Dålig flickvän

Hejsan!

Tack för din fråga, jättebra att du skriver in om det du känner för svartsjuka kan vara en väldigt jobbig känsla att bära på. Som känsla är den nära besläktad med rädsla och ångest.

För det första så vill jag säga att det är ett mycket bra tecken att du är så här medveten om situationen, och att du har en vilja att hantera de här känslorna på ett bättre sätt. Det är ett gott första steg, för det finns jättemånga människor som inte själva fattar när deras kontrollbehov går överstyr, utan skyller allt på den andra personen. När man vet om det själv – så kan man också ändras, och må bättre!!  Och jag hör ju att du är väldigt villig att ”förbättra dig”, du behöver bara en knuff eller två i rätt riktning.

Att ändra på sig så är dock inte något som sker över en natt, men tar man små steg i taget så går det absolut att göra.

Det första som jag tycker är viktigt här är det du säger om att du inte mår så bra själv. När man inte mår så bra själv så är det lätt hänt att man på olika sätt börjar ta ut det på en närstående – vare sig det är medvetet eller inte.
I det här fallet så kan det kanske betyda att om du inte tycker så mycket om dig själv just nu så börjar du tvivla på ditt "värde" i att någon annan ska tycka om dig – och därav blir paranoid för att bli lämnad/övergiven..? (by the way så är du jättevärdefull och bra). Jag kan ju inte prata för dig utan det där vet du bäst själv, men ta en liten stund och fundera över vad det i djupet riktigt beror på att du är svartsjuk. Att skriva ner det kan vara bra, för att kunna undersöka det bättre och få ut det ur huvudet. Sen kan du fundera på om det finns sätt som du kunde stärka ditt eget mående på, att bli bättre på att ta hand om dig själv helt enkelt. Kanske gå och prata med någon professionell utomstående om hur DU mår?

Det kan vara bra att också fundera på om det finns tidigare erfarenheter av att ha blivit ”lämnad” och att känna sig osäker i nära relationer, eftersom såna starka känslor kan ”programmeras” i en så att de börjar gälla också i situationer där de inte logiskt borde gälla. Exempelvis om du haft en tidigare partner som sårat din tillit, eller om du haft upplevelser som barn där du känt dig övergiven. Det kan vara bra att bli medveten OM det finns sådant, för då är det lättare att logiskt förstå sin situation och att försöka ”over-ride” när känslorna kommer genom att tänka exempelvis att ”min pojkvän är inte mitt ex, så jag ska inte behandla honom för misstag som han inte har gjort”.

I det stora hela när det kommer till kontrollbehov och svartsjuka så måste man försöka öva sig på att sitta i känslan av att inte vara helt i kontroll. Alltså att stå emot den där impulsen att exempelvis skicka många meddelanden för att ta reda på allt. För man behöver lära sig (omprogrammera sitt huvud) att saker nog går bra även om man inte gör det, och att man KAN lita på sin partner, och lita på att ens partner skulle berätta för en OM det var något man behövde veta. Det här kan dock leda till jättejobbiga känslor i början, just att stå emot att försöka kontrollera allt. Men då är det viktigt att man kommer ihåg att de här känslorna kommer helt ur en själv – och inte från ens partner (de försöker ju bara leva sitt liv), så man ska försöka att inte ta ut det på partnern.
Däremot är det bra att speciellt i ett neutralt läge kommunicera om hur man funkar och vad man känner, och det låter som att ni kan kommunicera bra överlag. Det är bra att du känner att du kan berätta för din pojkvän om hur du känner, utan att vara anklagande mot honom. Men i stunden när han är ute med sina kompisar så skulle det vara bra om du övade på att sitta i dina känslor, antingen genom att skriva ner dem, måla ut dem, prata med någon kompis om det, meditera, fara och träna, eller aktivera dig på annat sätt (istället för att försöka ta kontrollen över att veta exakt vad han gör). Om du kan göra det här så kommer den jobbiga känslan med gångerna att trubbas av och inte vara lika vass mera, när du märker att inget dåligt händer fast du inte försöker ta full kontroll över vad han gör.

Jag säger ju inte nu att du inte alls skulle få skicka åt honom när han är ute med kompisar, små steg i taget, men öva på att släppa kontrollen och våga lita på att saker nog ordnar sig och blir bra iaf.
För att ge ett personligt tips från mitt perspektiv så tycker jag det är bäst att hålla meddelanden till ett minimum när min pojkvän är ute på fest med kompisar. För så länge som vi inte håller en konversation så kan jag heller inte bli paranoid över att han inte svarar (han är inte en sån som sitter och petar speciellt mycket på telefonen så det tar oftast länge för honom att svara). Men ifall jag skickar något så kommer jag ju sen gå och kolla telefonen regelbundet för att se ifall han har svarat, och det kan sätta igång en negativ tankespiral ifall jag har en dålig dag. Istället försöker jag att se tiden som egentid som jag kan sätta på nåt eget projekt eller egna vänner.

Försök sätt tillit i att han har VALT att vara med dig. DU är den han vill ha som flickvän.

Svartsjuka kan uppstå om man har det kämpigt med självkänsla och/eller självförtroende. HÄR har vi på Decibel skrivit lite om dessa och vad man kan göra för att stärka dem, så om du vill så kan du fara och läsa det :)

Lycka till!

Kram, Kix