Hur skall jag få honom att förstå 2

Hej, hoppas du hittar det här svaret nu då jag flyttade på det till en ny fråga.

Bra gjort att du sa till genast angående hur ni ska göra med ert barn på bröllopet. Han betedde sig verkligt illa då senast ni var på bröllop :( Nu har du ju inte skrivit något desto mera om hans drickande men det börjar ju nog låta lite som att han kan ha en del problem där... Såklart kan det ha lite med åldern också att göra, men han borde kanske få hjälp att ta kontrollen över sitt drickande. Men för att det ska funka så måste han ju själv se att han har problem och dessutom vilja ha hjälp med att sluta/minska på sitt drickande, och DET kan jag tänka mig kan vara ganska så svårt.

Igen en gång så kommer det fram att han nog tyvärr inte verkar vara mogen att vara pappa :( det är ledsamt och jätte tråkigt. Att han säger att han kommer att dricka iaf fast han ska ta hand om barnet, låter ju som att han var 15!!!! Vad är det för trots egentligen? Jag lyfter på hatten för dig att du fick sagt att du inte tycker att han lever upp till dina förväntningar på en man, det var mycket bra gjort!!! Hoppas han fick sig en liten tankeställare. Du ska inte tänka att du är nojig, du reagerar och känner helt som man ska. Du har din fulla rättighet att känna så som du gör. Det är nog han som inte förstår att uppskatta det han har, (ännu så länge). Dina krav på pappan till ditt barn är ju egentligen helt självklara, och absolut inte omöjliga eller för höga.

För att återgå till bröllopet. Om saker och ting skulle varit på ett annat sätt, om ni i vardagen delat på ansvaret för ert barn skulle jag gett som förslag att ni kanske kunde fråga om farmor eller mormor skulle kunna sköta ert barn den kvällen och kanske över natten. Det är bra och viktigt för förhållandet att man får vara på tumis någon gång utan sitt barn. Ett bröllop skulle ju vara helt ypperligt. Men som det är nu tycker jag att han borde lära sig att ta sitt ansvar. Men det kan nog vara svårt att få honom att förstå det om du inte visar att du menar allvar och flyttar ut ett tag. Jag ser tyvärr ingen annan utväg, för han verkar ju inte höra på vad du säger, eller åtm så händer det ju inget. Vad han behöver är en ordentlig spark i baken så att han vaknar upp ur sitt ”förväxta tonårsstadie” och inser vad det är han kan komma att förlora om han fortsätter på samma sätt som tidigare. Jag lider med dig och hoppas av hela mitt hjärta att ni ska komma fram till en lösning som passar för er alla tre. Familjeterapi skulle kunna vara sista halmstrået.

Många kramar från ungdomsinformatören Sanna