Göra slut eller inte

Hej!

Tack för din fråga. Jag förstår att det här måste kännas väldigt jobbigt för dig. Det är aldrig lätt när en anhörig mår dåligt eller går igenom en tuff period, det påverkar oftast även människorna som står personen närmast. I såna fall kan man få väldigt blandade och komplicerade känslor och man kan ställas inför tuffa beslut. Jag vill försäkra dig om att dina tankar och känslor är både verkliga och normala, det är inget du behöver känna skuld eller skam över.

Det är jättebra att du varit ett stöd för henne under den här tiden. Det är också jättefint att läsa att du skapat en så pass trygg miljö för henne att hon känner sig bekväm att prata med dig när hon mår dåligt. Det är även bra att du uppmuntrat henne att söka professionell hjälp eftersom du inte kan ge henne allt det hon behöver. När en människa mår dåligt behövs olika sorts stöd. Det stöd man får av sin partner, familj och vänner är såklart jätteviktigt men ibland räcker det inte hela vägen. Det är såklart inte heller meningen att du i så ung ålder ska behöva bära en annan människa helt på egen hand.

Har du pratat med din flickvän om hur du känner? Känner du att du kan göra det? Även om hon mår dåligt blir det inte bättre av att du helt oh hållet skyddar henne från dina tankar och känslor. När man inte kan vara ärlig med sin partner om sina känslor och istället håller dom inom sig brukar det sällan leda till något bra. Det kan i värsta fall leda till att man bygger upp en ilska eller frustration mot partnern som inte gynnar någon alls.

Tror du att du skulle tveka på relationen ifall din flickvän mådde bättre? Ifall hon skulle söka hjälp och börja jobba mer aktivt för att förbättra sin psykiska hälsa, skulle det påverka hur du känner kring er relation i nuläget? Om svaret är ja kan det löna sig att försöka lite till. Om svaret är nej kan det vara ett tecken på att förhållandet kanske har nått sitt utgångsdatum.

Det låter lite som att du nog trivs i relationen under bra och stressfria stunder. Tyvärr är det inte alltid en garanti att allt kommer vara en dans på rosor i en relation. Det kommer komma tuffa tider genom hela livet och det är viktigt att man kan stöda varandra genom dem. Men det kommer såklart en vägg emot ifall en person inte är villig att söka hjälp trots att deras situation påverkar partnern negativt. Oavsett hur man mår har man ändå ett eget ansvar att söka hjälp och inte enbart förlita sig på sin partner. Speciellt inte när partnern är så pass ung som du är. Dessutom har du kommunicerat att du inte kan hjälpa henne till den grad hon behöver.

Men tuffa tider kan också gå om och ifall man lyckas ta sig genom dem tillsammans kan relationen även stärkas. Men det är upp till dig att avgöra ifall du vill fortsätta försöka och hoppas på att det ska bli bättre eller ifall du känner att du behöver prioritera dig själv och avsluta relationen. Båda är precis lika okej.

Eftersom du är osäker rekommenderar jag att du i första hand pratar med din flickvän om hur det här får dig att känna. Men det är viktigt att inte vara beskyllande eller använda fraser som “du drar ner mig”. Prata istället ärligt från ditt eget perspektiv. Där du lägger ordet “Jag” i fokus.

T.ex:

“Jag märker att min psykiska hälsa påverkas av din. Jag vill vara ett stöd för dig men jag känner att jag inte kan ge dig den hjälp du behöver. Därför önskar jag att du skulle göra ditt bästa för att söka professionell hjälp. Främst för din egen skull men även för min, och vår relations skull. Det skulle få mig att känna mig mer trygg och som att du även tar mig och mitt mående i beaktande samtidigt som du tar hand om dig själv. Du förtjänar stöd från någon som kan ge dig den hjälp du behöver”.

Nu menar jag absolut inte att du behöver använda exakt de här orden. Men det här är ett exempel på hur man kan kommunicera på ett konstruktivt sätt utan att vara beskyllande mot sin partner. Jag vet att du redan har försökt och det är jättebra. Men ibland kan det även vara bra för en person som mår dåligt att förstå att det även påverkar andra. Det kan i vissa fall göra att personen känner sig mer motiverad att söka hjälp. Om du känner att du kan/vill får du gärna erbjuda att hjälpa till med att ta kontakt eller boka tid till någon professionell. Ifall det är något ni gör tillsammans är det kanske lättare för henne. Det första steget är oftast det svåraste när man ska söka hjälp men när man väl kommer över den tröskeln brukar det bli lättare med tiden.

Det är även viktigt att DU inte lämnar ensam med det här. Du har redan tagit kontakt hit. Vilket är jättebra. Men du förtjänar också att få prata med någon eftersom du länge burit väldigt mycket på dina axlar. Kom ihåg att du är en värdefull människa som också förtjänar att må bra och vara lycklig. Du förtjänar också stöd och hjälp. Finns det någon som du kan dela dina tankar och känslor med? Någon trygg person du kan vända dig till? Det kan vara antingen en vän, en förälder, släkting, skolkurator, skolcoach, ungdomsledare eller någon annan trygg person i ditt liv. Man behöver inte må superdåligt för att prata med någon om hur man har det och vad man går igenom. Det är viktigt att få lätta på hjärtat oavsett vad. Därför är det jättebra att du skriver till oss. Men jag hoppas att det även finns andra i ditt liv som kan stöda dig.

Det är jättefint att du upplever att du mår bra annars. Men det är oroväckande att du känner att hon drar ner dig. Du har också rätt att må bra och sätta dig själv först. Det är som sagt oundvikligt att anhöriga påverkas när en individ mår psykiskt dåligt och det betyder inte att man måste ta avstånd från den individen, men du har alltid rätt att göra det ifall du upplever att ditt mående påverkas negativt. Du har även rätt att göra slut bara av den orsaken att det är det som DU vill. Du har aldrig en skyldighet att stanna i ett förhållande oavsett hur din partner mår. Du måste ta det beslut som är rätt för dig.

När det kommer till sex och intimitet är det inte ovanligt att den biten påverkas när man mår psykiskt dåligt eftersom kroppen och hjärnan sitter ihop och påverkas av varandra. Lusten kan absolut minska när man är stressad och det är heller inte ovanligt att man kan få prestationsångest ifall man upplever att intimiteten inte fungerar som den ska. Men man kan skapa intimitet på många olika sätt och sex ska inte kännas som ett måste eller en prestation.

Det vore bra om ni kunde diskutera saken. Men även här är det viktigt att inte vara skuldbeläggande. Försök istället att vara nyfiken på vad din flickvän behöver för att känna sig bekväm i sig själv och sin egen kropp. Vad njuter hon av? Vad behöver hon för att slappna av? Ni får gärna pröva nya saker tillsammans. Ta längre tid på er och kommunicera. Kom ihåg att sex inte alltid behöver vara penetration. Det behöver heller inte vara det slutgiltiga målet. De flesta kvinnor/tjejer får inte orgasm av penetration och det är viktigt att din flickvän känner att hennes behov är lika viktiga som dina när ni har sex eller är intima med varandra. Det låter lite som att hennes fokus är på att vara perfekt för dig och som att hennes egen njutning kommer i andra hand. Det kan leda till stor prestationsångest som i sin tur leder till att hon undviker sex och intimitet.

Ni är även unga och det kan ta ett tag innan man är helt redo för sex. Det kan även ta tid innan man lär sig vad man själv njuter av och vad man behöver för att slappna av och känna sig upphetsad. Det är något som ni kan utforska tillsammans. Men uppmuntra även henne att på egen hand utforska vad hon gillar och går igång på så att hon sedan kan berätta det för dig. Det finns otroligt många olika sätt som man kan njuta och tillfredsställa varandra på.

Det är också viktigt att inte all beröring är sexuell. I en hälsosam relation är det minst lika viktigt att man kan mysa och kramas utan att det leder till något mer. Att dela en lång kram med sin partner där man försöker slappna av och börja andas i samma takt kan göra mycket för bådas mående. I ert fall kan det även hjälpa din flickvän att slappna av och känna sig trygg.

Det är viktigt att ni kan prata om de här sakerna och båda ska få känna sig hörda i den diskussionen. Kom ihåg att ingen är skyldig sin partner sex och ibland kommer det perioder när sexlivet helt enkelt inte fungerar som önskat. Det är helt normalt, speciellt under stressiga perioder. Men man måste kunna prata om det och hitta andra lösningar.

Försök att släppa fokusen på penetrativt sex i nuläget och fundera istället tillsammans med din flickvän vad ni kan göra tillsammans som får er båda att må bra. Kan ni planera in dejtkvällar när ni hittar på något speciellt? Eller mysstunder när ni bara håller om varandra? Hur kan ni utforska varandras behov på ett sätt som känns roligt och bekvämt? Samtycke och kommunikation är de viktigaste byggstenarna för ett hälsosamt, fungerande sexliv.

Om man förväntar sig att sex ska se ut och kännas på ett väldigt specifikt sätt är det lätt att man blir frustrerad och ångestfull när det inte fungerar så som man tänkt i huvudet. Då kan det gå just så att det helt enkelt inte blir till något. Då är det bättre om det inte finns några förväntningar alls utan att målet med intimiteten istället är att båda ska lära känna varandras kroppar bättre på ett tryggt och lekfullt sätt. När man inte har förväntningar blir man heller inte besviken eller frustrerad.

Om ni försökt ha penetrativt sex flera gånger och det gång på gång inte blir till något är det ett tecken på att ni måste pröva gå en annan väg. Det är inte din flickväns fel utan ni måste båda två jobba för att hitta en rutin och rytm som passar er båda. Det är mycket möjligt att ni helt enkelt hoppat över många steg som kan vara viktiga för din flickvän utan att varken du eller hon själv insett det. Alla blir upphetsade i olika takt, av olika saker och på olika sätt. Det behöver inte betyda att sex är mindre viktigt för din flickvän utan det betyder antagligen att ni inte ännu hittat en rutin som även passar hennes kropp och behov.

Ju tryggare miljö man skapar där öppen och ärlig kommunikation är i fokus och båda känner sig sedda, hörda och accepterade, desto större chans att intimiteten börjar fungera bättre med tiden. 

Och ingenstans i sex hör skam hemma. Varken i det sex man har med andra eller det sex man har med sig själv. Ingen ska heller behöva ha dåligt samvete över det man upphetsas av eller vad man fantiserar om eller tittar på när man har sex med sig själv. Vad du gör med din egen kropp är upp till dig och ingen har heller rätt att bestämma över varken dig eller dina tankar. 

Jag kan tyvärr inte säga om du ska göra slut eller inte. Det är enbart du själv som kan ta det här beslutet. Men oavsett vad du väljer att göra är det okej. Du förtjänar att må bra och du förtjänar en relation som känns trygg och hälsosam. Du är trots allt den viktigaste personen i ditt liv och den viktigaste relationen du någonsin kommer ha är den du har till dig själv. Jag hoppas ändå att du kan ta med dig något från mitt svar och att du känner att du fick tips på hur du kan gå vidare ifall du väljer att ge ditt förhållande en till chans. Jag hoppas att du pratar med någon trygg person i ditt liv och att du inte stänger in dina känslor. Vi på Decibel finns i alla fall alltid här för dig ifall du behöver mer tips, råd eller om du bara behöver lätta på ditt hjärta.

Ta hand om dig <3

/Rosanna