förevigt singel?

Hej!

Ingen fara, tjejen, vi känner sååååå igen oss i det du skriver. Både i det att vilja ha någon att älska OCH i att ändå vara så rädd för att bli kär på allvar och allt vad det kan innebär att man springer från alla chanser till kärlek. Så vi ska dela med oss av våra tankar och erfarenheter, även om vi inte kan ge dig något direkt råd. Vi har inget "gör så här så blir allt bra!" - för något sådant finns inte.

Det där med att inte längre vilja vara ensam är jobbigt, vi vet. Överallt verkar kärleken blomma, man blir överöst av den i allt från kärlekslåtar på radio till TV-serier. Det verkar som världen just nu menar att meningen med livet är att hitta Den Stora Kärleken och sedan leva happily ever after. Vilket innebär att alla som inte ännu hittat den därmed är ofullkomliga, misslyckade osv. Snabbt blir det en negativ eegenskap man har, singellivet, som om ensamhet vore något fel och dåligt. Och det räcker inte med det att man liksom pushas att hitta kärlek, man VILL det också. Redan i början av tonåren så "upptäcker" man ju kärleken och efter det är det som om biologin och hjärnan och hela ens själ SÖKER kärlek. Det är spännande och pirrigt och underbart och hemskt och... nå, att söka efter kärlek är en av mänsklighetens stora drivkrafter, så det är klart att det kan kännas jobbigt att vara singel. Ensam.

Idag kanske det är en större livsläxa att faktiskt lära sig att vara ensam. Det finns massor av tjejer som inte ens klarar att vara ensam hemma en kväll utan telefon- eller internetkontakt med kompisar. Massor av tjejer som är så beroende av att ha en pojkvän och som aldrig är singel och som till och med inte kan sova ensam och inte kan tänka sig att studera på annan ort än pojkvännen för tillfället. Massor av tjejer som egentligen inte ens känner sig själva, inte vet vem de är om de inte är någons flickvän. Ingen självständighet, ingen självsäkerhet. Så det är ett av våra råd för livet: lär dig att trivas i ditt eget sällskap först innan du söker någon annans sällskap. Lär dig att gilla dig själv och ta reda på vem just du är. Det är en stor fördel sedan den dag du blir ihop med någon, att du har en stark självbild och tycker om dig själv. Så utnyttja singeltiden till det!

Att du är rädd för att bli kär och ihop med någon på allvar är väldigt vanligt. Att bli kär på avstånd, i typer som det är dömt att misslyckas med eller att jaga bort sådana som det faktiskt kunde lyckas med är en självbevarelsedrift för att försöka skydda sig från att bli sårad. Men också ett skydd mot alla de stora grejerna med att älska någon, alla känslostormar, risken att förlora sig själv i kärleken och konkreta förhållandesteg så som att ha sex eller flytta ihop. Kanske känner du dig inte riktigt mogen ännu för the big thing och det är helt okej! Det är okej att "pausa" lite, att inte ta det så allvarligt än. du ska ju inte vara tvungen att hitta mannen i ditt liv ännu. Den här rädslan går nog över av sig själv - bara pressa inte dig själv till något du inte vill innerst inne. Slappna av. Vi vet att det är tufft att känna sig ensam och ängta efter Någon. men att ta någon vemsomhelst bara för att slippa vara ensam är ju heller ingen lösning. Och tyvärr är det precis som du skiver, när man letar efter någon så hittar man bara en massa orätta. The big thing brukar dyka upp då och där man minst anar det :)

Det blir nog bra, vännen. Tålamod bara och tänk mest på dig själv en stund nu. Det är vårt råd. Stor kram, hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Jenny