Återfunnen kärlek

Hej!

Åh vad roligt att höra att ni hittat tillbaka till varandra! Vi talar ju nog nu som då här på Decibel, när någon gjort slut, om att man aldrig vet om man en vacker dag ändå hittar varandra på nytt. Men det är ändå inte så ofta vi får höra om det när det verkligen händer :)

På sätt och vis kunde man ju tro att det skulle hända oftare, speciellt här i Österbotten som är så litet och chanserna därför så stora att man faktiskt ska springa på sina ex. För det som en gång drog två människor till varandra, det tenderar ju att finnas kvar. Vad som än gjorde att det tog slut så brukar ändå den där gnistan, attraktionen, att det "klickar" ännu påverka då man möts på nytt. Visst kan man ha blivit helt andra människor med åren och utvecklat annan smak och attraheras av annat numera. Och visst kanske de där valen av partner man gjorde som väldigt ung inte vara de fiffigaste alla gånger - eller så hade man inte så stort utbud tex i sitt gamla lågstadium/högstadium att välja bland. Men det är nog som du säger, att speciellt den första kärleken alltid kommer att ha en speciell plats i ens hjärta.

Personligen tror jag nog att alla man någonsin haft starka känslor för nog för resten av livet kommer att ha speciella platser i ens hjärta, eftersom de ju tillhörde olika kapitel i ens liv och därmed formade olika delar av de pusselbitar som tillsammans blivit den bild man är idag. Men den första brukar mycket riktigt vara speciellt speciell, eftersom den inledde Kärlekslivet. Ibland kan man nog undra hur mycket den första kärleken format oss; är det som den första läraren man hade i lågstadiet, som det första sexet, som den första bästisen, som den första egna lägenheten eller andra psykologiska utvecklingssteg, som något annat stort trauma (första gången hjärtat krossats)...? Det här väl till de där sakerna vi aldrig får veta, och säkert är det olika från person till person.

Likaså är det olika från person till person - och från tid till tid i livet - hur det går sedan när man träffats på nytt. Hur mycket påverkar exempelvis minnena de nuvarande känslorna, tankarna, förhoppningarna osv, färgar de av sig nu? Kan tex sådant som "han var ju så ljuvlig då" gälla även nu, eller applicerar man bara bilden man lämnade med av honom (minnen kan också förändras med tiden) på den person han är idag - för NU känner man ju inte honom på samma sätt. Varken han eller man själv är ju längre samma människa. Man har växt, mognat, har erfarenheter från kärleksliv här emellan, har andra förväntingar och behov... Man kan knappast bli kär i honom på samma sätt som första gången, han är ju bekant från förr (= inte samma typ av nyförälskelse). Men samtidigt kanske man också lättare blir kär i ett ex än i någon annan, eftersom man ju på sätt och vis kan säga att man redan har övning i att vara kär i honom.

Det som dock vanligtvis inte förändras är orsakerna till att det tog slut. Nu gäller dock den här "regeln" kanske mera när man redan närmar sig eller är i vuxenlivet och det inte var så länge sedan man var ihop första gången. De problem som brukar stjälpa ett förhållande kan nog vara ack så svåra att bli av med, så ska man bli ihop igen lönar det sig nog att gå igenom varför det tog slut första gången. Även om jag gissar att han helt enkelt led av lite ungdomlig okunskap, oerfarenhet och okoncentration och att inget egentligen var fel med er relation, så betyder det ju inte att du inte skulle ha blivit sårad - och det framgår ju i din text att du därför ännu är misstänksam, rädd att han ska såra dig igen. Det behöver ni nog tala om så småningom, så att det inte gnager dig i bakhuvudet i fortsättningen och förstör för er. Inte nu, men nog senare, ifall ni verkligen blir ihop.

Angående hans önskemål om att ta det långsamt, så är det såklart inte så lätt att övergå från ett kärleksobjekt till ett annat, oavsett omständigheterna. Om hon dessutom är en del av hans vardagliga umgänge, så är det kanske inte bara henne han behöver ta hänsyn till, utan det påverkar mer eller mindre kompisarna eller dynamiken i gruppen också. Det är väl inte den bästa av orsaker att stanna med någon, men det kan alltså göra det mer komplicerat att avsluta med henne. Så det är inte mycket annat än tid du kan ge honom där, eftersom det nog är en känslig balansgång om man försöker pressa på. Å ena sidan kanske han "lättare" fastnar för dig om du visar dig underbar, men å andra sidan kan det bli för klängigt också.

Däremot tycker jag inte att det är något märkvärdigt med att oroa sig för att han ska välja henne istället, svika dig, glömma dig - det skulle man nog oavsett om det handlade om ett ex eller inte. Att oroa sig för de saker du nämner hör helt enkelt till i det här skedet av en relation, innan den riktigt är befäst och stadig. Då vill man både få bekräftelse och är svartsjuk på the competition. Det kan ju hända att du därför fokuserar lite extra på att ni två ändå har en historia tillsammans, som ett trumfkort jämfört med henne? Det är dock bara han som vet om det fungerar. Se, i värsta fall så kan det ändå påverka hur han känner för dig ifall du även framkallar dåliga minnen, tex dåligt samvete för hur han lämnade dig. Man skäms ju nog ofta för hur man betedde sig som yngre, även bara på grund av att man var yngre, mer oerfaren och omogen då, och det gillar folk överlag inte att bli påminda om. I bästa fall har du en lika speciell plats i hans hjärta som han har i ditt, och då är det troligen bara till din fördel.

Slutligen skulle det säkert vara bra om ni hade fler chanser att träffas irl och inte bara över telefonen, så planera gärna mera tid tillsammans. Gärna utanför baren och alkoholen då, eftersom de situationerna nog ofta spelar roll. Träffas på tumis och gärna i vardagslivet, för först då känner man hur man riktigt känner för en människa och saker och ting har en chans att ske utan inblandning.

Lycka till och kram! Liselott