Förlovning

Hej!

Det är en knepigt fråga och vi ska försöka svara utgående från våra egna åsikter, även om det här hör till den typ av frågor som det inte finns något korrekt svar på, alla har nog en egen åsikt i frågan.

Det enda som är klart är att det är ditt och hans val tillsammans. Ni är myndiga och vuxna, ni bestämmer själva över ert liv. Ingen har någon RÄTT att säga åt er hur ni ska göra.

Men i samhället finns det vad man skulle kunna kalla för ett kollektivt erfarenhetsarkiv. Folk "vet" att par som inte varit ihop så länge och som skyndar iväg och tar stora steg i förhållandet kanske inte alltid klarar det. Att det var "för tidigt". De baserar det här rådet på en "allmän statistik" som de fått sig till livs och som "bevisats" genom att de hört om eller känner andra par som kanske bara var så blint förälskade att de ville göra "allt" på en gång och sedan dog förälskelsen ut, vardagen kom och förhållande klarade inte av det. För någon gång mellan att man blir förälskade i varandra och att förälskelsen byts ut mot mer vardaglig, bekväm och djup kärlek, så finns det så klart en risk att det faktiskt inte var mer än bara förälskelse. Det här stadiet påstås komma någon gång mellan en månad och ett halvår och nej, alla par klarar sig inte igenom den utvecklingen, hade inte något stadigare att bygga vidare på. Så det ÄR vanligt att folk gör slut då, hur himlastormande kära de än var i början. Det är liksom samhällets sätt att vägleda, uppfostra och banna varann. Och eftersom det för många av de par de baserar sin erfarenhet på bara var orealistisk romantiska drömmar som ledde till förlovningen, kanske folk lite vill hålla ner er på jorden, lite "kom ner från de rosa molnen nu, du känner ju knappt karln, hur kan du då veta vem det är du älskar..."

Och mänskligheten har också sina mindre vackra sidor, tex att folk njuter mer av negativt skvaller än att berätta vidare om "så levde de lyckliga i alla sina dagar". Och de tycker lite om att vara olyckskorpar, "det där kommer aldrig att hålla..." och sedan "vad var det jag sade..." De skulle säkert säga samma sak om ni var 17 år och skulle förlova er, eller om ni skulle skaffa barn nu. Men speciellt de människor som verkligen bryr sig om er vill inte att det här ska hända er. De vill inte att ni ska falla i en fälla som kan ge både hjärtesorg och juridiska komplikationer. De försöker värna om er. Bekanta, släktingar och kolleger däremot - ja alla människor - skvallrar och har åsikter och alla håller inte de åsikterna för sig själv.

Kanske det också är precis som du säger, att dina vänner inte heller riktigt gillar tanken på att ni ska förlova er för att det liksom inte är en"grej" ännu i ert gäng eller i er ålder. Skulle det inte vara någon diskussion om hur länge ni varit ihop, så kanske ni skulle starta en trend ;) Men nu är det lite av ett okänt fenomen och folk i allmänhet brukar vara lite tveksamma till det okända. Och alltid när det gäller kärlek, så kan det finnas en liten gnutta svartsjuka med i bilden. Inte på just er två utan på att ni verkar ha hittat Den Stora Kärleken, den som alla söker och söker allt mer intensivt ju längre ifrån tonåren man kommer. De kanske till och med tycker innerst inne att ni lite kastar deras "misslyckanden" i ansiktet på dem eftersom ni vill visa er kärlek för hela världen genom att förlova er. Folk kanske tänker förnuftigt, men känslomässigt sett är vi alla ganska primitivt egoistiska. Kanske de tror att ni har några baktankar, som att slippa hemifrån, ifrån svartsjuka ex... vete gudarna vad folk kan basera sin tveksamhet på.

Men vi har också en allmän uppfattning om när det är rätt att göra vad då. Och varför. Att förlova sig betyder ju i grund och botten att man lovar varandra och alla andra att man kommer att gifta sig med varandra. Förr var det viktigt med tanke på egendomar, arv och släktskap, nu är det mera upp till var och en att bestämma. Men löftet är kvar, även om det blir allt vanligare att se på förlovningen som ett steg på förhållande-stegen, på samma sätt som att presentera partnern för föräldrarna eller flytta ihop. Kanske att förlovningen lägger lite mer press på förhållandet, dock - det kanske inte skulle pratas lika mycket IFALL det tog slut mellan er ifall ni inte varit förlovade. Men det positiva med pressen kan också vara att man kanske inte ger upp lika lätt, heller.

Summa summarum: det är ni som bestämmer! Era vänner borde nog kunna glädjas med er och stöda er och de vänjer sig säkert med tanken. Kanske de har rätt i något av det de tycker och tänker, kanske är de just småsinta olyckskorpar. Vad ni ska göra kan bara du och din pojkvän bestämma. Visst, skulle det få tyst på pratet så kunde ni ju vänta några månader till? Om ni redan är säkra på att ni kommer att hålla ihop, så är det väl ingen skillnad? Och tvärt om: ja, om ni är säkra på att ni vill, så varför vänta? Varför skulle 2½ månad då vara för kort? Bara ni vet vad ni känner för varandra!

Lycka till, hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna