Ingen förstår mej någonsin

Hej vännen!

Nu ska vi slå våra kloka huvuden ihop och fundera över din fråga. Som vanligt så är det inte sagt att vi har några Stora Sanningar att komma med, bara liv fulla av erfarenheter och uppsnappade kunskaper att dela med oss. Vi kan bara ge våra egna åsikter om vad du borde göra och hur du kunde tänka för att må bättre och hoppas att de hjälper dig. För det finns ju inte riktigt några experter på Kärlek..

Vi börjar från början av din fråga. Det är såklart jättebra att du skrev till oss. Precis som du säger så är vi levande människor och kan förhoppningsvis både förstå dig, känna med dig och till och med svara - till skillnad från en dagbok. Nackdelen är kanske just att vi svarar med att säga något som du egentligen inte gärna vill höra. Så dagböcker har sina klara fördelar: du får skriva av dig, formulera dina tankar, sätta ord på dina känslor, analysera situationen och kanske förstå dig själv bättre genom den processen. Men som sagt, människor svarar och människor kanske har en annan synvinkel på ditt liv än vad du själv har.

På sätt och vis blir vi ledsna av att läsa din fråga. Av den enkla anledningen att du själv nu är väldigt ledsen på grund av avsaknaden av en annan människa - och i det här fallet då en viss kille. Okej, vi förstår - och minns - precis på pricken hur det var att vara olyckligt kär. Och det är ett helvete som vi inte ens skulle önska våra värsta fiender. Men visst, här kommer ett dumt visdomsord: det hör till livet att någon gång vara olyckligt kär. För tyvärr, man kan inte förstå hur lyckligt kär man sedan en dag kommer att bli om man aldrig varit riktigt olyckligt kär. Man kommer att uppskatta lyckan och kärleken på ett djupare sätt än säkert många av dina kompisar kommer att göra, de som verkar gå vidare till nästa kille som en fjäril från blomma till blomma. Men det vi blir så ledsna av att höra är hur du binder upp hela ditt liv och din lycka på någon annan just nu. Hela ditt välmående verkar vara beroende av hans vara eller icke vara i ditt liv. Och det är så tokigt, eftersom vi alla ska vara herre över våra egna liv. Vi bestämmer själva om vi mår bra eller dåligt. Det är en grundsanning i livet. Okej att killen du gillar verkar nonchalera dig just nu. Nå, vem är det som har bestämt att du ska må dåligt för det? Vem är det som bestämmer att du då ska känna det som att allt annat i livet är värdelös skit? Varför ska du vara tvungen att må dåligt för det? Varför skulle du vara så lite värt att du inte har rätt att må bra? Och varför är det upp till just honom att få dig att må bra?

Din story påminner om Bellas i Twilight-böckerna och filmerna. Har du läst dem eller sett filmerna? Om inte, så har du tre underbara filmer att se (den fjärde på kommande i november) och fem ännu mer fantastiska böcker att läsa. Men det är en sak i hela storyn om Bella och Edward som vi INTE GILLAR! Utan att avslöja för mycket, så dumpar Edward Bella i den andra boken. Och hon bryter fullkomligt ihop. Hon sitter bara och stirrar ut i luften och är som en blöt fläck på golvet. Visst, det kanske är romantiskt i filmen, men i verkliga livet visar det att Bella är en vek, beroende, osäker tjej med dåligt självförtroende. Hennes värld är inget värt utan Honom. Och det är inte kul att se att en kvinna värderar sig själv bara utgående från en man, att hon låter hela sitt liv förfalla när han inte längre vill ha henne – och att hon sedan tar sig upp till ytan igen tack vare en annan man, Jacob. Var är den tjejens självkänsla, var är "Kvinnor KAN själv", var är hennes styrka och självbevarelsedrift? Egentligen är det skitdåligt att miljontals tonårstjejer ser på Bella och tror att det är så man ska bete sig för att kunna kalla sin förälskelse riktig kärlek. För i riktiga livet är Kärlek något helt annat - och ja, Edward är en vampyr och alla andra killar på jorden är bara vanliga killar. Och de kommer med alla de fel och brister och det är först när man lär sig leva med dem som man kan bli lycklig på riktigt, eftersom man jobbat för det. Och det riktiga jobbet börjar först efter att den rosaskimrande nyförälskelsen avtagit.

Okej, vi fattar och vi minns att det inte är så himla lätt när man är olyckligt kär. Det är som att genomgå ett sorgearbete, man sörjer och saknar det man hade och det som inte blev. Och man ska ha rätt att vara ledsen och sörja. En tid. Sedan borde ens egen självbevarelsedrift kicka i och man borde börja VILJA må bra! Så igen: det är bara man själv som kan klättra upp ur gropen av bedrövelse och besvikelse. Det är bara man själv som kan samla sin styrka, dra ett djupt andetag och inse att ens lycka inte ska vara beroende av någon annan. Okej, när man är ung så är man till en del fortfarande beroende av morsan och farsan. Men annars: man bestämmer själv över huruvida man tänker lämna och ligga på botten av gropen eller börja kravla sig upp ur den. Man kan behöva en hjälpande hand medan man kravlar, av goda vänner eller föräldrar eller skolkuratorn, ja till och med av oss på Decibel. Men man måste kravla sig upp själv. Så nu buffar vi på under dina fötter och bak, men vi kan inte dra upp dig. Bestämmer du dig nu för att du vill ligga kvar i gropen och fortsätta vara så där fruktansvärt olycklig bara för att han inte verkar vilja ha dig, så hjälper det inte vad vi än skulle säga. Vi kunde stå på huvudet här på Decibel och du skulle ändå inte lyssna på oss.

Förhoppningsvis är du nu klar att komma upp ur gropen och när du väl är uppe hoppas vi att du tar kontroll över ditt liv. Och antingen glömmer du den här killen eller så tar du kontakt med honom igen. Du skriver att ni var för blyga för att ta kontakt när skolan började igen. Okej, alla är blyga – speciellt när det kommer till Kärleken. Men styrka och mod är att i alla fall göra det man är rädd för. Som vårt älsklings-dumma-visdomsord här på Decibel lyder: för att vinna något måste man i alla fall våga spela. Och det är vad du ska göra nu. Du måste VÅGA ta kontakt med honom igen. Kanske är det inte svårare än att du säger Hej nästa gång du ser honom i skolan. Eller säger Hej på fb eller msn. Kanske blir han då glad att höra din röst och börjar babbla med dig på samma sätt som förr. För kanske hade han en ny, kanske hade han "glömt" dig, men chansen är också stor att han kan upptäcka dig igen. Att han kan komma ihåg hur kul du var att chatta med, hur trevlig och söt du är till personligheten, hur han trivdes att snacka med dig i timtal. Och då kanske han gärna vill hänga med dig igen och är glad att du vågade ta kontakt igen! Kanske han till och med överger tankarna på andra tjejer då och börjar tänka mer på dig :D

Så vårt råd är att du ska klättra upp ur gropen och ta kontroll över ditt eget liv. Du bestämmer om du kan vara lycklig och glad och må bra – inte någon annan. Du måste inte "få" någon annan för att bli hel själv, du måste inte ses av någon annan för att finnas till. Du är väldigt värdefull, så inse det nu!

En stoooor kram till dig,
Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna