avstånd

Hej!

Njäääe, vi tvivlar. Visst finns det förhållanden som funkat trots långa geografiska distanser, men det är mera undantagen som bekräftat regeln - och ofta när de inblandade varit lite äldre och haft mera tålamod, lugn och dessutom pengar för resorna så att de ska kunna träffas.

För det är såklart det största hindret, att ni har svårt att kunna träffas irl. Ett förhållande kan nog hållas vid liv genom telefon och Internet, men om det inte får utvecklas genom att personerna träffas, genom tid tillsammans, genom fysisk kontakt osv, så riskerar det att antingen stampa på stället eller dö ut. Att hålla förhållandet vid liv kanske har mera att göra med envishet då än med hur starkt förälskad man är. Och risken att man skapar sig en bild av varandra som inte stämmer överens med verkligheten är mycket större om man inte har en verklig vardag tillsammans, tex ser varandras små ovanor vid frukostbordet. Träffas man bara över nätet eller via mobilen så kan man omedvetet eller medvetet välja en roll, bara framhäva vissa delar av sig själv för den andra. Vilket såklart gör att den andra inte är kär i den verkliga personen.

Kärlek på distans kan vara skönt, på sätt och vis, för man får uppleva allt det ljuva med att vara kär, men behöver på inte riskera att det blir för allvarligt, för verkligt. Lite samma känslor som gör att folk så lätt blir förälskade i popstjärnor eller hollywood-skådisar. Så kärlek på distans är inte fel i sig, det har sina fördelar. Men man måste vara medveten om nackdelarna också och ta beslutet om man vill leva med dem eller inte.

Hoppas du fick lite synvinklar på det här av oss nu, men beslutet måste du göra själv. Pröva går ju alltid - kärlek är ju aldrig bortkastad tid även när den inte blev Den Stora Kärleken. Kanske ni hör till undantagen som bekräftar regeln?

hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna