Nu är det så att jag har mått dåligt sedan sommaren 2011, dock väldigt från och till. Sommaren 2011 hade jag en pojkvän som var min första kärlek fastän han inte uppförde sig bra älskade jag honom ändå. När vi var tillsammans fick jag alltid höra hur han alltid raggade på andra flickor i fyllan och sen kom han hem till mig och sov. Den sommaren fick jag även se med egna ögon hur han raggade upp någon och tog hennes nummer och den natten åkte jag hem själv. Jag fick höra att han mådde skit och att jag skulle förlåta honom av mina vänner eftersom alla gör fel ibland, men han tyckte att det var lika bra inte vi var tillsammans. Vi fortsatte att åka till varandra på helgnätterna när vi var på fyllan (vi hade aldrig sex) och sen hörde jag aldrig av honom mer mitt i veckorna.
Vi höll på så där i ett halvår och jag mådde helt enkelt skit men var glad över att få ha honom i mitt liv eftersom det är den roligaste killen jag känner. Sen kom kille nummer 2 i mitt liv och rörde om alltihop och han var perfekt för mig, helt totalt perfekt. Men jag visste inte vad jag skulle göra av kille nummer 1 som helt plötsligt ville ha tillbaka mig och sade att han aldrig någonsin kommer att lämna mig igen, så jag valde kille nummer 1. Något som jag ändå skulle ha förstått var att han bara skulle vara med mig i tre veckor tills han fick en annan flicka i sitt liv och dissade mig.
Det var då jag verkligen började nå botten. Jag mådde skit och jag grät varje natt och höll på så i flera veckor. Kille nummer 2 ville inget längre av mig och det mådde jag skit av att jag hade gjort ett enda misstag men jag förstår honom ändå.
Ska jag vara ärlig så minns jag inget av hösten 2012, ingenting. Jag låg hemma i min säng och stirrade i taket och alla mina vänner hade pojkvän så de visste ju inte vad jag gjorde då de aldrig hörde av sig så det tog ännu mer på mitt humör. Alla runt omkring mig såg ju bara en glad tjej men ingen såg vad som hände bakom stängda dörrar.
Sen igen kom kille nummer 1 tillbaka i bilden men jag släppte honom aldrig nära inpå mig igen utan vi kan talas vid ibland och han vill att jag ska komma dit på nätterna när han är full men jag gör det inte fastän jag fortfarande gillar honom. Han sade en gång till mig att han vill ha en annan men han kan inte få henne men då vill han ha mig istället. Efter det åkte jag hem och grät ögonen ur mig men ännu idag har jag fortfarande kontakt med honom och jag blir världens gladast att få höra av honom.
Kille nummer 2 kom igen tillbaka i mitt liv och jag kämpade för allt jag ägde och har. Detta har pågått snart ett år och han säger ännu idag att han inte vet vad han vill av men gett mig förhoppningar att det ska bli han och jag men jag börjar bli osäker med tanke på hur lång tid det har tagit och mina känslor har avtagit lite.
Just nu är läget det att jag mår skit över allt detta. Är inte jag värd kärlek? Varför lyckas inte jag fastän jag försöker dag och natt? Allt detta gör att jag känner mig världens ensammast i världen. Det värsta med detta är att jag inte vill ha ännu en dag i mitt liv att känna mig som världens missfoster som ingen älskar eller bryr sig om. Jag har även börjat fräsa med detsamma någon säger något åt mig, inte för att jag vill göra det men det sker ändå eftersom jag inte orkar hålla upp denna fasad att vara lycklig och bekymmerlös. Allt jag ser är svart och ingen vet hur jag mår för alla är upptagna med sina liv.
Så vad ska jag göra för att bli lycklig? Är det meningen jag ska var med kille nummer 1 när han ännu finns i mitt liv och jag kan inte släppa taget? Eller ska jag vara med kille nummer 2 som behandlar mig med respekt fast han är osäker på mig? Jag vill inte såra någon av dem heller och ingen av dem är bra på att visa känslor vilket gör det svårt. Jag känner mig så sårad och söndertrampad att det snart inte är värt att vakna upp på morgonen längre, fastän jag kan åkte ut med mina vänner och vara glad på ytan men just nu känns allt som hösten 2012 all over again.
Hej på dig!
Ja, du har en del att fundera på med dina killar och dig själv. Förstår att det känns knepigt men nog ska det lösa sig ska du se.
Något som jag funderar på direkt är om killarna skapar mer problem för dig än vad de gör dig gott. Kille 1 verkar ju ha känslor för dig, men klarar ändå inte av att hålla sig till bara dig. Du verkar också känna något för honom trots att han uppför sig som han gör. Antar också att du har ställt honom mot väggen och sagt att han måste bättra sig om han vill ha dig. Problemet i det här fallet kan vara att han är intressant för att han är så pass utmanande som han är. Utmaningen att vara med honom kan eventuellt trigga dig? För ofta är vi mest intresserade av sådant som är ganska svårt att nå...
Kille 2 då. Enligt dig verkar han som en pålitligare typ än din första pojkvän. Men han verkar istället tvivla på dig då du en gång lämnade honom. Det är kanske förståeligt? Du verkar egentligen tvivla en aning i fortsättningen också eftersom Kille 1 fortfarande är med i bilden. Det kan hända att kille 2 märker att du inte är riktigt säker på situationen du är i, trots att du försöker att inte visa det. Känner du något för den här killen, eller är det bara medvetenheten om att han är trevlig, snäll och pålitlig som gör dig intresserad?
Du frågar om du inte är värd kärlek. Det kan jag med säkerhet svara på: Du är värd kärlek. Det du verkligen ska fråga dig är vem du vill ge din kärlek åt? Kanske det heller inte är något du ska fundera på, utan snarare känna. För i huvudsak ska känslorna styra oss till vår partner, inte tankarna. Är det verkligen lönt att låsa sig till dessa två killar? I nuläget verkar det som om ingen av dem kan göra dig lycklig. Den ena för att han sårar dig, den andra för att (enligt MIN tolkning) du inte själv är säker på att du vill ha honom. Skulle du bli lyckligare om du vågade släppa taget om dem, och leva singelliv för att få fason på dina känslor? Tänk om just det skulle få dig att må bättre. Jag vet. Det är inte så enkelt som det låter, men fundera på alternativet, för det kan vara det rätta.
För att börja må bättre tror jag att det är viktigt att våga visa sina känslor åt någon annan. Du måste inte visa dem för hela kompisgänget. Men om du känner någon som du kan prata med om det här kanske det skulle lätta en aning. Att fatta beslut är också betydligt lättare om du har någon att diskutera med före.
Hoppas dina dagar blir ljusare snart!
Ungdomsinformatören André
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar