Blyg och vågar inte ta första steget

Hej jv!

Som vanligt är det nästan stört omöjligt att svara något vettigt på en fråga som är i hemliga rutan utan att avslöja åtminstone något av innehållet. Men vi låtsas nu att vi talar så där allmänt om att försöka ta kontakt med någon man gillar när man är väldigt blyg.

Så blyghet kan kännas väldigt handikappande och begränsande i ens liv, men det tillhör ändå de personliga egenskaper som man kan jobba på att behärska, leva med, till och med få bort med tiden. Det är alltså ingen medfödd egenskap som man bara måste tolerera som oundviklig resten av livet - det är faktiskt inte oblyghet heller, även de som är hur öppna och sociala som helst kan någon gång känna sig blyga - utan varje blyg person kan bli mindre blyg. Det kanske bara kräver lite mer ansträngning.

Och det är väl där som det brister för många, eftersom det man borde göra för att överkomma sin blyghet kan kännas både obekvämt, skrämmande, obehagligt och överlag väldigt jobbigt. Och vet du vad? Vi människor gillar inte något alls som är obekvämt, skrämmande, obehagligt och jobbigt - hela mänskligheten försöker på alla sätt och vis undvika sådant som orsakar sådana känslor. Det är en jättebit av vår överlevnadsinstinkt. Men ibland måste man bara göra allt det jobbiga i alla fall, i vissa fall för att man bokstavligen skulle dö utan det (tex lever många i tredje världen i det här dagligen bara för att få mat) och ibland för att det man kan vinna ändå betyder mer än det jobbiga (tex att träna stenhårt, till kräk-gränsen, inför en idrottsinsats för att viljan att vinna ära och berömmelse är starkare).

Det knepiga med att försöka övervinna blyghet är dock tankarna. Själva situationen kanske inte alls är så jobbig som man inbillar sig på förhand, som man beskriver den i eget huvud och som man ältar efteråt i dagar och månader. De mesta av tankarna går nämligen ut på GISSNINGAR exempelvis om vad den andra personen tycker och tänker. "Nu tycker han säkert att jag är töntig, han gillar säkert inte den här pinsamma tystnaden, nu vill han säkert härifrån för att jag är så tråkig, nästa gång han ser mig kommer han säkert att lägga benen på ryggen..." Andra hälften av tankarna går oftast ut på självanklagelser, självnedvärdering och överlag kritik av ett slag som man aldrig någonsin skulle säga åt en annan människa. Man hackar helt enkelt på sig själv så till den vida grad om hur man gjort bort sig och hur hemsk man är att man övertygar sig själv om att man är värdelös. Och hur skulle då den andra människan ha en chans att övertyga en om motsatsen. Innerst inne tror man inte på sina egna möjligheter till kärlek, så i värsta fall förstör man till och med för sig själv, mer eller mindre omedvetet.

Därför handlar kärlek ofta om att våga ta chansen trots allt. Trots alla riskerna till att göra bort sig, trots alla risker om vad han kan tänkas tänka och naturligtvis trots risken att det ska gå käpprätt åt pipan. Man behöver ändå sticka huvudet ur sin comfort zone och göra det där som känns lite obekvämt, som att prata om vädret för att hindra pinsamma tystnader. Man kanske till och med måste vara den som först tar kontakt, kanske - ve och fasa - vara den som först avslöjar sin vilja till något mer, tex genom att bjuda på date.

Om man vänder på det hela, så kanske det på sätt och vis ändå är obehagligare att INTE göra något? Är det inte obehagligt att hacka på sig själv för att man var en sådan fegis som inte gjorde något innan chansen var förbi? Är det inte obehagligt att inse att det troligen är ens eget fel att man är ensam och kärlekstörstande? Är det inte obehagligt att ge all makt åt blygheten och låta den förstöra för en?

Så kanske du ska ta till sim-metoden? Alltså som när man ska gå och simma i havet under den vanliga österbottniska sommaren: de påstår att det går lättare om man inte tänker, utan bara springer och hoppar i innan man hunnit tala sig själv ur det? Att det är svårare att gå långsamt i, för då känns vattnet mycket kallare? Att man kanske får en chock av kylan, men att man mycket snabbt vänjer sig vid det kalla vattnet om man doppar hela kroppen på en gång?

Lycka till!

Kram, Liselott