Dags att släppa taget?

Hej Lilla My!

Äschdå, det värker till i hjärtat på mig att läsa din fråga. Ja, jag vet att det funnits massor och åter massor av kärlekspar genom århundradena som brutits isär på grund av föräldrarnas ovilja/oförmåga att acceptera sitt barns val av partner. Och det är rent förfärligt att tänka att sådant här händer ännu 2016. Att vi ännu idag i Österbotten skiljer på folk och folk utgående från religiös tillhörighet. Och inte ens pga en så speciellt stor skillnad, om man jämför med tex världsreligionerna. Eller med kulturkrockar. Men det spelar ingen roll, nu är det dig som det här händer åt, och jag lider med dig.

Hur mycket jag än skulle vilja säga om dina "svärföräldrars" trångsynthet, deras gammalmodiga tänkande och deras val att sätta sin religiösa övertygelse framom sin sons lycka, så hjälper det troligen inte. Har du redan pratat med dem, har du redan kämpat med att få honom att stå på sig och har du redan stått ut i ett år, så kommer de troligen inte att ändra på sig. De kommer troligen inte att plötsligt byta åsikt om dig, inte bli förmögna att se saken ur din (och ärligt talat största delen av det österbottniska samhällets) synvinkel och inte sluta vara elaka mot dig.

Att de överhuvudtaget varit elaka mot dig för att de inte anser att du duger eftersom du inte tillhör deras religiösa riktning är förkastligt! Vuxna människor borde ha förstånd att bete sig bättre än så!!! Ååååå vad jag kokar av ilska nu...

Men som jag sa, de har redan haft otaliga chanser under ett år att ändra sig, så på basen av det kan man alltså dra slutsatsen att om du väljer att stanna med honom, så får du troligen stå ut med dem i... 40 år till? Klart att mirakel kan ske, de kan få insikten att de varit oerhört orättvisa, småsinta och elaka, och ändra sig. Till och med försöka gottgöra dig. Men vad är sannolikheten för det? Den stora frågan är ändå om kärleken till och av honom är värd det, alltså om deras negativitet och elakhet kommer att tära så mycket på dig och er att kärleken nöts ner, blir solkig och dör av det? Även fastän ni skulle vara hur lyckliga som helst tillsammans, så kommer hans föräldrar troligen alltid att smolka din bägare, tära på din självkänsla... Är de värda att ha i sitt liv om de nöter ner dig? Är det ens ditt jobb att försöka upplysa dem, uppfostra dem? Kostar det dig mer än det smakar?

Det här är dock inte bara ditt val, det är hela tiden hans också. Och du skriver att han inte vågar stå upp mot dem. Det betyder, kort och krasst, att han värdesätter dem mer än dig. De går före dig. Och på sätt och vis är det förståerligt, de är hans familj och kommer alltid att finnas och har alltid funnits i hans liv. Det är alltid oerhört svårt att gå emot sin egen familj, oavsett om man tycker de har rätt eller fel. Men nu väljer han att inte ta strid med dem om dig, och då väljer han i princip dem över dig. Ja, klart att det inte är så här svartvitt i praktiken, men det kanske hjälper dig att se det så här svart på vitt ändå? Visst, igen, du kunde upplysa, uppfostra, få honom att stå på sig... Men igen, är det ditt jobb? Är det värt det? Smakar det så mycket som det kostar?...

Se, skulle du ha skrivit att du älskar honom, så skulle jag kanske inte gått ut så här hårt. Men du skriver att han älskar dig och du tycker om honom. Jag har ju bara det att gå på som du skrivit rakt ut. Och den sista meningen är kanske den viktigaste, om du ska släppa taget eller inte. Om du redan tvivlar på honom, om du redan överväger alternativen, om du redan säger tanken om att göra slut högt, då är du nog ganska nära gränsen för att göra slut redan. Det är ditt beslut - för att det är ditt liv och din framtid. Det sägs lite allmänt idag att folk ger upp för lätt och/eller är för själviska i sina kärleksliv... Men det är en konst att veta när man ska kämpa vidare och när man ska ge upp och gå vidare ensam. Ganska ofta får man inte klarhet i ens efteråt vilket som var det rätta att göra i den och den situationen, utan vi väljer, och så lever vi vidare enligt det valet, på gott och ont.

Läs ännu igenom vad vi har på infosidorna om att Göra slut. Kanske hittar du ännu lösningar, förklaringar, knep att prova osv där som du kan ha nytta av. Men förr eller senare måste du välja på allvar. Det enda du vet är att situationen inte kommer att förändras av sig själv som genom ett magiskt trollslag.

Lycka till - och berätta gärna sedan hur det gick <3

Hälsar ungdomsinformatören Liselott