Allt är dåligt

Hejsan!

Tack för att du skrev in, ursäkta att det tagit en stund för oss att skriva ett svar, det har varit lite hektiskt på sistone men nu börjar vi vara ikapp med saker! Gör absolut inget att du skrev långt, det får man absolut göra, det är bara bra att skriva av sig ordentligt ifall man får bra flow med skrivandet :D

Ledsen att höra att ditt mående och din situation har blivit jobbigare för dig den senaste tiden. Beklagar också hemskt mycket din hästs död, det måste kännas helt otroligt sorgligt för dig. Djur kan verkligen vara som en extra familjemedlem, och hästar är kloka och fina. Ta dig tid att vara ledsen över det, och sörj din häst. Kanske kan du som bit av sörjandet skriva ner några av de finaste minnena som du har tillsammans med hästen? Både för att det kan vara terapeutiskt att göra det, men också så att du säkert kommer ihåg minnena sen när du blir äldre.

Ifall du inte tror på att det kan bli bättre med tiden, så försök att i alla fall tänka att det kommer bli ANNORLUNDA med tiden. Annorlunda kan vara ett mera neutralt ord, och det stämmer ju! Inget varar för alltid, det är typ den enda regel som stämmer för precis allt i den här världen. Du behöver inte ha det så som du har det nu, för alltid.

Självmordstankar kan vara väldigt läskiga att ha. En del av en tror på dem, medans en annan del ofta reagerar med obehag för dem och vill inte tänka såna tankar. Man behöver inte skämmas över att man har självmordstankar – i det stora hela så är de ganska vanliga. Men det man däremot behöver göra är att prata om dem med någon, sätta ord på vad det är man känner. Så det skulle nog vara bra om du kunde ta upp detta med din kurator, nu när du redan är i kontakt med hen. Jag tyckte också det var jättefint av din vän att berätta åt kuratorn att hon är orolig över dig <3 Det är verkligen att bry sig, och jag blir glad av att höra att du har såna människor i ditt liv, som bryr sig.

När man tänker djupare på saken så är självmordstankar EGENTLIGEN sällan en vilja att faktiskt dö – utan mera en vilja att sluta leva på det vis som man har det JUST NU. En vilja till att saker måste förändras från hur det är nu. Om du försöker tänka på det så, så har du ju en vilja någonstans i dig att ta dig bort från de här jobbiga tankarna och känslorna som omger dig nu. Men istället för att göra det genom att avsluta livet och inte få se allt det spännande och fina som du ännu har framför dig – förändra livet genom att våga ta emot hjälp, våga be om hjälp, och våga prata om hur du känner det när livet känns tungt.

Du säger att du inte riktigt vill/vågar prata med människorna i din omgivning om det som du känner, för att du är rädd att du på något vis ska förstöra för dem. Men kom ihåg att de här människorna bryr sig om dig, och känner dig – de vet alltså redan troligen om att du inte mår så bra, eftersom de KÄNNER dig. Därför kan det faktiskt vara att det smärtar dem mera att inte få veta VAD det är som pågår i ditt huvud, än att du säger det åt dem, eftersom de ändå troligen kan ana att allt inte står till som det ska. Att få hjälpa någon annan och lyssna på en annan är en fin sak som människor oftast gärna gör, eftersom det kan kännas väldigt fint när någon visar ett sådant förtroende till en att hen vågar berätta om djupa känslor. De flesta människor önskar att de kunde vara en sådan trygg person för någon. Din pojkvän har ju också sagt att han önskar att ni ska kunna prata ärligt med varandra, vilket kanske syftar lite på det här, att han inte vill att du ska behöva gå runt och bära på allting tyst för dig själv- eftersom han kanske ändå känner av att det är nåt som är ”fel”, och då hellre vill veta än fundera på vad det är.

Men oavsett huruvida mycket du väljer att dela med dig av till dina nära och kära så tror jag nog det skulle vara bra att fortsätta prata med kuratorn, eller någon annan sakkunnig på mental hälsa. Det ska inte behöva kännas såhär som det gör för dig just nu. Det kunde också vara en bra idé att boka en tid hos en psykiatrisk sjukskötare på ditt lokala HVC, eftersom det finns ett flertal orsaker till varför du mår dåligt – det är hästens död, självskadebeteenden, problem med maten, självmordstankar, nedstämdhet, och besvärande tankar kring relationer. En psykiatrisk sjukskötare skulle veta mera om i vilken ände det löns att börja ”nysta” när man vill börja göra allt bättre.

Jag skulle också rekommendera att du använder dig av Ärligt Talat-chatten, där kan du anonymt chatta med en handledare eller psykolog, det kan vara ett bra vis att ”öva sig” på att prata om saker med någon! :) Du är förstås ALLTID välkommen att skriva in hit också!

Jag är osäker på ifall du innan också har skrivit in om ditt självskadebeteende eller inte (för vi vet ju inte vem ni som skriver är), så det KAN eventuellt i så fall vara att jag redan har gett dig dessa tips, men det isf får du lite repetition:

Det finns många olika orsaker till en varför en människa kan välja att skada sig själv, men oavsett den direkta orsaken, så har det alltid att göra med känslobearbetning på ett eller annat vis. Så det som hjälper är att lära sig andra sätt att hantera svåra känslor.
Det finns många olika sätt att göra det här, men i huvudsak så gäller det att vara envis och medveten, och försöka sitt bästa. Det är också bra att försöka ha sympati med sig själv, och inte bli så arg och nedvärderande mot sig själv även om man skulle få återfall, utan i så fall bara konstatera att ”jaha, nu gick det så här denna gång” och så börjar man igen om med att försöka hantera känslorna på något annat vis.
Här följer några tips på sånt som man kan prova göra regelbundet för att öka sin känslo-bearbetning, och hitta andra sätt att ”få ut” saker på.

-       Gör något kreativt, typ måla, rita, sjung, dansa, sminka sig... det här är bra för att kreativitet är för många ett sätt att behandla känslor. Det behöver inte alls bli ”bra” det man skapar, men skapa NÅGOT.

-       Skriv. Detta är också kreativt, men har visat sig vara extra bra för människor med självskadeproblematik. Det spelar faktiskt inte jättestor roll VAD man skriver, bara man skriver nåt, exempelvis en dagbok, låttexter eller dikter, eller någon helt påhittad historia.

-       Gå ut och gå

-       Meditera, eller gör så kallade ”body scans”. Man hittar ledda meditationer på youtube!

-       Försök tala snällt till dig själv, såsom du skulle göra till en vän.

Förutom dessa listade grejer så är det förstås ALLTID också bra att prata med någon för att få ut sånt som man känner. Det är i längden det bästa. Vi människor är flockdjur, det är inte meningen att vi ska bära på allt själva.

Här är också tips på vad man kan göra ifall man känner ett ”akut sug” efter att skada sig:

-       Ta en kall dusch. Det kalla vattnet kan få kroppen att reagera på lite liknande sätt som smärta, alltså att man tvingas fokusera på nuet och sensationen.

-       Ät någon stark mat, typ något med chilisås. Eller något riktigt surt, typ bit i en citron eller ät en riktigt sur godis.

-       Håll i en isbit

-       Lyssna på nån typ av ”hård” musik och skaka på kroppen

-       Riv papper

-       Smätta med ett gummiband på det ställe där man annars skadar sig

-       Skrik in i en kudde, eller slå i en kudde

-       Far ut och spring eller göra nåt annat ”explosivt fysiskt”, typ dansa

-       Rita bilder ovanpå stället som annars brukar bli skadat. Exempelvis fjärilar

-       ...och återigen, skriv, eller prata med någon.

Jag hoppas att du börjar må bättre snart, du är värdefull! Ditt framtida jag kommer att tacka dig för att du var så stark och orkade genom den här tiden!

Angående det du skriver i den hemliga rutan så skulle jag rekommendera att du tar upp ämnet med din partner. Försök att göra det på ett vis som inte är så "anklagande" (för då kan han sätta sig i försvarsställning genast, vilket sällan gör en bra grund för givande diskussioner) - eftersom han knappast menar det som något ont mot dig. Det är bara det att människor har hemskt olika "regler" i förhållanden, om vad som är okej att göra och inte, så att det kan vara bra att diskutera genom så det inte uppstår missförstånd om vad som är okej och inte. Synen på hur man förhåller sig till porr är också hemskt individuell, och där finns det inte direkt några rätt eller fel, så det kan vara bra att diskutera era egna perspektiv på saken så att båda förstår bättre hur den andra tänker. Försök att ta upp det ur ditt eget känslo-perspektiv så det inte blir anklagande, exempelvis:
"jag har märkt att du ibland tittar på porr, det här får mig att känna mig [sätt in hur det får dig att känna dig] och min oro är att [sätt in din oro]. Kan du berätta för mig varför du ser på det, eftersom jag själv inte brukar titta på sånt så förstår jag inte riktigt [det sista bara ifall det är sant att du själv inte brukar titta på sånt]..?"
Sedan kan ni diskutera hur ni ska göra i framtiden.

Kram, Kix