det går inte ;(

Hej du!

Hur känns det nu? Några dagar kan göra stor skillnad för den här sortens känslor. Både för att det kan hända saker på bara sekunder som förändrar mycket, men också för att det brukar finnas olika skeden man går igenom när man utsätts för en sådan här grej.

När man upplever en kris eller sorg - ja, det kan räcka med att bli dumpad - så brukar man först bli alldeles chockad. När man är chockad så kan vissa gråta och skrika, andra bli tysta, en tredje typ bli arg osv. Men så småningom, allt från minuter till dagar, går det över till att man reagerar på beskedet tex med att försöka hitta en orsak och mening med det som hände, med att skylla på något, med att försöka intala sig att inget hänt eller med att stänga in känslorna inom sig. Efter det så börjar man acceptera det som hände och ställa livet efter det och så småningom har man nu kanske inte glömt det, men kan leva normalt och har liksom kommit över det. "Översätter" man de här olika faserna till situationen när pojkvännen gjort slut, så kanske du skrev till oss i början av krishanteringen - och då kan vi alltså trösta dig med att de där känslorna av att han var den ende rätte och att du aldrig kommer att bli lyckligt kär igen kommer att gå över. Kanske de redan gjort det?

Visst får man vara ledsen när pojvkännen gjort slut - och bara för att man är ung betyder det inte att man skulle ha älskat "lätt" och ytligt. Det ÄR tungt att ha blivit lämnad, oavsett hur gammal man är, och förhållandet kan ha betytt massor, även om det var kort. Men som med alla sorters kriser, så är det viktigt att inte lämna kvar i den och inte försöker hålla fast vid det som man förlorat. Ju mer man ältar det och gräver ner sig i det, desto svårare är det att komma över och gå vidare. Visst händer det att par blir ihop igen, men man ska inte leva på det hoppet, för då är risken att man stampar på stället och bara fortsätter vara olycklig. Man ska få sörja och andra ska respektera det, men ingen mår bra av att fortsätta tycka synd om sig själv i all oändlighet. Vissa tycker till och med att det är underligt skönt att vara sårad och övergiven och få både egen och andras uppmärksamhet och empati och därför håller de sig kvar i den där krisen längre än vad de egentligen skulle ha gjort ifall de låtit känslorna utvecklas naturlligt.

Men i de flesta människor finns det nog hela tiden en inre röst som säger att man är värd mer än så, att man såklart kommer att bli lycklig igen och att tiden nog visst läker alla sår. Så försök att lyssna på den rösten. Klart att han inte var den ende rätte! Klart att du kommer att hitta många nya kärlekar och klart att du kommer att bli lycklig igen! Det du kände när du skrev är helt normalt och förståeligt, just då är man övertygad om att detta är den enda sanningen, att man aldrig kommer att träffa någon som han och aldrig kommer att glömma honom! Men det går över. Det här är bara början på ett långt och rikt kärleksliv! Och hursomhelst så skulle du nu knappast ha velat vara utan erfarenheten av honom - kärlek är alltid värd något, även när den inte håller i sig.

Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna