Fb rätt sätt?

Hej!

Först: vilka väldigt bra tankar du skriver om - precis det där har vi också funderat på. Vi som är födda mer än 15 år tidigare än du ;D

För ja, världen såg heeelt annorlunda ut före det blev vanligt med chattar och andra kommunikationssätt via dator. Ta bara det att vara kär i någon! Då träffades man i princip alltid irl - inga genvägar som chattar, sms eller att bli fb-vän - och ville man få tag i människan man var kär i fick man ringa till hans hemtelefon (där kanske hans farsa svarade) eller skicka brev eller en lapp. För det mesta tycker vi att det är bättre och lättare nu med alla former av kontakt, men samtidigt oerhört mycket svårare. Det känns - precis som du skriver - som så väldigt mycket mer kan gå fel nu.

Det farligaste i längden tycker vi ändå inte att är typ att foton man inte vill att folk ska se kan spridas, utan alla missförstånd som kan ske. Att inte veta om den andra dissar eller har nätkrångel är ett utmärkt exempel på det. Den största orsaken är att när man träffas irl så är orden man utbyter ändå bara är 10% av all den kommunikation man delar. Kroppsspråket, minerna, tonläget, rörelser osv, allt det är hela 90% och det är på basen av de grejerna man kan tolka, tyda och ana sig till tex ifall folk ljuger, verkligen är kära, är arga osv. Text är bara text, man kan skriva vad som helst och oftast går samma text att tolka på flera olika sätt. Så det är bäddat för missförstånd - som kan få allvarliga konsekvenser, som att någon blir sårad och slutar vara vän. Smilisar ger lite tecken på känslor, men bara en bråkdel av vad kroppsspråket säger om vad någon egentligen känner och menar.

Vi ska fundera lite kring dina frågor också:

1. Nej, klart att man inte lär känna folk så bra via Facebook. För de flesta fejkar det så otroligt mycket på fb. Egentligen spelar det ingen roll hur många statusuppdateringar man läst av en viss människa, för varje litet ord man skriver har man övervägt och funderat över och skriver för att få en viss reaktion på. Man funderar så mycket på vilken bild av sig själv man vill visa och vem det är som kommer att se den, att det i bästa fall bara är en viss sida av sig själv som folk lär känna - i många fall alltså helt fejkad. Till och med vilka YouTube-klipp man delar eller bilder man laddar upp är valda med omsorg för att folk ska börja tycka något visst om en själv.

Ju fler vänner man har som kommer att se det man gör på fb, desto fler av dem vill man inte visa sitt verkliga jag för, vilket gör att statusarna blir ännu mer intetsägande och "säkra". Någonstans har jag läst att gränsen för att kunna skriva en status någotsånär avslappnat och ärligt går vid 70 vänner - fler än så och man kan inte längre vara sig själv. Tänk på de som har typ 500 vänner - hur vågar de över huvudtaget skriva något alls? Ja, man kan välja vem som ska få se vad, men ändå. Visst, man kan ha mer kontakt via fb med folk som man inte träffar så ofta och kan lite hålla koll på deras liv, men det är ändå en blek skugga av att träffas på riktigt. Till och med bloggar är bättre!

2. Japp, saker man skrivit på nätet kan komma ut. Det är den bleka sanningen som få av oss vill tänka på. Till och med en chatt-diskussion som man tror är helt privat lämnar spår efter sig som tex polisens tekniker kan hitta. Inget du skriver på nätet försvinner någonsin helt, precis som att bilder man laddat upp på nätet alltid kommer att finnas där någonstans även när du raderat dem från sajten. Det är som med foton som man har på fb som klickat i att bara vänner kan se - de kan vem som helst hitta om de råkar googla på rätt ord, som typ namnet man taggats på eller namnet man gett bilden, som "Sanna och jag på beachen".

Värre är dock att den person man chattat med kan hur lätt som helst kopiera även er privata diskussion och lägga ut den i textformat varsomhelst hursomhelst. Allt man någonsin skrivit så är text som går att spara och dokumentera. Det går till och med att record:a från webbcammen! Och värst är vad ens text kan användas till. Allt man skriver kan misstolkas och i värsta fall kastas tillbaka i ansiktet på en. Om man nu alls vet vad det blir av det man skrev? Kanske sitter tjejen du chattar med i god tro framför datorn med ett gäng kompisar och skrattar åt allt "löjligt" du skriver. Eller tänk om du tror att du chattar med en tjej men egentligen är det en 50-årig pervers gubbe som delar det du skrivit eller bilder av dig med alla sina perversa vänner...

Vilket samtidigt får oss att fundera över varför den här killen du haft kontakt med via nätet inte ens vill tala med dig i telefon. Hmmm, det luktar väldigt skumt! Skulle han verkligen vara den han är och vara helt ärlig, så skulle han åtminstone kunna visa sig via webbcammen, hur "blyg" han än skulle påstå att han är. Alltid då någon undviker att visa sig irl, per telefon eller webcam, så börjar våra varningslampor blinka och sirener att tjuta! Om han inte är den han påstår sig vara, så vill han ju såklart inte att du ska se honom eller höra hans röst! Och söta snälla vän, det är sååå mycket vanligare än du tror att det verkligen är sliskiga äckel som döljer sig bakom en påhittad blyg 16-årig kille-fasad. Det sitter många karlar bara här i lilla trygga Österbotten, som låtsas vara unga snälla killar och chattar med en 15 stycken tjejer för att se om de kan locka ur den foton på tjejerna lättklädda eller nude, kanske till och med träffas irl för att övertala dem till sex.

Så därför är vårt råd alltid: var säker på att den du chattar mer är for real, se till att få bevis på det - foton räcker inte, för ett foto på en 16-årig snygging plockar du från nätet på två sekunder - och ha alltid back-up om du tänker träffa den personen irl. Ta med en kompis, träffas på ett offentligt ställe, checka nätet överlag att personen verkligen existerar (tex går i den skola han sagt) osv osv osv. Förlåt, men unga tjejer är ofta så lättlurade, för att de så gärna vill ha uppmärksamhet och kärlek från unga killar, att man numera nästan måste misstro och akta sig för allt innan man verligen med 110% säkerhet vet att personen är den han säger att han är. INGEN är så blyg eller osäker på sig själv eller så blyg att han inte skulle våga visa sig irl om han verkligen är intresserad av en tjej. Och påstår han att han inte vågar, så är han helt enkelt inget att ha - eller påhittad.

Usch, nu låter vi som om det bara skull finnas faror och hemskheter på nätet, och det är ju inte alls BARA så. Man kan få underbara vänner via nätet och nu som då händer det ändå att folk blir kära i varandra tex via ett forum eller en chatt. Men ingen vänskap och ingen kärlek kan utvecklas till något riktigt om man inte träffas på riktigt. Det kan inte bli mer än en början - speciellt kärleksförhållanden kräver att man träffas för att man ens ska kunna veta att det här är den verkliga personen man är kär i, inte bara i en bild av honom som han skapat (eller som man föreställt sig i huvudet).

hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna