Jag föstår objektivt att dehär känslorna är orimliga fö ja äger int han å ja vet att han nog älskar mej, men de dyker upp ändå å så märker han att jae lessen åså grubblar han över det å så får ja dålit samvete. Vill ju heller int att han ska behöva va me mej bara fö att upprätthålla husfriden.
Jag har tidigare varit i relationer där jag har varit den som blivit dumpad utan att ha sett några tecken alls och kanske byggt upp grundtanken om att jag alltid i slutändan är den som vill mer än den andra och att ingen till sist orkar med mej. Tror att detta kan vara en grundorsak kanske, men jag vill så gärna att det ska fungera i längen och att jag inte blir en toxic gf som får en att prioritera bort sitt "andra liv" utanför relationen.
Vad kan ja göra för att förhindra att detta sker igen, så att ja inte behöver föstöra stämningen eller göra att han väljer bort annat för att inte göra mej lessen å int för att han just bara vill umgås me mej. Jae i grund o botten en väldit logisk person å förvånas därför av vaför såna här situationer som javet är helt orimliga ändå gör att ja int får bort besvikelsekänslorna som därigenom skuldbelägger honom. Ok
Ungdomsinformatör Rosanna svarar
Hej!
Tack för din fråga. Du är helt tydligt en väldigt analytisk person med hög emotionell intelligens. Det faktum att du kan vara objektiv, resonera logiskt och se saker ur hans perspektiv trots det du känner är ett tecken på en väldig mognad hos dig. Trots detta är dina känslor inte orimliga. Du har all rätt att känna som du gör, sedan är det upp till dig att avgöra hur du handskas med dessa känslor och hur du väljer att agera utifrån dem. Att trycka ner känslor och avvisa dem som orimliga brukar sällan leda till något gott. Försök istället att acceptera att de finns där och vårda dem så gott du kan.
Du och din pojkvän befinner er för tillfället i en situation som testat många parrelationer före er. Det är sällan en dans på rosor i ett förhållande där det sker en plötslig och total förändring oavsett vad det är. Därför är det helt okej och naturligt att allt känns svårt, förvirrande och komplicerat för tillfället. Ovanliga och komplicerade situationer tenderar att skapa ovanliga och komplicerade känslor. Därför hoppas jag att du kan förlåta dig själv för att din reaktion på den här förändringen är vad den är. Det är viktigt att du är snäll med dig själv.
Det är helt förståeligt att dina tidigare erfarenheter har format hur du känner dig i nära relationer. Det kan gott och väl hända att du har svårt att slappna av och känna dig trygg när din kropp (baserat på tidigare erfarenheter) signalerar att du måste vara på din vakt för att inte bli sårad på nytt. Detta kommer kanske fram extra tydligt när förhållandet sätts på prov och allt inte är som det tidigare varit. Känslan av stabilitet, rutiner och trygghet finns kanske inte på samma sätt just nu och i och med det försvinner också känslan av kontroll. Det kan såklart leda till mycket stress och ångest. Det är helt förståeligt och inte något du ska vara arg på dig själv för.
Väldigt få par som gått igenom en militärtjänstgöring tycker att det varit lätt eller att förhållandet varit oförändrat under tiden det pågått. Det fina är att man kan växa och bli starkare både individuellt men också som par under svåra tider. Det öppnar möjligheten för djupa och ärliga diskussioner där båda får vara sårbara med varandra. Vilket i slutändan kan leda till att man känner både sig själv och sin partner bättre och bandet till varandra stärks. När man vet att förhållandet överlever utmaningar brukar man känna en större trygghet efteråt.
Det skulle vara jättebra om du kunde diskutera det här med din pojkvän. Ni kan tillsammans konstatera att ert förhållande är ur balans i och med de rådande omständigheterna (inte någons fel), att det är helt okej och förståeligt att känslorna och rutinerna är lite upp och ner just nu. Ni måste tillsammans vårda er relation och vara helt ärliga med att det är svårt just nu. Det allra viktigaste är öppen och ärlig kommunikation från bådas håll. Du kan börja med att fundera vad du skulle behöva för att känna dig trygg just nu och sedan kommunicera det till din pojkvän. Var ärlig med hur du känner och vad du oroar dig för. Det är helt tydligt att du inte beskyller honom för något av det här och det är också något som du kan poängtera när du pratar med honom. Fråga även vad han behöver för att må bra och försök att tillsammans komma fram till hur ni båda kan göra för att ge varandra trygghet, bekräftelse och kärlek på ett sätt som passar in i den situationen ni befinner er i. Försök att inte sätta så mycket press på er själva eller varandra. Det tar tid innan man anpassar sig till en ny situation, det är helt okej och naturligt. Det allra viktigaste är att ni fortsätter prata och inte låter saker lämna i huvudet att gro.
Alla skuldkänslor ska du släppa även om jag förstår att det är svårt men de gynnar dig verkligen inte alls. Skam över de egna känslorna leder inte till något bra eller produktivt utan sätter oftast bara stopp för förändring och utveckling. Acceptera känslorna när de kommer, våga känna dem och skriv gärna ner dem i en dagbok eller i din telefon för att få ut dem ur huvudet. Försök inte trycka ner dem. Prata gärna med dina vänner eller din familj om det du går igenom just nu. När det känns som att tankarna inte slutar snurra och du oroar dig för att de ska komma ut på ett negativt sätt mot dig själv eller din pojkvän kan du istället ringa någon du litar på och låta allting välla ut.
Nu är det viktigt att du tar hand om dig själv och ger dig själv den kärlek och bekräftelse som du känner att du inte får lika mycket av för tillfället. Försök att hålla dig sysselsatt och fyll dina dagar med sånt som känns meningsfullt och roligt för dig, då lämnar det mindre tid över att grubbla. Tala snällt till dig själv och våga se dig själv i spegeln och ge din själv en komplimang. Det kan kännas dumt, konstigt och kanske även triggande till en början men forskning visar att det verkligen gör förändringar i hjärnan och bidrar till välmående och ökad självkänsla. Var stolt över dig själv när du gjort något bra även om det är något väldigt litet. Lita på att du är värdefull och duger precis som du är, att dina känslor är riktiga och viktiga.
Jag tror absolut att du och din pojkvän kan ta er igenom den här perioden så länge ni kommunicerar öppet och ärligt med varandra och ger varandra kärlek, empati, tålamod, förståelse och omtanke. Kom ihåg att allt ansvar för relationen inte ligger på dina axlar. Ni måste båda ta hand om varandra.
Hoppas det här var till någon hjälp. Tveka inte att ta kontakt ifall du behöver stöd eller om du bara behöver få skriva av dig.
Kram <3
Rosanna
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar