Åldersskillnad

Hej!

Vad bra att du tar kontakt för att ventilera dina tankar. Åldersskillnad i parförhållanden är en grej som ofta skapar debatt och som många personer har olika åsikter om. Men det finns ingen magisk formel som kan förutspå vilken åldersskillnad som är ”bäst”. Ett förhållande handlar om mycket mer än biologisk ålder, det handlar även om t.ex. mognad, personlighet och framtidsdrömmar.

Du skriver att du upplever att 13 års åldersskillnad är mycket – och visst kan det vara mycket, men det beror på vilken livsfas ni själva känner att ni befinner er i. Ni är båda myndiga, så det finns inte något juridiskt problem. Men det som kanske för er kan vara märkbart i vardagen är vad som ska ske de kommande 5-7 åren. Här finns det möjligtvis avvikande drömmar om studier, jobb, familj och att stadga sig.

Jag tänker att du är på väg in i en identitetsskapande fas, där ditt vuxna jag så småningom ska få växa fram och stabiliseras, medan din kille redan genomgått denna fas. Det är inte ett förhinder, men det kan påverka hur er relation skulle se ut rent praktiskt. Ungdomsåren är viktiga på många vis, och ger dig möjlighet att ganska fritt möta och uppleva världen. Är denna naturliga nyfikenhet och möjlighet något ni kan dela, eller är det ett förhinder?

Er omgivning skulle säkert ha åsikter om er, där åldersskillnaden kan bli en het potatis. Men å andra sidan skadar inte åsikter, de kan kännas jobbiga, men fokus ska ändå ligga på er som par, hur ni trivs ihop och hur ni sköter om er relation. Omgivningen vänjer sig vid det mesta, så jag tänker att det inte är en avgörande faktor om ni vill ge ert förhållande en chans. Ni kanske kan förbereda er tillsammans på att sakligt möta kritiken, vad skulle ni säga till de som är skeptiska?

Det centrala så som jag ser det är hurdan kontakt ni har, om er relation verkligen känns bra och möjlig, och att ni har en dialog kring era önskningar om framtiden. På så vis rotar ni förhållandet i verkligheten. Känns det bra ska ni fortsätta träffas, men det är till er bådas fördel om ni i ett tidigt skede också kan diskutera hur ert förhållande på riktigt kunde se ut om 1 år, 3 år, 5 år. Om ni har väldigt avvikande åsikter om framtiden, kanske förhållandet inte ska fortsätta, utan då det är bättre att leta sin lycka annanstans.

Mitt råd i detta skede är att dels nyfiket upptäcka dina egna farhågor; är det dina egna åsikter, eller bottnar de i en rädsla över vad omgivningen ska tycka? Dels är det viktigt att föra en väldigt öppen dialog med killen – hur skulle ert förhållande rent praktiskt se ut? Och kanske ännu fundera, vad kan jag vinna eller förlora på att satsa på detta förhållande?

Slutligen tror jag inte på att kärlek handlar om siffror, trots att det förstås kan underlätta om man befinner sig i motsvarande livssituationer. Men det kan också vara berikande med en partner som har rätt så olikt perspektiv och erfarenhet. Det väsentliga är ändå förälskelsen och kärleken som den kan bli, vilket ju är något fint och positivt i livet. Bara ni tillsammans kan avgöra om detta är något som är värt att satsa på.

Hoppas dessa tankar öppnade nya tankar för dig.
Lycka till!

Önskar Jannike (socionom, PeM, korttidsterapeut) & Ulrika (sexualrådgivare)