Jobbigt Kär

Hej!
Vi har svarat på en liknande fråga för en tid sen. Jag sätter in det svaret här under till sist.
Det är ju så i livet att man måste våga för att vinna. Alltså om ni inte prövar så kan ni ju inte veta om det skulle funkat.
Om man inte ens ids försöka så finns det ju inget hopp om att det skulle ha fungerat mellan er.
Hoppas du inte tror att jag dömmer ut er relation, jag menar att ingen kan veta något om hur det går i framtiden, blir det ni två eller inte, är det meningen att ni ska ha några andra och inte varandra, eller är det meningen att det ska vara just ni två.
Det kan ingen svara på, tyvärr, men om ni inte försöker så finns det ju ingen chans.

Jag ger alltså rådet att ni prövar,kör hårt, ni har absolut inget att förlora, tvärtom ni förlorar chansen att det kunde ha blivit ni två om ni inte prövar!
Det finns massor med distans förhållanden som fungerat och det finns säkert minst lika många som inte fungerat.

Men så är det ju också fast ingen av er skulle ha flyttat, inte skulle ni ha vetat mera säkert om det skulle ha lyckats ändå, folk som bor grannar gör ju slut ;)
Avståndet behöver inte vara negativt, ibland kan det vara positivt att man inte träffas hela tiden, inte nöter på varandra jämt.
Men det är klart att det krävs ju lite mera om man inte ses så jätte ofta, man måste bland annat kunna lita på varandra.
Men det är också en sak som hör till kärleken, vi ska kunna lita på att den vi älskar och som älskar oss inte springer med andra hela tiden.
Sen är det ju typiskt att ni skulle "håxa er" nu först när hon ska resa iväg, men det är ju sånt som man inte kan något åt.

Hon kommer säkert hem någon gång, inte blir hon väl borta för alltid, och i dagens läge kan man ju ganska ofta åka och hälsa på varandra, förstås inte varje fredag om hon reser till Australien. Men det finns ju skype och en massa andra metoder att kunna umgås fast man inte kan kramas förstås.

Jag önskar er all lycka i ert förhållande,
kramar ungdomsinformatören Sanna