Han eller han?

Hej,

Jag förstår att det är en stressande situation du befinner dig i. Den typen av insikter som du nyligen har fått ställer lätt hela världen upp och ner. Man går kanske omkring och tycker att livet är helt okej som det är, och så träffar man någon som får en att ifrågasätta allting. Det kan vara tungt och skrämmande - men kom ihåg att du inte har bråttom att fatta ett beslut. Du får ta den tid du behöver att fundera på allting. Jag kan inte berätta för dig hur du skall göra, men jag kan ställa några frågor som eventuellt kan hjälpa dig att fundera igenom saken.

Du skriver att du och din pojkvän har varit tillsammans i två år, så med andra ord var du/ni unga då ni träffades (det är ni ju fortfarande). Men mycket hinner hända under två år i den åldern, och man utvecklas mycket vilket gör att du eventuellt söker helt andra saker idag än du gjorde för två år sedan.

Du skriver att du inte har haft sex med din pojkvän på ett halvår. Och sex är verkligen inte allt i ett förhållande, men du behöver fundera över varför du inte känner att du vill ha sex med din pojkvän? Speciellt om det var så att du kände att du gärna hade haft sex med killen du träffade på evenemanget. Om du tänker på dig och din pojkvän - är sexlivet någonting som du tror att kommer att vakna till liv igen då han kommer hem? Är du intresserad av att få den delen av förhållandet att fungera igen? Man måste inte ha sex i ett förhållande och det är helt okej att intresset kan variera från en period till en annan, men om ditt intresse för sex finns kvar och det bara inte är riktat till din pojkvän så kanske det är någonting du behöver fundera över.

I vårt samhälle är vi väldigt inriktade på tvåsamhet och att man skall "hitta den rätta" som man kan leva "happily ever after" med. Och för vissa fungerar det bra, medan det för de flesta skulle vara otänkbart att man skulle leva tillsammans livet ut med någon man träffat då man ännu var ett barn. Det att man väljer att bryta upp och gå vidare är inte någonting man behöver se som ett misslyckande, det betyder inte att förhållandet var misslyckat eller att man "gav upp", utan helt enkelt att man utvecklas som person och inser att man söker någonting annat. På det sättet är inte ett avslutat förhållande det värsta som kan hända, utan det värsta som kan hända är att man fortsätter leva i ett förhållande där man inte är intresserad av den andra personen och man inte gör varandra lyckliga.

Attraktionen du känner till den nya personen du träffade är inte någonting övernaturligt. Om du bestämmer dig för att leva kvar i det förhållande du är i nu så kommer tankarna på den andra att blekna och försvinna. Och det är inte ett svaghetstecken att man träffar någon annan eller blir attraherad av människor man möter - det är någonting helt naturligt eftersom du är en levande människa. Men fråga dig själv om du är villig att just nu fatta ett beslut om att du aldrig mer skall få följa "ditt hjärta"? Om du skulle välja att avsluta ditt nuvarande förhållande och satsa på att lära känna den andra personen bättre så kan det hända att det med tiden skulle visa sig att han inte alls är så intressant som du hade trott. Det jag menar är att jag inte tycker att du skall byta ut ett förhållande mot ett annat - utan att i första hand fråga dig själv om du är lycklig i ditt nuvarande förhållande. Du är ung och förtjänar att uppleva lycka och kärlek och attraktion - om du själv vill. Om svaret på frågan är att du inte är lycklig som det är nu, och du inte tror att det kommer att förändras även om din pojkvän kommer hem så kanske det är bättre om ni gör slut? Och sedan är det en helt annan del av historien om du försöker inleda en relation med den nya killen. Men gör i så fall slut på din nuvarande relation för din egen skull, och inte för att du träffat en ny person, eftersom det aldrig finns några garantier för att han är "rätt". Förstår du hur jag menar?

Långt svar, och jag förstår att det inte gav dig några svar utan snarare mer frågor. Men mitt råd är att ta det lugnt och fundera i lugn och ro. Känn efter och tillåt dig själv att känna alla känslor. Även om man är den som "lämnar" och inte den som "blir lämnad" så innebär det inte att det är lätt.

Skriv in på nytt om det är någonting du funderar över.

Kram,

Tessi