Forever alone

Hej Anonym!

Oj, nu blev vi alldeles överväldigade av alla saker vi skulle vilja säga åt dig att vi knappt vet var vi ska börja! Våra huvuden bara bubblar av alla livssanningar vi skulle vilja berätta om, alla erfarenheter vi skulle vilja dela med oss av och alla råd vi skulle vilja ge, att fingrarna knappt hänger med på tangentbordet.

Men för det första: klart att någon kommer att komma in i ditt liv och älska just dig! Det kan vi lova dig på heder och samvete och av hela våra hjärtan! Skulle det vara möjligt skulle vi till och med kunna lova dig "pengarna tillbaka" om inte vår förutspåelse skulle slå in. För det finns nog inte en endaste själ som inte någon gång älskat och blivit älskad. Det är riktigt som om det skulle vara en naturlag, att ingen kommer att genomleva livet utan att ha upplevt kärlek. Och du vet inte hur många gånger vi hört kompisar och bekanta säga nästan ordagrant det du säger nu - och du vet inte hur många vi tröstat och sedan efter ett tag kunnat säga "vad var det jag sa" åt!!! :D LIVET brukar nog fixa det här åt folk!

Jo, det kan kännas förj*vligt just nu och det kan dra ner på hela din livskvalitet att du inte har någon just nu. Men för att använda ett uttjatat uttryck: "Never say never". Och vi har en poäng med det här: att ge upp hoppet om att någonsin få uppleva kärlek är faktiskt som att stämpla sig själv i pannan med "Hopplös, försök inte ens!" Att intala sig själv att man aldrig kommer att älska&älskas är att nedvärdera sig själv till totalt värdelös och oälskbar. Och det syns utåt! Det är som om alla tjejer runt dig skulle kunna se det på din utstrålning, på ditt sätt och på allt du gör och säger. Klart att de då vänder på klacken. Dåligt självförtroende (borde egentligen avnända ordet självkänsla = att veta att man är värdefull och duger no matter what) syns lika bra utåt som riktigt bra självförtroende gör. Och precis som bra självförtroende är lockande och tilldragande och sexigt, så är riktigt dåligt självförtroende avstötande och avtändande. Dåligt självförtroende syns till exempel direkt på kroppsspråket och det kan vi alla omedvetet tolka och så rättar vi vår uppfattning om en person enligt det. På det viset påverkar du alltså faktiskt vad folk tycker om dig, bland annat vilket första intryck de får. Tänk dig bara att du sitter på discot/krogen/nattklubben/hemmafesten och en tjej börjar tala med dig. Om du då inom dig tänker (till och med i fyllan säger det högt) typ att "varför talar hon med en sådan loser som mig, har hon dålig syn eller vad är det..." så kommer hon att "höra" det och då tänker hon "jaha, okej, int då!" och så går hon. Eller så misstolkar hon dig och så blir hon jätteledsen och tycker HON är värdelös!

Oavsett om man är ful som ett Lordi-troll, fattig som en förstaårsstuderande... ja, du ser säkert bilden framför dig, så kan du ändå bli älskad för den du är. Det hänger alltså oftast mest på självkänslan, du måste tro att du är värd att älskas, annars har ingen någon chans på dig. Och bättre självkänsla kan alla bygga upp åt sig - vi har tex en massa knix och knep här på Decibel (Information->Själ) och nätet är fullt av dem. Du har garanterat hört det förr: "Om du inte tycker om dig själv så kan ingen annan tycka om dig heller." Så din första uppgift är att börja tycka om dig själv. Var dig själv (det är inte meningen att man ska vara tvungen att ändra på sig för andras skull) och gör sådant du tycker om, för då "blommar" du. Det syns! Det är attraktivt!

Men visst ska du fortfarande också put yourself out there och ge dig själv en chans att träffa tjejer. Men att fara på disco/krog/nattklubb/fest har både sina fördelar och sina nackdelar. Å ena sidan så är en stor del av folket där "på jakt" eller åtminstone kommer de dit med den lilla medvetna eller omedvetna förhoppningen om att träffa Någon. Då kanske de är modigare och mer godkännande, kanske till och med desperata, och det kan vara lättare då att få kontakt. Å andra sidan är kanske inte ensamhet och desperation den bästa förutsättningen för ett bra förhållande och många små missar sker nog - speciellt när alkoholen är inblandad. Dessutom brukar kontakttagandet på tex discot vara väääldigt beroende av utsidan: utseendet och utstrålningen, första intrycket.

Därför kan det vara bättre att träffa tjejer på andra ställen i vardagen, så att de här tjejerna inte först bedömer dig enligt utseendet på samma vis utan har en chans att lära känna dig och kanske fastna för din insida. Att börja från bekantskap och vänskap brukar funka mycket bättre! För det ÄR insidan som räknas och att bli kär i någons insida är betydligt hållbarare än att bli kär vid första ögonkastet (som ju såklart enbart beror på utseende). Detsamma gäller ju tvärt om: försök att inte välja ut tjejer att ta kontakt med bara på basen av deras utseende utan försök söka dig till sådana situationer där du kan lära känna en massa tjejer och där kanske hitta någon du VILL hänga med! Så sök dig till ställen där folk umgås eller gör någonting tillsammans, där du har en chans att lära känna tjejer! Det kan vara en amatörteaterrevy i grannbyn, en kurs i språk, kickboxning, djuptöjning eller bildbehandling vid medborgarinstitutet, en föreläsning om mindfulnes, börja sjunga i kör... Jo, det kan hända att du måste töja på gränserna för din bekvämlighetszon (våga göra sådant som du drar dig för, känner dig osäker och blyg för), men se det samtidigt som ett sätt att berika dig själv, utveckla dig själv, pusha dig själv framåt och bli MER än vad du är nu. Fastän du inte skulle träffa en endaste tjej, så kommer du att växa som människa och ja, få mer insida helt enkelt! Då blir också hela ditt liv mer intressant och givande för dig själv och det kommer i sin tur att påverka studier och hälsa positivt! För glada personer är också mycket mer tilldragande än buttra/blyga/inskränkta!

Sist och slutligen - och först och främst - försök att se positivt på livet. Se ensamheten som ett övergående skede, inte som ett kroniskt tillstånd! För även du, vännen, kommer att bli lyckligt kär!!!

Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna


PS! Titta, du har fått ett svar (skrivet som en fråga) av en anonym 16-årig tjej! Här kommer det:

"Jag känner precis likadant! Jag är också väldigt ensam, och det är precis som du säger, det påverkar verkligen! Det är som om jag inte duger...

16 and Alone"