
Ungdomsinformatören Liselott svarar
Hej Mollan!
Ajdå, det var knepigt. Inte så att jag skulle ha bedömt det som väldigt allvarligt eller något, utan för att jag tror att det här är något som de flesta skulle ha en egen åsikt om, och lite olika åsikter beroende på egna värderingar. En kanske skulle ha tyckt att ni gick för långt när han gjorde något så intimt som att vila huvudet i din famn. En annan kanske tycker att jamen det där var väl inget, man kan ju ha huvudet i kompisars famnar också. En tredje tycker kanske att eftersom ditt ex verkade vilja ha dig och du ändå gav efter en smula på slutet, så var det ett slags otrohet från din sida... Det handlar alltså väldigt mycket om personliga värderingar: vad anser man själv att är otrohet eller otillåtet beteende när man redan har pojkvän, vad anser man att är flirt, vad anser man att är för mycket känslor (fastän man kanske inte gör något åt de känslorna, typ emotionell otrohet)?
Så vad tycker DU? Har du dåligt samvete? Ifall du mår dåligt av det här, så kanske du ändå upplever själv att du på något plan gick för långt eller kände för mycket för ditt ex just då? Kanske du inte passerade dina egna gränser, tex om du anser att en kyss är otrohet men inte flirt, men att du inte skötte dig fläckfritt ändå?
Eller bekymrar du dig mera för vad din pojkvän skulle tycka om han fick höra om ditt ex:s påtryckningar och om famnliggandet? Tror du att din pojkvän blir svartsjuk? Tror du att han upplever det som någon slags otrohet? Tror du att han misstror dig och tror att du hellre egentligen skulle ha gjort mer med ditt ex än vad du gjorde?
Om du tycker att du ändå handlade mer eller mindre korrekt, så behöver du inte vara arg på dig själv. Men i ett förhållande så handlar det ändå inte alltid om vad man själv tycker när det kommer till sådana här saker, utan det handlar om vad partnern tycker. Säg att den ena inte anser att hångel är otrohet, men den andra nog gör det, då känns det ganska klart att det är den andra som avgör. Alltså att den högre gränsen gäller framom den lägre, eller hur man nu ska uttrycka det. Det handlar om respekt, man gör inte något som den andra inte skulle acceptera eller som skulle vara sårande eller skada relationen, oavsett om man själv håller med eller inte. Så skulle din pojkvän tycka att du gick för långt, så gick du troligen för långt.
Sedan är det skillnad på vad han själv skulle göra i samma situation och vilket råd han skulle ge någon annan. Han kanske exempelvis inte skulle tycka att det var så farligt om det gällde ett par kompisar, men när det gäller hans egen flickvän är man inte alltid lika vidsynt och förlåtande. När det gäller en själv är det ofta så mycket svårare att inte ta det personligt, som ett slags kritik mot en själv, och det är lätt att bli svartsjuk och misstänka det värsta. Det beror egentligen på att när man blivit ihop, så har man (uttalat eller outtalat) givit varandra ett löfte om att inte fara med någon annan, och det löftet är väldigt personligt, en stor känslomässig investering. Värre än om bästisen berättar vidare ens hemlighet. Kärlek gör sådant med oss.
Huruvida du ska berätta för honom om det som hände eller inte, det kan bara du själv bestämma. Även där finns det säkert lika många åsikter som människor du frågar råd av. Det är ett val man bara måste göra själv. Huruvida du borde be om förlåtelse eller inte kan också bara du veta. Känner du att du borde be om förlåtelse? Tror du att han skulle förvänta sig att du bad om förlåtelse om han visste?
Kärlekslivet är fullt av sådana här val. Dagligen måste man besluta vad man ska dela med sin partner eller inte och på något plan vet man hela tiden om var gränsen går. Oftast tänker vi inte ens på att vi gör de här valen, det går av bara farten att välja bort tex att dansa tryckare med någon annan, och oftast beror det ju på att vi älskar vår partner och är lyckliga tillsammans. Det är egentligen först när vi är olyckliga eller otillfredsställda eller besvikna eller sårade eller förbannade på våra partners, som valen plötsligt blir aktuella. Då börjar vi medvetet göra dem, kanske för att gräset ser lite grönare ut på andra sidan staketet, och det är då som otrohet brukar börja ske om man inte passar sig. Så alltid kan du ju ägna en tanke åt ditt förhållande till din pojkvän: hur mår ni tillsammans? Finns det något i er relation som skulle göra andra killar lite intressantare igen? Och går detta något i så fall att lösa? Var ärlig med dig själv, så kanske valen du ska göra nu syns tydligare, även om det inte nödvändigtvis gör det lättare att välja (tänker på att berätta och förlåt nu). Men var inte alltför hård med dig själv heller, för hej, vem blir inte lite smickrad av att någon vill ha en? Det krävs ganska mycket för att stå emot sådana ömhetsbetygelser som ditt ex kom med ;)
Hoppas det blir bra oavsett! Kram, Liselott
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar