Hur?

Hej!

Förlåt att du fått vänta på svar lite, rusning här. Men inget är ju för sent, det är ju flera veckor av terminen kvar. Eller så har du kanske plötsligt hittat en "öppning" att börja tala med honom eller samlat mod och inte längre behöver det här svaret ;) Vi håller tummarna att det är så.

För egentligen så är det otroligt lätt att ta kontakt med den man gillar, det finns tusen små chanser och sätt under en helt vanlig skolvecka. Men det är oftast så att det är vi själva som gör det här kontakttagandet till en så gigantisk och oövervinnerlig sak att vi helt enkelt inte vågar göra något alls. Det är så när man är förtjust i någon, att man blir så livrädd för att göra bort sig, bli dissad eller att folk ska få reda på det, att man ofta fegar ur innan man gjort ett endaste ärligt försök. Vi skulle alla vilja få tips före på något bombsäkert knep som inte kan misslyckas, vi skulle alla vilja få en garanti först på att känslorna är besvarade och att just det inte är en risk vi tar när vi tar det där steget mot kontakt. Vi skulle alla vilja veta på förhand hur det kommer att gå, så att vi inte skulle vara tvungna att kasta oss huvudstupa in i det okända med förbundna ögon.

Men det finns inga genvägar till kärlek, det finns inga försäkringar om att man inte kommer att bli nobbad eller sårad. Det finns inget "gör så här så kommer han att bli kär i dig". Det enda sättet är att samla mod, bestämma sig och bara GÖRA DET! Det är som i simskolan. Om man ska hoppa från högsta nivån och står där uppe och fegar och sedan klättrar ner tillbaka, så får man inget primus magister-märke. Det blir inte heller bättre av att stå där uppe och önska att någon annan skulle hoppa istället för en eller försöka övertala simläraren om att hoppet inte behövs för märket eller något, det enda som hjälper är att hoppa. Innan man hunnit tänka så mycket att rädslan hinner paralysera en. Det är bara att våga öppna munnen och prata med honom.

Jo, det ÄR så enkelt. Det kommer du att inse sedan när du väl gjort det. Hur det än gick sedan, om han tog emot ditt kontaktförsök väl eller om han knappt vet vad du heter, så kommer du att inse att det inte var så svårt som det känns i ditt huvud just nu. Gör det inte heller för svårt för dig genom att ställa höga krav på dig själv om vad exakt du ska säga, vilken min du ska klistra på ditt ansikte just då osv, utan här gäller nog att fånga tillfället i flykten. Som sagt så är en skolvecka full av chanser, bara man ser dem och tar dem. Poängen ska nu bara vara att han får upp ögonen för att du existerar. Säg att han råkar stå i matkön i närheten: möt hans blick, le och gör en blä-min medan du visar på såsen på din tallrik. Säg att det kommer en vindpust precis som du går förbi honom: möt hans blick, le och fäll en alldaglig kommentar om att du håller på att blåsa bort.

Få honom att le i samförstånd med dig, dela något småskojigt - eller jobbigt/tråkigt men med en skämtsam min - och gör det som om det skulle vara den mest naturliga sak i världen att du slänger ur dig en kommentar åt honom. Som att ni ju känner varandra, så då är det väl inget märkvärdigt att du talar något ord med honom. Om du inte tycker att det är något speciellt med det alls, så kommer hann också att tycka att det är naturligt, att ni känner varandra. Sedan när du pratat något ord med honom ett par tre gånger, så kan du prata lite mer, börja säga hej i korridoren, kommentera någon status eller bild på Facebook osv.

Friskt vågat nu bara! Han bits inte och han kan inte krossa ditt hjärta - för du bestämmer hur du ska reagera på allt. Ta tyglarna och VÅGA!!!

Stooor kraaaam, hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna