Dessa händelser spökar ännu I mitt omedvetna. I mitt nuvarande förhållande har jag förklarat åt min flickvän om dessa irrationella rädslor som kommer då hon inte kan ses t.ex.
Jag är rädd att det ska hända samma sak i mitt nuvarande förhållande som det hände i det tidigare förhållandet 3 år sedan. Jag är rädd att jag inte kan sätta lämpliga gränser och låter henne trampa över mej.
Min flickvän har prov vecka på kommande och jag är skraj. Vi kommer inte ses på en god tid och jag vet inte vad jag ska tänka eller tycka. Vad är rätt och fel? Kan ju inte precis tvinga henne vara med mig.
D
Hej!
Det låter väldigt tungt för dig att gå omkring och oroa dig och känna dig rädd för att bli övergiven eller nedprioiterad. Det verkar ju, precis som du skriver, som om ditt förra förhållande var rätt så dysfunktionellt, då ni inte kunde diskutera de här sakerna på ett moget sätt.
Du skriver att du är skraj inför din flickväns provvecka, är det för de känslor det väcker hos dig då hon inte är lika tillgänglig? Eller kommer rädslan från att hon så att säga ska trampa över dig? Jag tänker att här är grundinställningen ganska central, det är viktigt att båda känner sig ha rätt till egen tid och egna val, utan att behöva känna dåligt samvete för det. Därför är det så viktigt att diskutera öppet, och det är verkligen fint att du har pratat med henne om dina irrationella rädslor. Du måste bara komma ihåg att hon inte alltid kan vara där för dig och göra slut på dehär rädslorna. Du skulle behöva arbeta upp ett självförtroende och en tillit till andra människor, så du kan lita på att de finns kvar också då de är borta emellanåt. Så inte dina relationer blir kvävda.
Du funderade här på vad som är rätt och fel, och svaret är förstås att nej du kan inte tvinga henne vara med dig. Man måste kunde vara flexibel och röra sig mellan sina prioriteringar, beroende på vad som är viktigt just då. Man kan lova varandra att finnas där och planera saker tillsammans och när man kan ses och vad man kan göra nästa gång man ses. Men man måste ses av bådas genuina vilja att ses, annars kan det skapa bitterhet om den ena ställer upp på att ses fast den egentligen inte skulle vilja/orka/ha tid.
Med andra ord är det allra viktigaste att ni är öppna och ärliga, att ni ger varandra både utrymme och närhet och att ni försöker lita på och respektera varandra. Jag hoppas också att du skulle få möjligheten att arbeta på de utmaningar du har kring övergivnad, till exempel genom terapi. Det är mycket svårare att upprätthålla funktionella förhållanden om man lever med en konstant oro. Överlag skulle det också ge dig en bättre sinnesro och möjlighet att njuta av din tillvaro.
Psykolog Helena, Unginfo
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar