Han kommer upp och klumpen i magen bildas och alla minnen kommer tillbaka, visst som att jag någonsin skulle glömma bort honom..min första kärlek, han kan man ju inte glömma bort. Snyggast av alla killar jag någonsin sett var han oxå, och han blev min i 8 månader? Ah nej, såhär i efterhand ångrar jag att jag inte njöt mer..men hur kunde jag veta att han skulle lämna mig en dag i juni 2014. Jag som trodde han skulle älska mig livet ut, men han tappade känslorna..och vad ska jag göra, kunde inte suttit och bett vid hans fötter att han skulle stanna hos mig, för de visste jag att han inte ville.
Hursomhelst efter detta bytte han till samma skola som mig, vi hade nu gjort slut och de va grymt jobbigt att vi gick i varandras parallellklasser, att se honom var som att få en kniv vriden i magen 100 varv varje gång..och år fortfarande kanske inte 100 men 50, ingen vet att jag fortfarande känner så när jag ser honom, le sådär fint som han brukade göra till mig, eller skratta åt mig. Nu tittar han bara på mig och vänder bort ögonen, kommer han ihåg mig? Vet han fortfarande att de va mig han va kär i i 8 månader? Har han glömt mig? Får han oxå en kniv i magen när han ser mig? Saknar han mig? Är han ledsen. Är frågor som jag varje dag ställer mig. Men inte kommer få svar på.
Hur somhelst, kommer jag väll aldrig komma över honom helt..han är min dröm kille, visst han va ett svin i slutet av vårt förhållande (ingen otrohet mer sket i mig helt) men den han va i början, han kommer jag alltid älska lite och sakna ännu mer.
Jag har en nu kille nu, hans personlighet är underbar, om mitt ex är en 10/10 utseende mässigt är min nya en 7 men hans personlighet väger upp de och han få mig att må bra. Han bryr sig. Vi har varit tillsammans i snart ett halvår, han älskar mig. Jag brukar drömma om mitt ex, de känns fel och varje gång jag vaknar får jag ångest pga det. Jag vill inte drömma om han, jag vill drömma om min nya kille, han som älskar mig nu, men jag kan inte styra mina drömmar, och jag blir orolig för det. Jag vet att jag älskar min nya kille, eller? Tanken på att jag fakstikt fortfarande tänker på mitt ex får mig att tvivla, jag vet inte vem jag skulle välja om de båda stod bredvid varandra..jag skulle nog bara välja mitt ex för hans status i skolan som "den snygga killen" vilken får mig att bli ännu argare. Ska tjejer vill ligga med honom, men han va ju min..sprang hem och grät av den tanken från skolan i början, nu stannar jag, jag vill inte gråta för de längre, känns som att de tårarna är slut.
Jag vet inte vad min fråga är, jag är kär i min nuvarande kille, men är de okej att mab ibland tänker på sitt ex, sin första kärlek, eller betyder de att jag inte älskar min nya..jag vet att dehär lång tid sen han gjorde slut men jag kan inte hjälpa att jag fortfarande tänker på honom..
Kramar från en ledsen och förrvirrad tjej Hjälp mig...
Ungdomsinformatören Liselott svarar
Hej Hjälp mig...!
Äsch ja, regel nummer ett när det gäller att komma över någon är att INTE medvetet låta sig påminnas om exet gång på gång. Inte titta på foton, inte följa honom på sociala medier, inte gå dit han troligen kommer att vara, inte genast börja tänka på honom när man hör en kärlekslåt eller ser en romantisk scen i en film. Råkar man börja tänka på honom när man exempelvis ser ett par kyssas på gatan, så ska man stänga ner den tänken med detsamma. Inte gotta sig i den, inte vältra sig i minnena och sorgen. Det är bara dig själv du skadar genom att göra så här. Och i ditt fall även din nya kille, som nog känner på sig att du inte tycker att han duger helt och hållet.
Och vi har ju sagt det åt dig förr: det hjälper inte att du ältar ditt ex. Du kommer inte att få svar på dina frågor, inget kommer att hända - det enda som händer är att ditt liv stampar på stället medan du mår skit. Helt självförvållat. För du väljer att hålla liv i minnena, du väljer att bortse från vilken skitstövel han var i slutet och fortsätta drömma om hurudan han var i början och du väljer att fortsätta lida. Det är inget som görs ÅT dig, det är något du gör åt dig själv. Du är inget offer, du orsakar dig själv den här smärtan.
Är det för att du har tråkigt? Är det för att du känner dig tråkig som person utan detta lidande? Får det dig att känna dig speciell? Det är ju du som vrider om kniven i din egen mage, varför? Det är ju INTE synd om dig för att du blev dumpad och du har inte längre någon rätt att vara svartsjuk på honom. Skulle det vara det skulle det vara synd om varenda kotte över 25 år i hela västvärlden, typ, för att de någon gång blev dumpade. Han var heller aldrig "din", för ingen är någons.
Kanske du till och med gör det av gammal vana? Eller kanske för att inte bli besviken på din nya kille, typ att han ju ändå inte kunde komma upp till samma nivå som exet? För din nya kille är ju också bara en människa, klart att han kommer att göra dig besviken i något skede. Men vet du vad? Den kille existerar inte som skulle vara perfekt och aldrig någonsin ha minsta brist som du inte skulle bli besviken på. Att bli besviken på någons ofullkomlighet är normalt, mänskligt, helt naturligt och till och med obligatoriskt. För det perfekta förhållandet existerar inte. Du är inte heller perfekt.
Och när du insett att du kräver för mycket av ditt kärleksliv och människorna i det och slappnar av istället, ja först då kommer du att bli riktigt lycklig. Lycklig i den naturliga, bristfälliga operfekta världen. Det är bara i den riktiga världen du kan bli lycklig, inte i drömvärlden. Det är bara med en riktig kille du kan bli lycklig, inte med fantasifostret du gjort ditt ex till. Han är som sagoprinsen, mera påhittad än verklig för dig nu. Han existerar inte - och han kommer inte att komma tillbaka krypandes på knä för dig heller, så släpp hoppet. Först då kan du sluta drömma om honom och först då kan du göra din nuvarande kille lycklig. Du är på god väg, men sluta nu för allt i världen att påminna dig själv om exet! Det är inte din nuvarande kille värd! Sluta jämföra honom med sagoprinsen, det är elakt och själviskt! Den första kärleken är inte alls viktigast och oförglömlig - det ska däremot din sista kärlek vara, eller hur?
Hälsar ungdomsinformatören Liselott
1 Kommentarer
rekt 16/12/2015 8:28am (9 år sen)
Va ledsamt
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar