Det hela började för ett par månader sedan, och de första veckorna försökte jag intala mig om att det bara var för att han var "äldre" och att det bara var en dum förälskelse som snart skulle gå över. Men veckorna gick och gick men förälskelsen höll sig kvar. Jag såg honom inte på en hel månad, och sen när jag såg honom igen var det som om allt verkligen kom tillbaka. Det här är en typisk kille med ett vanligt utseende, inte så speciell. (dock så tycker jag att han är den finaste människan i världen) Men han verkar vara en sådan underbar individ och jag vill inte släppa taget om honom ... Inte än.
Vi har inte pratat så mycket, han har mest sagt småsaker som handlar om sporten jag utövar. Inget annat. Men "he had me at hello". Jag vet inte vad jag ska ta mig till, för jag har försökt komma över honom, inse att det finns andra killar, men de killar som jag kanske tyckte såg bra ut (innan jag träffade denna kille) lägger jag knappt märke till längre. Jag jämför dem bara med, låt oss kalla honom V, V och ingen slår honom. Jag vet inte vad jag ska göra, men innerst inne tror jag att ett förhållande mellan oss faktiskt skulle fungera. Alla säger att det aldrig skulle hålla om en kille skulle vara så pass mycket äldre, men jag tror verkligen det. Dock vet jag inte om kärleken har gjort mig blind, för jag ser allting som möjligt med V. Jag är en väldigt blyg tjej och skulle därför aldrig våga gå fram till honom (eller ta kontakt med honom på något annat sätt) och säga vad jag känner. Så har ni något tips på vad man kan göra? Jag har absolut ingen aning, men det enda jag vet är att jag inte vill ge upp hoppet ... Inte riktigt än. Vår tid har knappt börjat och jag är inte redo att avsluta den än. Olycklig själ
Ungdomsinformatörerna Sanna och Lena svarar
Hej Olycklig själ!
Hmm.. det var ingen enkel fråga du ställer oss och inte heller något som det finns ett rätt eller fel svar på, åtminstone inget vi kan ge - det är nog bara du som i slutändan kan bestämma dig för om du vill eller inte vill satsa/om det är rätt eller inte är det/om det lönar sig att ta chansen eller inte. Men vi ska försöka fungera som ett bollplank och ge dig saker att tänka på som kanske (och hoppeligen) kan göra beslutet lättare.
Det är vanligt för tjejer att bli förtjusta i äldre killar, eftersom jämnåriga killar ofta känns barnsliga eller lite omogna så du ska inte tro att du är ensam om dina känslor. Men det finns hursomhelst vissa saker som gör förälskelsen i en äldre människa lite svårare, kanske du också tänkt på dem och därför är lite osäker?
Det första "problemet" är, som du skriver det "att han inte ser dig på samma sätt". För honom är kanske ålderskillnaden en avgörande sak (även om den inte är såååå stor), som gör att han inte ens tänker på dig på "det sättet" och dessutom är han ju din tränare, så egentligen har han inte "lov" att ens bli intresserad av dig. Eller om hans intresse skulle ha vaknat, skulle han troligen nog försöka dölja det. (Det har ju dessutom varit på tapeten om tränare som varit i kontakt med minderåriga tjejer som de tränat och fått tom fängelsestraff mm. för det så det kan ju hända att han absolut inte vill att något sådant skall hända).
För det andra så är ju nog 6 år ändå ganska mycket när man jämför era livssituationer. Du är ännu i skolan medan han kanske studerar eller jobbar. Han kanske gillar att gå på krogen medan du inte kommer in på en tid ännu. Det kunde också vara svårt att ta dig med i hans kompisgäng eller för honom att umgås med dina kompisar eftersom ni troligtvis har så olika samtalsämnen och intressen.
Om man hypotetiskt skulle tänka sig att ni skulle bli ihop kan ålderskillnaden lätt göra så att du skulle "glida in" och anpassa dig i hans ålder och således gå miste om saker som är viktiga att uppleva just i den livssituation du är nu. Som att välja studieplats (kanske du inte skulle välja den du verkligen vill, utan den som är närmare honom) eller att ha ett mellanår utomlands (vill inte åka för att han inte kan komma med) mm.
MEN, så KAN det ju nog faktiskt bli något mellan er - "never say never". Vi vill bara att du är medveten om saker som kanske kan göra det svårare. Om du har känslan att du faktiskt vill chansa tycker vi nog du ska göra det. Du säger att du är så blyg att du aldrig skulle våga ta kontakt med honom, men om du vill att det ska bli något mellan er eller ens att chansen för det skall finnas, måste du ta mod till dig och prova. Om du bestämmer dig för att göra det tycker vi att du följande gång han pratar med dig slänger in något som inte har med sporten att göra eller att du frågar något personligt av honom, tex när han själv började med sporten, hur han bestämde sig för att börja träna, varför han gillar sporten etc. Kanske ni på så sätt får igång en diskussion som ni kan fortsätta på nästa gång och som gör det lättare för dig att ta kontakt med honom. Genom att prata med honom får han kanske också upp ögonen för dig på ett nytt sätt.
Vad du än bestämmer dig för, måste du nog förbereda dig för besvikelser också. Om du bestämmer dig för att inte satsa, kan du nog vara ledsen och nere en tid, men att göra ett beslut hjälper dig att släppa saken (om det är det du vill). Med tiden blir det också lättare att se andra killar och så småningom slutar du tänka på honom på "det sättet". Håll gärna på med sådant som gör dig glad och som du njuter av (simma, häng med kompisar, ha tjejkväll, picnic mm.) så känns det alltid pikulite bättre. Om du bestämmer dig för att satsa kan det hända att han inte är/blir intresserad och då kan det kännas tungt och svårt. Men samma saker hjälper också här, försök hitta på andra grejer som gör dig glad och som okuperar dina tankar, tiden läker alla sår. Om han avvisar dig har du åtminstone försökt och gett "er" en chans, du behöver inte längre fundera på "what if?". Men som sagt, det är bara du som kan göra beslutet.
Vi önskar dig lycka till vad du än bestämmer dig för! <3
Hälsar ungdomsinformatörerna Lena och Sanna
4 Kommentarer
Hilda 26/05/2014 1:59pm (11 år sen)
Åhhh! Jag känner precis igen den känslan! Jag blev förälskad i en av hotellkillarna när jag var i Kroatien förra året, och jag ville verkligen få hans uppmärksamhet till varje pris. Den sista dagen vi var där fyllde jag sjutton. Jag hade precis efter frukosten smitit ut till poolen för att sitta där ensam och njuta av den underbara morgonen, och just som jag satt där med slutna ögon vid det glittrande vattnet dök HAN upp och satte sig bredvid mig på en solstol. Han var tjugofyra och vi småpratade litegrann, och sedan förkunnade jag att det var min födelsedag. "Oh really?" sa han då. "How much?" Jag sa åt honom att gissa, och tänk, han gissade rätt! Jag kände hur det kvillrade i magen av lycka, och än mer blev det när han ställde sig upp och bad mig göra detsamma. Så böjde han sig fram och kysste mig långsamt, en gång på vardera kind. Jag bara stod där som förstenad och var alldeles hätäpätä, och sen var det över.
Så ja, jag känner precis igen den känslan. Dock har du den fördelen att han kommer att finnas kvar i samma land - jag blev tvungen att åka iväg från min kärlek, och jag kommer aldrig att få se honom igen. Nu har jag bara minnen, filmer och bilder kvar. Minns att han sa att jag var bra på att sjunga, att jag borde börja i kör eller starta ett band. Och jag såg i hans ögon att han menade vad han sa. Men jag tror aldrig att han kände något för mig.
Till dig vill jag säga: lycka till, med vad du än tar för beslut! :)
En kille som för med sig lite hopp 27/05/2014 9:50pm (11 år sen)
Tja! Jag tror faktiskt att finns en chans att ni skulle kunna ha ett förhållande, till och med ett väldigt lyckat förutsatt att han också är lite intresserad av dig. Min pappa är 12 år äldre än min mamma och de träffades när min mamma var 17 år, hon var alltså 1 år äldre än vad du är nu. Idag är mamma 42 år och deras kärlek/förhållande/äktenskap fortsätter ännu lyckligt och stabilt. I mina tidigare konversationer med pappa så har han berättat att han redan var lite intresserad av mamma till att börja med och de gånger jag frågat mamma så berättade hon att hon kände likadant. Det är inte omöjligt, mina föräldrar är ett levande bevis!
Ungdomsinformatörerna Sanna, Liselott och Lena 28/05/2014 8:42am (11 år sen)
Tack för alla fina kommentarer <3 <3 <3
Det är just så här vi önskade att kommentars möjligheten skulle användas. Att ni kan hjälpa varandra och dessutom ge jätte fina svar då vi inte hunnit med. Vi håller med i kommentarerna :)
Tjejen 01/06/2014 4:35pm (11 år sen)
Hej! Vi är för många människor som är för blyga. Jag var tidigare riktigt kär i en kille jag såg varje dag. Ännu idag nästan fem år senare vet jag att jag aldrig kommer träffa någon som han igen.
Idag befinner vi oss dock i olika länder och allting är inte så enkelt nu som det var då.
Mitt råd är att du ska ta modet till dig och berätta för honom. Kanske inte direkt i ord, men visa hur mycket du uppskattar honom. Vi lever bara en gång och en dag finns möjligheten inte längre kvar. Dessutom kommer ni alltid kunna tala om ert gemensamma intresse vilket är en stor fördel.
Även om han inte nu skulle vara intresserad av dig så kan han bli det om du visar honom rejält med uppskattning!
Lycka till!
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar