Han tycker om min kompis

Hej!

Voi vännen, jag beklagar att du har det så här. Inte kul att dina känslor inte är besvarade och att du måste vara olyckligt kär. Jag ska försöka nu att inte rabbla upp en massa visdomsord som en gammal tant, som typ att ja alla måste vi vara olyckligt kära ibland för att sedan kunna bli lyckligt kära eller att det ju finns en massa andra killar som du kunde bli kär i och de i dig. För det vet du nog redan, och du vet att de är alldeles sanna, men vad tröstar det dig just nu? Men jag ska inte heller linda in dig i bomull och säga att det blir nog bra, han upptäcker nog snart vilken ljuvlig tjej du är och blir kär i dig. För det är inte sant. Jag är ledsen för det och hoppas att du inte blir arg på mig eller Decibel för att jag säger som JAG tror att det är. Obs, det här är bara mina egna råd och tankar, men jag vill ändå berätta dem för dig.

Ja, det låter som att han är kär i din kompis. Och ja, det låter som att han inte är kär i dig - han till och med undviker dig, vilket är ett tydligt tecken. Folk brukar bete sig så när de tror eller har fått veta att en viss person är intresserade av dem, men inte är intresserad tillbaka. De tror att om de försöker "tiga ihjäl" den som gillar dem, så ger hon upp. Frågan är om han ens tänker så medvetet på vad han gör mot dig eller hur du reagerar på det. Kanske tänker han mest på henne - och många tonårskillar är inte så medvetna om vad som händer runtikring dem, de tänker mest på sig själva, tyvärr. Skulle han inte vara så omogen så skulle han kanske inse att det inte är så snällt att flirta med din kompis när du är i närheten, ifall du fortfarande hade känslor för honom. Men kanske han faktiskt tror att du glömt honom och om han är kär i henne så vill han ju satsa på att försöka få henne att bli kär i honom. Du kanske skulle göra samma sak i hans ställe.

Nå, nu verkar inte din kompis besvara hans känslor och tur är det, det skulle bli tufft för dig ett tag om de blev ihop. Det är schysst av henne att inte ens tänka på honom eftersom du "gillade honom först”" Men livet är inte så enkelt alla gånger, tänk om hon faktiskt blev kär i honom. Skulle hon då vara tvungen att ge upp sin lycka för din skull? För det blir knappast någonsin något mellan dig och den här killen. Förlåt, jag vet att det här sårar dig. Jadå, en liten chans finns, eftersom tiden går, folk förändras och utvecklas. Kanske ser han dig plötsligt med nya ögon om ett år. Men just nu: nej. Jag vill som sagt inte ge dig falska förhoppningar. Man kan helt enkelt inte bestämma över någon annans känslor. Lika lite som att du bestämde dig för att bli kär i honom, eller hur?

Du har det tufft nu och det enda råd jag kan ge dig är att försöka lära dig leva med det. Du kan inte hindra honom från att gilla henne - du kan inte ens hindra henne från att prata med honom och du ska inte försöka heller. Så du måste anpassa dig själv. Det är extra tufft när de går i samma klass som du, men du har inget val. Du kan inte helt undvika dem - men lite kan du försöka. Sätt dig inte så att du ser dem. Tala med andra i klassen, så att du inte måste stå bredvid och se på när han talar med henne. Sysselsätt dig med något så du slipper höra dem, tex lyssna på musik från telefonen via hands-free, spal spel på telefonen eller läs en bok. Jag vet att det kan kännas som om du skulle vilja vara i närheten av dem, liksom bevaka att det inte blir något mellan dem och dessutom få vara nära honom, hur obesvarade dina känslor än är. Men du bara pinar dig själv genom att göra det, du utsätter dig själv för lidande. Försök att åtminstone inte gräva ner dig själv i sorgen över att han inte gillar dig tillbaka. Du måste inte alls gå ut i världen och försöka hitta någon annan att bli kär i, men kan du åtminstone försöka leva ditt liv för din egen skull. Gör saker DU tycker om att göra, ha roligt, upplev! Varje gång tankarna på honom försöker dra ner ditt humör så försök att stoppa dem, säg åt tankarna att de får vänta till senare, för nu ska du njuta av zumba-passet, den skämtsamma stämningen med kompisarna, TV-serien du älskar eller vad det än är du gör. Om inte annat så den friska luften och de gula löven. Men åtminstone inse fakta: Din lycka beror inte på honom. Det är inte han som kunde göra dig lycklig, det kan bara du själv göra.

Till slut ett litet men ack så sant tant-visdomsord: det går nog över, vännen! Tro mig!
Hälsar ungdomsinformatören Liselott