För blyg för att fråga - och kompisarna gör det inte bättre

Hej!

Förlåt att vi inte hann svara innan måndag, för vi har ju ingen arbetstid på helgerna och ingen "dejourering". Men hoppas vi kan hjälpa dig nu. Fast varför skulle det vara för sent? Visst blir det jullov nu, men ingen av er ska väl byta skola eller något, så då har du ju all chans i världen att förbereda dig och ta tag i det i januari. Inget brukar ju hända över julen - förutom att man har chans att snacka med varandra över nätet. Man har till och med en "ursäkt" till det, typ att man har tråkigt och tänkte man kunde chatta bort en stund med någon ;) Så fundera på att skriva något åt honom på Facebook-chatten tex. Som tur är är det ju jul, vilket ger en massor med saker man kan prata om, allt från julklappar till vad som kommer på TV till nyårslöften. Det är alltid lite enklare att gömma sig bakom ett tangentbord, man hinner formulera vad man ska skriva då utan att behöva stå där face-to-face och riskera att få hjärnsläpp, tunghäfta och kallsvett. Bara man kommer ihåg att ord i en chat är bara 10% av all den kommunikation som man brukar ha när man står f2f, så man ska inte ta för hårt på korta meningar, enkla svar eller långa pauser - bara envisas, så blir han nog varm i kläderna så småningom.

Som vi nu brukar inleda med här på Decibel, så har vi ingen magisk kristallkula här på Decibel som vi kunde skåda i och se ifall han är kär i dig eller inte. Men mycket av det du skriver låter ändå positivt. Man tittar helt enkelt inte så där mycket på någon som man inte har det minsta intresse av. Personer som inte betyder något så ler man inte åt eller gör konstiga miner åt, så visst verkar han tycka att du är värd den där speciella behandlingen. Inte heller tittar man var endaste gång på exakt samma sätt på den man är intresserad av, det beror på humör, vem som är i närheten osv. Men huvudsaken är ju att han oftast tittar. De gånger han inte tittar så kan det faktiskt vara så enkelt som att han inte har sett dig stå just där, har annat som uppehåller hans tankar eller så kanske han tänker att nu ska han inte visa alltför tydligt hur intresserad han är. Om han låtsas nonchalera dig nu som då, så kan du ju inte vara säker på honom, vilket kan kännas lite skönt för honom - eftersom han troligen inte är helt säker på dig. VET du inte om han är intresserad av dig, så behöver han inte känna ett hugg i stoltheten ifall DU skulle nonchalera honom eller helt avspisa honom, typ genom att inte möta hans blick.

Hela det här spelet är så himla vanligt och så himla störande för de som är mitt i det. Man VET inte om den andra är intresserad, så man funderar och undrar och oroar sig och fegar ur och står där och försöker förmå sig själv att våga. Och det hör till, det är alltid så här när man ska "börja", när man ska ta det första ordentliga steget till att ta kontakt. Spelar ingen roll om det är den första förälskelsen eller den 15:e, någon av er bara måste våga ta kontakt för att något alls ska hända. Troligen är ni precis lika blyga och nervösa och fega båda två och båda hoppas att den andra ska ta det första steget. Så nu gäller det bara att fundera hur mycket du verkligen vill det här? Vad är det hemskaste som kunde hända - och vad är det ljuvligaste mest underbara som kunde hända? Det finns inga genvägar till kärlek, man bara måste våga. För du kan inte heller sitta och vänta på att han ska våga - då hade han nog redan gjort det. Och ibland räcker det inte med att våga en gång, för tex den gången när han bara gick iväg kanske han bara blev så ställd och chockad att han låste sig helt och inte visste vad han skulle säga eller göra - så han bara gick iväg? Visst kan han vara ointresserad, det kan vi inte veta, men man bara måste våga ta risken ändå. Det finns ingen väg runt det här, "vill du vinna något så måste du i alla fall våga spela".

Det där med att dina kompisar hänger på honom förstår vi att stör dig. Om det verkligen är så att de talar med honom osv bara för att göra dig svartsjuk och störd, så är det elakt och bitchigt och frågan är då hur pass bra vänner de är? Men är du helt säker på att det här är därför de talar med honom? Är du helt säker på att de inte försöker hjälpa dig att få en chans att själv börja prata med honom. Varför går du inte med dem och talar med honom? Varför ser du bara på och blir ledsen? Vår åsikt angående kompisarna är att du antingen borde tala om för dem hur det känns eller så utnyttja det att DE kan tala med honom till din fördel. Är de goda vänner som bara försöker hjälpa, så kanske de kunde kolla vad han tycker om dig? Med vänner är inte allt alltid vad det ser ut som - är du säker på att inte någon av dem också är kär i honom, men inte har sagt något åt dig? Kanske det skulle löna sig att ta ett snack med dina kompisar, fråga vad de egentligen menar och varför?

Vi håller tummarna för att du ska våga ta den där första kontakten - och fler tips för det hittar du här på Decibel under Information här till vänster och sedan under kärlek&sex och L.O.V.E!

Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Jenny