HJÄLP MIG SÅ KÄR

Hej kärsomfan!

Ursäkta så mycket att du fått vänta, men det är stora saker på gång på Decibel som vi jobbar mycket på. Så håll utkik, snart blir Decibel miljoner gånger bättre :D

Kanske det du skrev om i hemliga rutan - som tyvärr är jättesvårt att svara något här på utan att avslöja för mycket - inte längre är ett problem? Vi håller tummarna att det gick om helt av sig själv! Det brukar lite vara så här i något skede av "början" på en relation: först går det jättebra och bara går av farten, men sedan börjar det liksom stampa på stället eller man blir osäker. "Vad är vi nu?", vartåt är förhållandet på väg, vad känner han för mig, ska vi bli ett par eller inte. Det här skedet är lite farligt, för låter man tystnaden och osäkerheten och pinsamheten börja dominera här, så blir det svårare och svårare att komma till nästa skede, alltså ungefär att bli ihop. Risken är att alltihopa rinner ut i sanden av den enkla anledningen att båda liksom går och väntar på att den andra ska ge något tecken på varåt man är på väg, för själv vågar man inte. Båda skulle vilja att den andra först skulle visa/säga att hen vill bli ett par innan man själv vågar erkänna vad man känner - och eftersom ingen av dem gör något så händer inget. Risken då igen är att man ger upp, tänker att eftersom han inte gav något tecken ifrån sig att han är kär, så är han säkert inte det.

Så OM ni fortfarande går som katten kring het gröt, så är det dags att du gör något. Du kan inte förvänta dig att han ska göra något avgörande först - ifall situationen ännu är som du beskrev - för i så fall skulle han väl ha gjort det redan? Så du måste våga först. Försök därför att sätta dig över din egen osäkerhet, försök att skita i huruvida du är värd honom eller inte och andra nedvärderande tankar om dig själv. Peppa istället dig själv så som du skulle peppa en kompis, tänk allt det där av typen "Friskt vågat är hälften vunnet" och liknande. Även om er relation skulle ha svalnat av nu, så går det nog oftast att väldigt lätt väcka liv i det igen. Har man en gång varit förtjust i någon, så blir man det superlätt igen, ofta till och med av en liten uppmuntrande och bekräftande gest. Dessutom kan det ju hända att det lönar sig att skynda med det, ifall du har konkurrens av någon annan som skulle vara sugen på honom, vackert uttryckt.

Vi håller tummarna!

Kram, Liselott