ditt självskadebeteende komma på tal är det jättebra om du har en tydlig plan på hur du ska hantera dina känslor och beteendemönster i fortsättningen. Det är viktigt att du kan prata med dina handledare/lärare/hälsovårdare om dina tankar, känslor och framtidsplaner. Det är viktigt att du får stöd och hjälp med dina problem så att du inte lämnar ensam. Kom ihåg att de vuxna i din omgivning finns till för att hjälpa och stöda dig i ditt mående och din utveckling. De vill ditt bästa även om det kanske inte känns så alla gånger. När man är ärlig och visar att man är öppen för hjälp brukar det i allmänhet gå bättre. 

Jag förstår att det kan kännas svårt att lita på människor. Ibland kan det kännas som att de vuxna i ens omgivning bara "vill få fast en" och bara vill göra beslut som man själv inte kan påverka. Men om man själv tar initiativ och visar att man vill samarbeta kring att hitta lösningar brukar det i allmänhet kännas som att man har mer kontroll över sin situation. Jag hoppas att du vågar prata med de vuxna i din omgivning och gradvis bygga upp ditt förtroende för dem. Du kan vara ärlig med din oro över dina studier och din oro över att inte få vara med och fatta beslut som gäller dig själv och ditt liv. De flesta vuxna vill inte fatta beslut åt dig utan de vill att du ska vara involverad i besluten som tas angående din utbildning och hanteringen av din mentala hälsa. 

När det kommer till frågan ifall en hälsovårdare får kommentera din vikt så är svaret ja. Eftersom din vikt i vissa fall är en väsentlig del av ditt fysiska och psykiska välmående ingår det i hälsovårdarens arbetsbeskrivning att ta upp din vikt ifall hen anser att det är viktigt (speciellt om den unga har haft en ätstörning tidigare). Sedan måste man ju göra det på ett bra och känsligt sätt som inte kan vara triggande för den unga. Tyvärr lyckas inte alla hälsovårdare med det och det är ju verkligen beklagligt... Ifall du upplever att det inte tas upp på ett bra sätt har du rätt att säga till om det. 

Angående det du skrev i hemliga rutan kan jag kort säga att den personen finns till för att hjälpa och stöda dig. Du behöver därför inte dölja något för hen även om jag förstår att du har svårt att känna tillit. Men det kan ibland ta tid innan man känner att man helt och hållet kan lita på en person. Du kan även här sätta små mål för dig själv. Att vara lite ärligare för varje gång ni ses och känna efter hur det känns. Pröva att gå utanför din bekvämlighetszon med personen med jämna mellanrum och utmana dig själv att berätta lite mer per gång. 

Jag är jättestolt över att du tog kontakt hit och att du kommit så långt i din utveckling och ditt psykiska mående. Kom ihåg att vara snäll med dig själv och vara stolt över minsta lilla framsteg du gör. Forskning visar tydligt att när du talar snällt till dig själv sker det gradvis positiva förändringar i hjärnan. Du kan alltså med väldigt enkla medel programera om din hjärna bara genom att säga en snäll sak om din själv varje dag. Du förtjänar att må bra och du förtjänar att vara glad, stark och trygg i dig själv. Din kropp förtjänar kärlek och omsorg av dig, den är så fantastisk och gör så otroligt mycket för dig varje dag. Kom ihåg att behandla din kropp och dig själv som ditt livs största kärlek.

Du är stark och du är värdefull! Glöm aldrig det.

Kram <3 

Rosanna