Hej

Hej!

Ursäkta att du fått vänta så länge på ditt svar. Hoppas du orkar läsa allt. 

Det du upplever är inte alls löjligt. Även om det är jobbiga känslor/rädslor att ha är du långt ifrån ensam med att ha dem. Jag kan inte lova att mitt svar blir så som du hade önskat men jag hoppas att du kan ha ett öppet sinne och i alla fall försöker ta emot det jag säger.

Det är fint att du vet vad du vill och att du har koll på vilka känslor du vill känna i en relation. Då är det också lite lättare för dig att navigera när du hittat rätt och när du behöver söka vidare. 

Som du helt tydligt redan vet är det helt normalt att du inte haft någon relation eller något på g med en kille i det här skedet av ditt liv. Men jag förstår att de orden betyder lite när man jämför sig med sina vänner och själv känner sig redo för ett förhållande. Ibland kan det variera från kommun till kommun eller skola till skola hur många som inleder romantiska förhållanden. Skulle du t.ex. bo på en annan ort kan det hända att majoriteten av dina vänner aldrig skulle ha haft någon relation. Ofta när man bor på en så pass liten ort som du gör kan det vara svårt att hitta någon man fattar tycke för. Det är inte alls ovanligt. Många människor, speciellt de från mindre städer och byar har inte sitt första seriösa förhållande förens senare i livet när man eventuellt flyttar till en ny ort för att studera eller om man hamnar i ett nytt sammanhang där man får träffa många nya personer. 

Kom även ihåg att bara för att man haft romantiska förhållanden som ung gör det en inte mer benägen att ha förhållanden i vuxen ålder. Många har som sagt sina första förhållanden som vuxen och många som haft förhållanden i tonåren har sina absolut bästa förhållanden först sen när de är vuxna och hjärnan har fått mogna lite. Många brukar dessutom i vuxen ålder se tillbaka på sina tidigare förhållanden och konstatera att det nog sist och slutligen inte var så värst seriöst eller hälsosamt. Brist på romantiska/sexuella erfarenheter som tonåring spelar absolut ingen roll när du dejtar som vuxen. Det är alltså inte mindre chans att du kommer gifta dig som vuxen bara för att du inte haft något förhållande som tonåring.

Jag vill även påminna dig om att alla människor ser olika ut och attraheras av olika saker. Man kan lätt bli lurad att tro att killar bara gillar tjejer som ser ut som dagens skönhetsideal. Men skönhetsideal ändrar precis hela tiden. Men personlig smak har alltid funnits och kommer alltid finnas oberoende av dagens standard.

I verkligheten finns det inget som säger "ju smalare desto snyggare". Människor har genom alla tider haft sina egna preferenser. Vissa gillar långa personer, andra korta. Vissa attraheras av smala kroppar medan andra går igång på kurviga och mjuka kroppar. Många attraheras även av sådant som man kanske har fått höra att är oattraktivt eller brister. T.ex. fräknar, rufsigt hår, sneda tänder, utstickande öron, rynkor, ärr, glasögon osv. Jag är säker på att även du och dina vänner till viss del har olika smak. Det finns säkert killar som du inte alls attraheras av som någon av dina vänner tycker att är störtsnygg. Inte är han äcklig för det, han är bara inte just din typ. Det samma gäller killars attraktion till tjejer. Även killar gillar olika saker. Även sådana saker som du tycker att är brister med dig själv.

Du kan bara tänka på alla gifta par som du ser runt omkring dig. Ser de alla likadana ut? Följer de alla skönhetidealen? Eller har de vuxna, lyckligt gifta paren också "brister" så som kroppsfett, glasögon, osymmetriska ansikten, sneda tänder osv? När du ser en gift kvinna med sitt unika utseende tror du då att hennes man blir äcklad av att titta på henne? 

Jag tror att det sista som du skriver i din fråga är det största hindret i ditt liv. "hur man får en kille att titta på en utan att han känner sig äcklad av mig... ". Det här säger mer om vad du känner för dig själv snarare än vad någon kille känner för dig. Det är ingen kille som blir äcklad av att titta på dig, det är du själv. Dessutom har du lurat din hjärna att tro att de här tankarna stämmer överens med verkligheten, trots att det enbart handlar om en bristande självkänsla. Och här uppstår det första och främsta problemet. Som tur är det här ett problem som du kan lösa eftersom det är dina känslor. Man kan sällan kontrollera andra människors tankar och känslor men man kan lära sig att hantera sina egna. Det är jättebra att du är medveten om det här eftersom du skriver i din fråga att du är väldigt osäker i dig själv. Då är du också förhoppningsvis medveten om att osäkerheter inte speglar verkligheten utan det är den egna hjärnans påhitt. 

Ifall man ser sig själv som äcklig, oattraktiv och ovärdig av kärlek blir man ofta blind för alla möjligheter som finns runt omkring en. Man rullar ihop sig som en igelkott, taggarna är utåt och man visar tydligt med sitt kroppsspråk att man inte vill att någon ser en eller kommer en nära. Då är det inte så konstigt att ingen gör det heller. Det gör också att man inte lägger märke till ifall någon faktiskt tittar på en eller försöker ta kontakt. Om fokusen enbart är på hur alla vänner ser ut, hur många pojkvänner de haft och allt som är bra i deras liv, så missar man helt att leva sitt eget. 

Jag kan dessutom garantera att dina vänner inte ser sina egna liv, utseenden eller relationer som perfekta. Det är mycket möjligt att de har lika många osäkerheter som du har. Det kan hända att det finns saker med dig som dina vänner önskar att de hade. Ofta när man säger så brukar en person med dålig självkänsla himla med ögonen eftersom det i deras värld känns helt otänkbart att någon skulle avundas dem. Man tänker kanske att det här är något som vuxna bara säger för att få en att må bättre. Men orsaken till att vuxna säger det här är för att det i de allra flesta fall stämmer. Alla människor har osäkerheter, även de människor som man kan tycka att verkar perfekta. Varför skulle det då vara annorlunda för dig? Det kan hända att någon ser på dig med samma beundran som du ser på dina vänner.

Därför är det viktigt att du tar itu med att jobba på din självkänsla och ditt självförtroende. Det är där som utvecklingen behöver ske. Jag kan inte säga hur du ska få en kille att titta på dig men jag kan ge dig tips på hur du kan få dig själv att skina inifrån och ut. Och jag kan men säkerhet säga att det skenet förr eller senare kommer att fånga någons uppmärksamhet. Men du måste vara villig att göra jobbet som krävs och inte bara stoppa huvudet i sanden och intala dig själv att du är oattraktiv och inte lika bra, fantastisk eller rolig som dina vänner. Den typen av tankesätt kommer inte att ta dig någonstans.

Börja med att behandla dig själv som ditt livs största kärlek. Fundera för dig själv hur du skulle vilja bli behandlad av en partner? Hur du skulle vilja att han talar till dig? Vad vill du höra för komplimanger? På vilket sätt vill du att han bekräftar dig? När du har en uppfattning om vad du själv önskar dig från en partner får du börja behandla dig själv på samma sätt. Ge dig själv den typen av komplimanger som du vill höra. Bekräfta dina egna känslor, lyssna till dig själv, omfamna dig själv och trösta dig själv. Säg att du älskar dig själv, att du duger som du är, att du är stolt över dig själv och att du är vacker. Du kan börja med att tänka det här i ditt huvud. Men sedan får du gärna också börja säga det högt och efter ett tag vill jag att du även säger det till din egen spegelbild. Jag vet att det här kan kännas jättedumt, cringe och kanske även triggande till en början. Men ju mer du övar desto lättare blir det och du kommer börja forma om tankegångarna i din hjärna. Nu har du under en så lång tid tänkt i samma negativa tankebanor och det har skapat djupa spår i din hjärna som är svåra att ta sig ur. Men ju mer du övar och kämpar för att bryta dina gamla tankevanor och forma nya positiva spår ju lättare kommer det bli och efter ett tag kommer du märka att du inte är lika självkritisk mera.

Varje gång du tänker något negativt om dig själv ska du säga åt den rösten att vara tyst. Du kan även döpa den negativa rösten till något så att tankarna blir mer konkreta. Så varje gång du ifrågasätter dig själv eller tänker något negativt om dig själv kan du säga "Var tyst namn!". 

Försök att från och med nu flytta fokusen från dina vänner och deras förhållanden till dig själv istället. Fokusera på sånt som ger dig kraft, glädje, lugn och ro. Gör gärna upp ett schema och försök att varje dag få in något som gör dig på bra humör. Något som du gör bara för att DU vill det. Gör också tid i ditt schema för kärlek till dig själv. En tid på morgonen, eftermiddagen eller kvällen när du talar snällt till dig själv. Du får även gärna göra det till en rutin att skriva tacksamhetsdagbok där får du varje dag skriva ner 3 saker som du är tacksam för, det kan vara så simpelt och litet som att: "Jag fick ett tuggummi av min vän". Sedan ska du även skriva ner 3 saker som du gjort bra, även det kan vara något så litet som: "jag steg upp ur sängen". Även sådana dagar när allt känns nattsvart är det viktigt att du skriver, på så vis lär du din hjärna att med tiden hitta små ljusglimtar i allt oavsett hur dystert allting verkar vara.

Pröva gärna något nytt. Eftersom du fastnat i ett negativt tankemönster kan det också vara bra om du får nya erfarenheter och upplevelser. Eller något att ta dig an och fokusera på. Du kan t.ex. pröva en ny hobby eller hitta på något kreativt att göra där hemma. Gör gärna upp mål för dig själv. Mål för ditt mående och mål för ditt liv, eller bara det kommande året. Vilka steg kan du ta för att uppnå dina mål? Främjar dina mål din självkänsla och din psykiska hälsa? Behöver du be någon om hjälp för att uppnå dina mål? Vem vänder du dig till när du behöver hjälp eller stöd? Det är alltid bra att ha någon trygg person att prata med, någon som kan lyssna, stöda och peppa när man behöver det. Eller någon som hjälper en upp när man faller. Har du någon trygg person, vän eller vuxen som du kan vända dig till?

Jag förstår att allt det här kan verka tungt, löjligt och hopplöst. Men om du verkligen tar det på allvar och håller dig till dina nya rutiner, metoder och tankesätt så kommer du med tiden att märka skillnad. Men det är ingen quick-fix, något sådant finns inte. Utan det kräver tålamod, jobb och eget ansvar. Men jag kan lova att det är värt ett försök. Du kan i alla fall inte förlora något på det. Det kan inte bli värre men det kan bli bättre. En god självkänsla är det bästa redskapet du kan ha när du söker efter kärleken. Men den kommer inte av sig själv och ingen annan kan ge den till dig, inte ens en kille.

Din självkänsla kommer inte magiskt att bli bättre den dagen du får en pojkvän. Självkänsla kommer inte av yttre faktorer, bekräftelse eller komplimanger av en kille utan du måste lära dig att älska dig själv i första hand även om det kan vara en lång process. Chanserna att hitta en partner samt att ha ett hälsosamt och lyckligt förhållande ökar avsevärt om man har ett gott självförtroende, en god självkänsla, känner kärlek för dig själv och vet vad man vill ha och förtjänar i en relation. Det minskar också risken för att man hamnar i ohälsosamma, toxiska relationer. En person som inte har så värst bra självkänsla riskerar tyvärr ofta att bara ta emot den kärlek hen får, inte den kärlek hen förtjänar. Man nöjer sig kanske med första bästa person som ger en bekräftelse. Det är ingen god idé att fästa sitt värde och sin självkänsla vid en annan människa. Då gör det ofta mycket mer ont om den personen plötsligt försvinner.

Jag vill att den dagen du inleder ett förhållande ska du göra det av rätt orsaker. Att du gör det för att du genuint gillar honom för den han är och att du känner att han verkligen gillar dig för den du är. Att ni har valt varandra för att ni får varandra att må bra, känna er trygga, sedda, hörda, bekväma och lyckliga. Om orsaken är rädsla och osäkerhet för framtiden är det inget gott tecken. Ifall det främst handlar om att han är den första som sett dig eller för att du tror att det är din enda chans till kärlek, äktenskap och barn är det osannolikt att förhållandet kommer hålla särskilt länge eller vara särskilt lyckligt. Då är det bättre att vänta på att rätt person dyker upp. Jag vet att det här kanske låter lite väl hårt men jag vill att du ska veta vad du är värd så att du har en chans till ett lyckligt och tryggt förhållande baserat på ömsesidig kärlek och respekt. Jag vill också att du ska vara så pass säker i dig själv att du vet vad som är rätt för dig, vad du behöver i en relation, vad du vill ha, hur du vill känna dig, var dina gränser går osv. 

Jag beklagar om jag låter sträng i mitt svar. Men jag vill verkligen ditt bästa och jag vill att du tar din psykiska hälsa på allvar och aktivt börjar jobba på din självkänsla för att ge dig själv en chans. Du förtjänar att må bra och känna dig vacker. Jag vill att du slutar tala fult om dig själv för du förtjänar bättre än så. Din kropp förtjänar bättre än så. Det är helt tydligt att du är en analyserande, intelligent ung person som jag är säker på att har mycket mer att erbjuda än hon själv ser eller vågar tro. Jag vill verkligen att du ska hitta din inre kraft och ditt inre ljus och låta det stråla utåt. Ge dig själv chansen att skina, tycka om dig själv och vara lycklig.

Det är vägen av självkärlek och självacceptans som du behöver gå just nu och jag är säker på att du förr eller senare kommer hitta en pojkvän längs den vägen. En kille som kommer se ditt ljus och tycka att det är helt perfekt. Han är värd att vänta på. 

Varma kramar <3

Rosanna