Folk får det att verka så lätt...

Hej!

Vi ska slå våra kloka huvuden ihop, vi ungdomsinformatörstjejer, och försöka hjälpa dig förbi det här. För i våra öron så har du råkat ut för ett klassiskt problem - men samtidigt så VEt du det. Du har underbar självinsikt och vi tror att du slagit huvudet precis på spiken. Du vet vad problemet är, men kanske inte hur du ska kunna ta dig förbi det.

För det är väldigt vanligt att vara rädd för allt det "riktiga". Rädd för allt som eventuellt kan hända ifall det verkligen blir något tillsammans med den som man är kär i - ja du räknar ju upp alla rädslorna. Den här rädslan är en av orsakerna till att det är så himla vanligt att folk blir kära i popstjärnor, skådisar eller killar som är alldeles för gamla eller för populära för att de skulle ha en chans på dem. De här tjejerna VET att det aldrig kommer att bli något med dem, så det känns tryggt. Men samtidigt får de ju njuta av förälskelse-känslorna, och lite liksom öva sig på att vara kära utan alla riskerna.

Men i något skede bara måste man våga riskera att uppleva allt det där man är rädd för. Man kan inte vara tryggt kär på avstånd hela livet, man kan ju helt enkelt inte leva i rädslan hela livet och linda in sig själv i bomull. Lite dålig jämförelse, men det är ju lite som att bo hemma hos mamma och pappa resten av livet. Utan att ta det här språnget så kommer man aldrig att komma framåt, aldrig att utvecklas, aldrig att uppleva något. Och det är klart att du vet det här, men du kanske skrev till oss för att få den där lilla uppmuntrande knuffen i ryggen?

Vi behöver ju egetnligen inte berätta det här åt dig, men nog låter det lite i våra öron som att han faktiskt ÄR intresserad av dig. Han flirtar ju med dig! Jadå, även vuxna karlar kan flirta precis på det där högstadie-viset, och det är lika bedårande då. Men huvudsaken är att man flirtar helt enkelt inte med folk man inte har ett visst intresse av. Det spelar ingen roll hur många andra han också är en smula intresserad av, eller som han hånglar med på fester. För om ett intresse blir besvarat, så kan det på ett ögonblick växa från en smula intresse till mycket och starkt intresse. Lite som koncentration, man kan ha uppmärksamheten på många saker på en gång, men plötsligt fokusera allt på en enda grej bara för att den plötsligt svarar. Du behöver kanske inte ens göra så mycket eller visa eller säga något rakt ut, det kan räcka med att du flirtar tillbaka. Har han redan ett visst intresse av dig, så är det faktiskt ingen skillnad VAD du säger eller gör, han kommer att reagera positivt på allt positivt från dig och förlåta dig för allt eventuellt stammande, rodnad eller tafatthet. Att börja ÄR inte så svårt som man lätt inbillar sig, vännen, det ÄR inte det!

Men du är rädd för fortsättningen. Och lite lustigt är det ju, eftersom så himla många mest tar en dag i sänder och inte bekymrar sig det minsta för framtiden. Täk bara på hur många tjejer som är så himlastormande kära i sina pojkvänner att de inte ens kan tänka tanken att hej, det kan ta slut och om jag dumpat mina vänner under vägen dit, så står jag ensam den vackra dag när han lämnat mig. Det är okej att förbereda sig för det värsta och oroa sig i förskott, för om du inte låter rädslan styra dig alltför hårt, så kan de här samma tankarna faktiskt säkra ett harmonsikt förhållande för er. Du kanske lättare än andra tjejer då lyckas behålla dig själv och ditt eget liv (dina intressen, dina vänner, vad du gillar, dina åsikter, din framtidsplan tex angående studier osv osv osv) och hitta en kompromiss med honom. Du kan skapa ett liv med honom men ändå behålla ditt eget. Nu menar vi alltså inte giftermål och föräldraskap och sådant, utan vardagligt samliv. Och det i sig kommer att göra det lättare för er att fortsättningsvis hålla ihop och det kommer att göra det lättare för dig när det eventuellt tar slut mellan er sedan. Du försvinner inte upp i förhållandet, lever inte via honom då. Försök alltså att vända rädslorna till styrkor och satsa på din egen självkänsla och självuppfattning, så blir du starkare än så många andra tjejer (de som "döööör" när pojkvännen gör slut).

Att ha ett förhållande är ett ständigt jobb, det tar aldrig slut. Inget är någonsin perfekt eller färdigt och man lär sig mera hela tiden. Så vårt råd är att du går in för den tanken istället. Nej, försälskelsen kommer inte att hålla i sig, pirret försvinner, men det kan utvecklas till riktigt djup och stadig kärlek och det är ju den vi alla i slutändan vill ha.

Och ja, det kan ta slut, även om han är din soulmate, eftersom förhållanden som man inte jobbar på oftast tar slut. Statistiskt sett är det troligt att det tar slut, men det finns ju en viss magi i begreppet soulmate också. Tror man på att det finns en "rätt" så tror man nog på att ödet kommer att föra ihop en med honom och se till att slutet gott allting gott. Ni skulle inte vara det första paret som blev ihop i tonåren och höll ihop livet ut. Men det är skrämmande i sig, som om det skulle innebära mera ansvar. Så försök att anamma tanken på en dag i sänder mera, lägg inte så mycket press på vare sig honom eller förhållandet. Förväntingar kan döda ett förhållande, så vårt råd är att - precis som du skriver - försöka njuta mera av nuet. Det är inte målet som är det viktiga, utan resan dit. Allt vad du kan tänkas lära av förhållandet med honom kommer du att ha nytta av i framtiden.

Hoppas du fick något ur våra virriga tankar - kärlek är aldrig lätt att sätta ord på ch förklara med enkla termer. Men i slutändan handlar det bara om att VÅGA, och det är vad du måste göra nu. Det finns ingen genväg till livet.

Lycka till, hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna