När jag blev utexaminerad från skolan så tog tankarna och funderingarna över när skolan lämnade ett svart hål efter sig.
Mitt huvud är ett enda kaos just nu. Mitt liv tomt, trist och kallt. Även ensamhetskänslan är hemsk. Den har gjort att jag sovit dåligt om nätterna och min aptit har försvunnit. Har alltid tyckt om mat så när min aptit försvinner, då vet man att nåt är fel.
Jag har börjat gå på terapi på grund av att jag mår dåligt.
De frågor som har blivit obesvarade är var jag kan hitta en pojkvän? Jag går mycket sällan på bar och har inga dejtingappar installerade. Under denna svåra tid med virus i farten så vill jag helst inte gå på bar.
Jag orkar inte mer vara ensam och uppleva kylan längre. Jag vill gärna ha en pojkvän som kan sprida glädje och värme i mitt liv.
Sen vill jag så gärna komma ut ur skåpet till mina föräldrar, men det känns inte tryggt att göra det och magkänslan säger att det kommer sluta dåligt. Traumatiska händelser under min barndom som pågick i 10-12 år har gjort att trygghetskänslan hemma är på mycket låg nivå.
Jag har suttit och pratat med en vän på Discord och han bad mig vänta att komma ut till mina föräldrar tills jag har en pojkvän som jag kan stanna hos ifall de inte tar det så bra. På något sätt lät det som en bra idé. Sen tror han också att de flesta av mina problem skulle försvinna efter jag hittat en pojkvän och då skulle jag kunna avsluta terapin.
Jag har alltid varit ensamvarg, men nu orkar jag inte mer vara det.
Tro mig, jag har försökt få mig att tänka på något annat med att vara ute o köra bil, gå på 6km promenad, hålla på med min hobby, men inget hjälper mera.
Jag har försökt hitta svar på mina frågor på olika forum, men hittar inget eller så söker jag på fel ställe.
Har försökt hitta något café som stöder pride, men inget sånt finns i min närhet. Allt finns i storstäderna och det är inte enkelt att ta sig dit.
Hade inte alls tänkt mig att det skulle vara så här svårt och därför söker jag efter hjälp. citroën-kille
Hejsan! Nu har jag fått svar från Regnbåsgsalliansen. De skriver såhär:
Fint att du har kunnat acceptera din sexuella läggning för dig själv, det är ett viktigt steg i att ta reda på vem du själv är. Det viktigaste med sjävacceptansen är att du känner dig själv och är tillfreds och nöjd med dig själv. Att komma ut är något alla själv bestämmer hur de gör, det finns ingen som säger att du måste komma ut till dina föräldrar eller att du måste komma ut en viss tid. Känn efter när det känns tryggt för dig, känn ingen press. Alla kommer ut i sin egen takt, det är inget som behöver pressas eller tvingas fram. När du känner dig redo kan du berätta för dina föräldrar.
Du pratar mycket om att hitta en pojkvän. En partner kan vara en fantastisk människa att ha i sitt liv men det kan också vara viktigt att hitta likasinnade vänner. Det är inte alltid lätt att hitta ett sammanhang på en liten ort, men det kanske är lättare nu när det finns internet. Du sa att du pratat med en vän via Discord, nätet kan vara en bra plats att starta när du letar efter vänner. Föreningen Regnbågsallians Svenskfinland finns till för att stödja och hjälpa regnbågspersoner i Svenskfinland. Du hittar Regnbgåsallians på Instagram och Facebook (på fb under det gamla namnet Regnbågsankan). I Helsingfors finns också en ungdomsgrupp som heter Ung Pride, de har haft träffar både online och fysiskt de senaste åren. Det finns planer på att starta upp en regnbågsverksamhet i mindre grupp i Pargas, det är kanske något som känns lite närmare dig? Kontakta gärna ordförande Catariina på ordforande@regnbagsankan.fi så berättar hon mer.
Hoppas deras svar hjälper dig! Det jag genast tänker på när du skriver att ditt liv känns tomt, trist och kallt. - Bra att du har börjat gå på terapi för ditt illamående! Du skriver också att du blev klar från skolan i våras. Jag funderar genast, vad gör du nu? Om du inte jobbar eller fått en studieplats skall du absolut kontakta Uffe (Ulf Wiberg) Han jobbar som uppsökande ungdomsarbetare i Hangö och kan hjälpa dig att hitta rätt!
Lycka till massor nu med allt och sköt om dig!
Hälsningar Marina /UngInfo
1 Kommentarer
CHF2000#1335 13/12/2021 10:49pm (3 år sen)
Du är inte ensam med att fundera på såna saker... Speciellt "Jag går mycket sällan på bar och har inga dejtingappar installerade." känner jag igen mig i.
Känner också igen mig i "Jag har suttit och pratat med en vän på Discord och han bad mig vänta att komma ut till mina föräldrar tills jag har en pojkvän"
Hade själv liknande tankar länge, men till sist blev det så jobbigt att jag bara kom ut och hoppades på det bästa. Det som jag gjorde var att jag kom utom genom att skicka sms för jag klarade inte av att göra det face to face.
Jag tycker inte du ska känna någon stress med att behöva komma ut. Allt har sin tid :3
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar