förälskad i 3 år äldre kille :O

Hej igen ööö!

Oj vännen. Vet du, vi kan inte sticka under stol med att det nog inte finns så stor chans att det ska bli du och han. Att uppmuntra dig att ta kontakt med honom och få dig att hoppas ännu mer sku bara vara elakt av oss. För vi tror alltså inte att han skulle börja gilla dig - killar i den åldern faller ytterst, yyytterst sällan för så pass mycket yngre tjejer. Är man kille och på ettan i gymnasiet, så är det nog mest de ungefär jämngamla tjejerna som intresserar, inte "små 7:or". Och vet du, det är just det här "vad skulle kompisarna tycka om de visste att jag gillade en så där liten fjorttis" som skulle vara döden för ens minsta lilla romantiska tanke på dig. Ojoj, vi kan bara höra hurudana spydiga och nästan arga kommentarer hans kompisar skulle ge honom...

För det är nog inte riktigt helt okej med så där stor åldersskillnad när det gäller just precis de år som finns mellan er. Under tonåren, så hinner otroligt mycket hända i mognad och utveckling under ett enda år. Det gör 3-årsskillnaden mellan två personer väldigt stor - hur mogna eller omogna de än känner sig. Det är svårt att inse om man inte liksom ser bakåt och minns hur "omogen" man var själv för bara ett år sedan. Och vissa tider i livet utvecklar mer än andra, och två sådana brukar sägas vara sommaren mellan 7:an och 8:an och mellan 9:an och gymnasiet/yrkes. Det här gör att chansen att det skulle bli ett lyclkligt, hälsosamt och jämlikt förhållande inte blir lika stor som om man var mera på "samma nivå". Visst händer det att par med just de här årens skillnad blir ihop, men för den skulle behöver det inte betyda att de förhållandena skulle vara bra för dem båda.

Men ändå är det jättejättevanligt att unga tjejer gillar äldre killar. Man skulle nästan kunna säga att det hör till, att de allra flesta unga tjejer någon gång varit förälskade i just gymnasiekillar, eller kompisars storabröder, eller i lärare eller i idoler eller i skådespelares karaktärer på TV... Även vi ungdomsinformatörer har varit det ;D Och det har sina naturliga förklaringar, även om det inte känns så romantiskt att försöka förklara kärlek. Men för de flesta av oss är det alltså ett skede av våra egna kärleks- och sexlivs utveckling att vara kära i någon vi nog innerst inne vet att vi inte kan få, tex pga avstånd, åldersskillnad, att personen redan är upptagen eller till och med att personen inte existerar. Vi får vara kära och njuta av det och bli bekant med de känslorna, men behöver inte egentligen vara oroliga för att något verkligen skulle hända på riktigt med den personen. Vi får njuta av fördelarna, men behöver inte ta riskerna, som krossade hjärtan eller stoltheter. Det är till och med skönt och tryggt att tex drömma om att kyssas - inte alls sagt att vi inte skulle fega ur totalt om vi fick chansen till den där kyssen i verkliga livet. Det är därför miljoner tjejer kan älska killarna i One Direction - de VET nog att Louis aldrig kommer att besvara deras känslor, men får ändå känna fjärilarna i magen, drömma fritt och leva på hoppet. Det är absolut inget fel i det - tjejerna mår ju ändå rätt bra i det :) Man måste inte glömma och man måste inte hitta någon "riktig" att gilla istället. Det kommer nog sedan när det kommer.

I nästa skede av kärlekslivets (och sexualitetens) utveckling så blir man alltså kär i någon som man faktiskt har en ärlig chans på, oftast i någon ungefär jämnårig och i närheten. Det är då det blir spännande på allvar, för nu har saker och ting verkligen en möjlighet att börja hända. Men om det här börjar hända när man är 13 eller 15 eller 17, det vrierar från person till person. Inte heller går det egentligen att skynda på och man kan inte bestämma sig för att nu ska jag bli kär i den eller den människan. Man ska nog bara låta allt få ta sin tid - och njuta medan man är på ett visst "trappsteg" i utvecklingen. Den tiden kommer aldrig riktigt att komma tillbaka sedan.

Summa summarum är det svårt att säga om det är bättre att glömma honom eller om det är okej att fortsätta gilla honom så länge du inte förväntar dig att något verkligen ska hända med honom. Blir du ledsen av att du inte högst troligen kan "få" honom, så försöker du glömma. Känns det okej att bara drömma om honom, så fortsätt! Och hej, det är helt okej att drömma om en viss person när man fantiserar om sexuella saker. Det är liksom också en del av den sexeulla utvecklingen. Och tänk om man aldrig ens hade föreställt sig hur det skulle vara att ha sex, innan man plötsligt en vacker dag är där och ska ha sex med en annan människa!

Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna